De får Stora Läspriset: ”Vi kan öka läsmängden”
Lärarna Karin Herlitz och Marcus Åkesson fick ta emot Stora Läspriset och 150 000 kronor för sitt gemensamma läsprojekt.
Bokmässan
Gymnasieläraren och Vi Lärares krönikör Karin Herlitz och kollegan Marcus Åkesson förvandlar svaga läsare till starka med ämnesöverskridande romanläsning.
Nu belönas de med Stora Läspriset på 150 000 kronor.
– Även de svaga eleverna har blivit duktiga på att läsa, säger Karin Herlitz.
Läskrisen är väldokumenterad, och Pisa-botten ett faktum.
Men på Bokmässan i Göteborg firas läsandet, när Lärarstiftelsen och SFUB (Sällskapet för folkundervisningens befrämjande) delar ut stipendier till fyra lärargrupper. Sammanlagt delas 600 000 kronor ut genom Det stora läspriset.
Karin Herlitz, svensklärare, och Marcus Åkesson, historie- och samhällslärare, båda på Nacka gymnasium utanför Stockholm, får ta emot 150 000 kronor för sitt gemensamma läsprojekt.
– Det är inte rocket science, men det ger jättemycket till både de duktiga och de svagare eleverna. Även de svagare har blivit duktiga på att läsa, säger Karin Herlitz.
”Tycker om att läsa”
Båda lärarna är inbitna läsare, och sedan några år samarbetar de ämnesövergripande.
– Vi möttes i att vi tycker om att läsa. Men också i att vi under många års tid sett att många elever är svaga läsare, och vi bestämde oss för att göra något åt saken, säger Marcus Åkesson.
Lärarna väljer ut en skönlitterär bok som speglar ett aktuellt område i samhällskunskap eller historia, och under en period av fyra till sex veckor läser eleverna på lektionerna i båda ämnena.
Pratar om samma bok
Hedi Frieds ”Skärvor av ett liv”, Susanna Alakoskis ”Svinalängorna”, Mikael Niemis ”Populärmusik från Vittula” och Martin Schibye och Johan Perssons ”438 dagar” är några exempel på titlar som fördjupat elevernas kunskaper om mellankrigstiden och Weimarrepubliken, om Förintelsen, om klass och tillhörighet, om journalistikens uppdrag och begränsningar.
– Vi kan öka läsmängden, vi är två personer som kan prata om samma bok. Det är inte bara svenskfröken som tjatar, utan fler lärare som säger att det är viktigt, säger Karin Herlitz.
Varierad undervisning
Marcus Åkesson säger att samarbetet sticker ut lite i hans ämnen.
– Det är självklart att man läser mycket i svenskan, men att man viker lektionstid för läsning i samhällskunskapen är kanske inte kontroversiellt, men man kan ha funderingar.
Att genomföra romanläsning i hans egna ämnen är svårare.
– Det tar längre tid i anspråk. Nu hinner man fylla på med ämnesinnehållet, det dyker upp frågor i texten som man får med sig i bara farten. Och det blir varierad undervisning, säger Marcus Ågren.
Båda har tidigare arbetat med beting i läsningen – men det blir svårare ju mer läsförmågan och läslusten viker.
Olika nivåer
Enligt Karin Herlitz är det ”ett icke-problem” att eleverna befinner sig på olika nivåer.
– När det är i klassrummet har vi en upp på vad som händer, vi kan se vem som har problem och så vidare. Det är ett absolut icke-problem. Men man måste ha beting på lektionen så alla hinner att läsa, man kan inte sitta och läsa i en timme och en kvart även om det vore superhärligt.
De som hinner färdigt innan de femton eller tjugo läsningen får av lektionen får svara på fördjupande frågor, medan övriga läser klart.
Lärarduon använder läromedel parallellt, och fördjupar det ämnesspecifika under lektionerna.
Skriftlig examination
Examinationerna sker skriftligt.
– Det kan ha sina förtjänster med ett vanligt, skriftligt prov, men med läsning av en roman får man extra krokar att hänga upp ämneskunskaperna på. Det har man med sig länge genom livet, till skillnad från ett prov, säger Karin Herlitz.
Prispengarna går till att skriva en bok om arbetssättet.
– Vi hoppas att få till en liten bok och bjuda på vårt arbetssätt och inspirera yrkesverksamma lärare att våga läsa mer, och läsa på det sättet. Och kanske visa ett gott exempel för lärarstudenter som famlar lite, säger Marcus Åkesson.
LÄS ÄVEN:
Två av tio lärare saknar läromedel: ”Får ont i magen”
Wyndhamn: ”Lärarna ska morska upp sig”
