Två av tio lärare saknar läromedel: ”Får ont i magen”
Anette Jahnke, forskare och process- och projektledare på Ifous, Mia Smith, språklärare, läromedelsförfattare och ordförande i Språklärarnas riksförbund och Pär Sahlin, författare och läromedelsförfattare.
Bokmässan
Elever har rätt till tryckta läromedel, skolor kan söka statsbidrag för att köpa in dem – men ändå står två av tio lärare utan.
– Jag får ont i magen, säger Mia Smith, ordförande för Språklärarnas riksförbund.
Elevers rätt till läromedel finns numera inskrivet i skollagen. Huvudmän kan söka statsbidrag för sina inköp.
Ändå visar en rapport från Ifous att två av tio lärare inte har de böcker de behöver.
– Det är en väldigt intressant resursspiral som syns i rapporten. De som säger att de har tillgång till läromedel, de säger också de kan köpa in vad de behöver. De som säger att de har dålig tillgång till läromedel säger att de inte kan köpa in, säger Annette Jahnke, lektor i pedagogik vid Göteborgs universitet och projektledare vid forskningsinstitutet Ifous.
”Ont i magen”
Mia Smith är ordförande för Språklärarnas riksförbund.
– Jag får ju lite ont i magen när jag minns alla de här gångerna man kommer till en ny skola som nyanställd och inser att man inte får någon chans att välja vad man ska jobba med, utan man blir hänvisad till att det är ”det här som finns, det är det här du får ta, om du gillar det eller inte”.
Rubriken på seminariet är ”Har lärare de läromedel de behöver?” och på den frågan är Mia Smiths svar ett ”nja”.
Annette Jahnke säger också att det finns ett likvärdighetsproblem mellan ämnena.
Lärare i praktisk-estetiska ämnena står oftare utan de läromedel de behöver.
Ifous-rapporten visar också att lärare sällan lutar sig helt och hållet mot ett läromedel, precis som att de sällan tillverkar allt material själva.
”Det behövs en palett”
– Det räcker inte att köpa ett läromedel till en lärare om de ska kunna undervisa bra, det behöves en palett för det behövs ju också resurser, säger Annette Jahnke.
Mia Smith vittnar om att resursbrister hindrar lärare att arbeta med läromedlen på de sätt som är tänkt.
– Vi vet att skrivandet gynnar lärandet, men övningsboken får ju inte eleverna skriva i för den ska återanvändas nästa år. Så eleverna får rita av korsord på ett papper och sådana saker, som är ju tvärtemot den didaktiska avsikten. Det är ju lärarnas vardag tyvärr, säger hon.
Stannar i skolan
Men det finns flera problem med tillgången till böcker.
– Jag har själv barn i högstadieåldern och träffar folk som säger att de i vill stötta sina barn, de vi vill hjälpa till hemma, men barnet får inte ta med sig böckerna hem. Böckerna stannar i skolan, säger Mia Smith.
Ifous undersökte också hur lärarna använder läromedel.
– Lärare använder fackböcker för högläsning, och speciellt i biologi. Det är kanske ett lite konstigt resultat, men det sätter ju verkligen fokus på hur vi kan stödja läsning, inte bara med skönlitteratur utan faktiskt med facklitteratur, säger Annette Jahnke.
Mia Smith har en uppmaning till sina kollegor.
– Jag blir så ledsen när jag går på de här stora läromedelsmässorna, och som möter inga högstadielärare överhuvudtaget. De enda som är där är låg och mellanstadielärare, kanske någon enstaka specialpedagog har lyckats slinka i väg. Där vill jag ju ha alla lärare som går runt och kritiskt granskar, säger hon.
”Kräv er rätt”
Även Frida Engman, VD för Läromedelsförfattarna, skickar med ett budskap till publiken:
– Vi befinner oss ju här i läromedelshallen på Bokmässan, med allt det utbudet som finns. Vi hoppas att ni ändå kan känna er stärkta i att elever har rätt till läromedel, det står i skollagen. Och det finns ingen annan här inne som bättre kan avgöra vad som passar i ert klassrum än ni själva som lärare – så känn er stärkta i det och kräv er rätt, säger Frida Engman.
LÄS ÄVEN:
Wyndhamn: ”Lärarna ska morska upp sig”
Här tar lärarna bussen till Bokmässan: ”En tradition”
