”Yrkesutbildningar är marknadsskolans vinstmaskin”
Christian Liljeros är lärare och fackligt ombud inom Praktiska Gymnasiet och Academedia.
Debatt ”Vinstjakt och resursbrist gör att eleverna till slut bara blir yrkesutbildade på pappret, skriver Christian Liljeros, lärare och fackligt ombud inom Praktiska Gymnasiet och Academedia.
Tidningen Yrkesläraren och Sydsvenskan rapporterar återigen om systemfel i den svenska marknadsskolan. Denna gång handlar det om Skolinspektionens skarpa kritik mot Praktiska Gymnasiet i Limhamn och skolans brister inom yrkesutbildningarnas APL (arbetsplatsförlagt lärande).
Den kritik som Skolinspektionen riktar är snarare återkommande än ny och handlar bland annat om att yrkeseleverna får för lite tid på APL och att deras APL-platser inte är relevanta för deras utbildning.
Det är såklart angeläget att myndigheter granskar offentligt finansierad verksamhet. Men den kritik och de brister som blottas måste förstås på rätt sätt. Det handlar inte om enstaka enheter eller individers tillkortakommanden eller försummelser. Det är fullkomligt missvisande att peka på enskilda elevers eller medarbetares påstådda brister – problemet är i grunden ett utbrett systemfel.
Kräver mycket resurser
Kring yrkesutbildningar och APL på gymnasiet har det väldigt länge funnits, och finns fortfarande, ett fundamentalt tankefel. Om tankefelet ursprungligen kommer av okunskap eller av girighet låter jag vara osagt, men det består i att man planerar för att utbildningar med mycket APL skulle kräva mindre personalresurser av skolan. Detta eftersom eleverna tillbringar en större del av sin utbildning någon annanstans än i klassrummet. Med en förhållandevis hög skolpeng skapar detta en väldigt lukrativ nisch på skolmarknaden.
I verkligheten kräver APL enormt mycket resurser från skolan. Platserna måste anskaffas, samordnas, matchas och följas upp. Yrkeslärare måste besöka, bedöma och dokumentera kring varje enskild elev – ofta med långa restider och omfattande administration som följd. Detta är tid och resurser som sällan eller aldrig planeras för eller tilldelas på skolorna.
Förvandlats till en kapplöpning
Paradoxalt och olyckligt ser vi nu, i takt med att förelägganden och viteshot från Skolinspektionen trillar in, att en ännu större administrativ arbetsbörda trycks ner på våra yrkeslärare snarare än att resurser tillförs. Att tillsätta en ”central grupp”, i detta fall för att ”hjälpa till med APL”, förefaller vara en sliten mirakelmedicin inom koncernen. För det de centrala grupperna faktiskt gör är att ta fram nya mallar och checklistor. Med ett ord definierar de bara en lång rad nya, beordrade arbetsuppgifter. Ytterligare tidskrävande moment som måste utföras av de befintliga lärarna på golvet.
Samtidigt som samhället och arbetsmarknaden skriker efter välutbildade unga yrkesarbetare, har gymnasieskolans hantering av APL förvandlats till en kapplöpning mot avgrunden – där vinstjakt och resursbrist gör att eleverna till slut bara blir yrkesutbildade på pappret.
Skapat ett samhällsmonster
Med den avreglerade skolmarknaden har vi skapat ett samhällsmonster. Genom att tävla om att beskriva monstrets storlek, och framhäva hur många elever som omfattas, försöker marknadsskolans försvarare helt enkelt göra gällande att monstret är för stort för att dräpa. Skolinspektionen kan knappast göra det någon skada utan skrapar snarare lite på ytan. De ger huvudmannen uppmaningen att framgent rätta till det uppdagade felet, vilket huvudmannen artigt bedyrar att göra.
Några små men viktiga politiska steg har tagits i rätt riktning för att återreglera och återta den demokratiska kontrollen över svensk skola. Samtidigt tillåts vinstintresset bestå. Exemplet från Praktiska Limhamn visar återigen att vi fortfarande har en enormt lång väg att gå.
Christian Liljeros, lärare och fackligt ombud inom Praktiska Gymnasiet och Academedia
LÄS MER:
