Debatt: När slutade vi låta barn vara barn?
I dag förväntas barn allt tidigare kunna fokusera, prestera, ta ansvar och hantera komplexa situationer, skriver fritidsledaren Cathrin Östlund.
Debatt Vi kan inte fortsätta höja kraven på barn samtidigt som vi minskar förutsättningarna för dem att lyckas. På fritidshemmet behöver barnen få landa, leka och återhämta sig – men vi är ofta för få vuxna för att kunna bygga relationer och ge stöd till de barn som behöver det mest, skriver fritidsledaren Cathrin Östlund.
När jag nyligen såg en video om hur ordet Kindergarten uppstod fastnade jag för en tanke. Barnets första lärmiljö beskrevs som en trädgård. En plats där barn får växa i sin egen takt, med omsorg, trygghet och vuxna som vårdar det som spirar.
Jag undrar om vi har glömt den tanken.
I dag förväntas barn allt tidigare kunna fokusera, prestera, ta ansvar och hantera komplexa situationer. Samtidigt minskar utrymmet för det som barn faktiskt behöver för att utvecklas: lek, fantasi, relationer, återhämtning och tid att träna på livet.
Barn behöver få misslyckas, försöka igen, lösa konflikter och hantera besvikelser. De behöver lära känna både sig själva och andra. Det sker inte automatiskt, det kräver tid och närvarande vuxna.
Fritidshemmet är avgörande
När vi möter hot, våld, kränkningar och ett allt större och grövre språk behöver vi självklart markera gränser. Men vi behöver också våga ställa frågan: Vad är det barnen saknar?
Det ursäktar aldrig handlingar som skadar andra. Men bakom beteenden finns barn som fortfarande håller på att lära sig förstå sina känslor, sina relationer och sin omvärld. Barn som behöver vuxna som hinner se, stötta och vägleda.
Här har fritidshemmet en avgörande roll.
Fritidshemmet är inte bara omsorg före och efter skolan. Det är en egen pedagogisk verksamhet där barn får möjlighet att utveckla sociala förmågor, skapa relationer, bearbeta dagens intryck och återhämta sig tillsammans med trygga vuxna.
Samtidigt riskerar fritidshemmets uppdrag att trängas undan. Integreringen mellan skola och fritidshem byggde på en god idé om helhet kring barnet. Men när fritidspersonal allt oftare används för att täcka upp brister i skolans bemanning finns en risk att fritidshemmets egen verksamhet nedprioriteras.
En samlad skoldag får inte bli en enda lång skoldag.
För stora grupper – och få vuxna
Många barn anstränger sig hela dagen för att klara skolans krav. När de kommer till fritids är energin oftast slut och barnen hamnar lätt i konflikter. På fritids behöver de få landa, leka och återhämta sig.
Samtidigt blir grupperna större och behoven fler. Vi är ofta för få vuxna för att kunna bygga de relationer som krävs för att förebygga konflikter, skapa trygghet och ge stöd till barn som behöver det mest.
Vi kan inte fortsätta höja kraven på barn samtidigt som vi minskar förutsättningarna för dem att lyckas.
Barn växer inte snabbare för att vi ställer högre krav. De växer när de får trygghet, tid, relationer och vuxna som finns där.
Kanske är det dags att åter börja se barndomen som en trädgård. Och fråga oss vilka möjligheter vi ger den att blomstra.
Cathrin Östlund, fritidsledare i Örebro.
LÄS OCKSÅ:
Debatt: Våldet hör till vardagen för lärare i fritidshem
Forskaren: Så kan våldet i fritidshemmen förebyggas
