För Åsa Wikforss måste hjärnan komma först

Det finns ingen tid att förlora.

Samma dag som Åsa Wikforss nya bok ”Demokratins ödesstund – till försvar för det öppna samhället” släpptes befann hon sig i Oxford på kunskapskonferens med 150 andra filosofer.

Kanske en ödeskonferens? I en annan tid hade hennes ämnen, demokrati och kunskap, känts närmast abstrakt stora, men i vår tid – när vi tar dem så för givna att vi varken ser hoten mot dem eller förstår att de måste försvaras – blir de existentiella utmaningar.

Så det är ingen esoterisk tillvaro som gäller för Åsa Wikforss som filosof, forskare, författare och föreläsare. Reella hot och försvarsstrategier formar hennes fokus och fyller hennes kalender.

Får tillbaka hoppet

N­är Vi Lärare når henne för ett samtal­ är hon precis hemkommen från Oxford, där hon föreläst om den moraliska plikten att undersöka­ sanningen hos ett påstående (”särskilt när det gäller övertygelser­ med konsekvenser för andra människor, som vad vi tror om vaccin”).

Oxford är för Åsa Wikforss också den plats som mer än någon annan symboliserar möjligheter till förändring.

– Oxford har en särskild plats i mitt hjärta. Här studerade jag som ung och träffade min man, här har forskning och undervisning hyllats sedan 1100-talet, här får jag alltid tillbaka hoppet, säger hon.

LÄS ÄVEN: Torkel Klingberg: ”Alla behöver en lärare som pekar ut riktningen”

Du har ägnat tio år åt att försvara kunskapen, samtidigt som männi­skor i allt högre grad förväntar sig färdiga svar via AI. Hur har hotbilden mot kunskapen förändrats under den här tiden och var tar AI plats i den kurvan?

– 2016 handlade oron om hur sociala medier bidrog till spridning av fejkade nyheter och om fientligt inställda stater som producerar desinformation via trollfabriker. Sedan dess har vi fått nya plattformar som Tiktok, där det inte längre handlar om att dela innehåll till vänner utan om ett oupphörligt flöde av innehåll med global räckvidd.

– Under pandemin tog flera av techbolagen ansvar för att minska spridningen av farlig desinformation, till exempel om vaccin. Men sedan Trump blev omvald har alla sådana ansträngningar upphört. En av de största plattformarna, X, ägs numera av Elon Musk som öppnat slussportarna för desinformation, och med algoritmer som premierar extremt innehåll. Nu handlar det inte längre bara om att Ryssland och Iran försöker splittra våra demokratier inifrån, utan om att USA:s regering aktivt sprider desinformation och propaganda och samtidigt motarbetar EU:s försök att lagstifta om plattformarnas ansvar. Och om att techbolagen, som under pandemin tog ansvar för att minska desinformationen, ställt sig på Trumps sida, delvis av rädsla för hans bestraffningar av alla som inte uttrycker lojalitet, delvis för att några av dem drömmer om att ersätta demokratin med ett slags monarki där upphöjda företags­ledare fattar alla beslut.

– Så AI, som är starkt kopplat till de här tech-oligarkerna, förstärker hoten på flera sätt. Dels behöver man inte bekosta en trollfabrik längre utan kan sätta AI-agenter på att producera fejkade nyheter och annan desinformation.

– Man kan också använda sig av AI för att låta botar ta över samtalen på sociala medier och driva dem i en extrem riktning. Och desinformation som fejkade bilder och forskningsartiklar har blivit svårare att avslöja. Lägg till risken att vår förmåga att tänka kritiskt trubbas av i takt med att vi lägger ut vårt tänkande på AI-redskapen och man inser snabbt att det är lite av en perfekt storm.

Auktoritära ledare utnyttjar okunskap

I ”Varför lära?” argumen­terar du och Torkel Klingberg för betydelsen av kunskap lagrad i långtidsminnet. Samtidigt finns i skoldebatten en motsättning mellan faktainlärning och förmågor som kritiskt tänkande. Varför är den motsättningen så seglivad – och vad missar man när man gör den?

– Ja, en ovanligt seglivad debatt! Men då förstår man inte riktigt vad kritiskt tänkande är. Man tänker sig att det handlar om att vara kritisk i största allmänhet, men målet med kritiskt tänkande är inte att ifrågasätta allt utan att ta ställning till vad det finns goda skäl att tro, och då krävs ofta ämneskunskaper. Det finns till exempel svenska studier som visar att hur pass bra eleverna är på kritiskt tänkande på de nationella proven varierar med deras ämneskunskap.

– Demokratin bygger på att människor har kunskap, det ger dem makten att påverka politiken via valsedeln. Det är just därför som demokratier står starkare när det finns ett välfungerande skolsystem, folkbildning och ett starkt public service.

– I USA saknas allt detta, det är en av orsakerna till att Trump kunnat vara så framgångsrik. Han har kunnat utnyttja människors okunskap för att vinna makten och driva igenom sin auktoritära politik.

AI gör frågan ”varför lära?” akut på ett nytt sätt. Vi hör allt oftare elever ställa varianter av denna fråga när de kan få svaren från ChatGPT. Var går gränsen mellan produktiv avlastning och ­intellektuell utarmning?

– Det går inte att utesluta AI helt från skolan, den kommer ändå att finnas i elevernas liv och då är det bättre att man lär dem att hantera dessa redskap på ett bra sätt. Generellt gäller det att alltför stor avlastning av det egna intellektuella arbetet är farligt – om man låter AI läsa och sammanfatta texter, analysera, argumentera och skriva blir det väldigt lite kvar för hjärnan att göra.

– Vi vet från forskningen, bland annat Torkel Klingbergs, att man riskerar att tappa sina intellektuella förmågor om man avlastar för mycket. Hjärnan är plastisk och måste tränas. Det gäller att lära eleverna att hjärnan kommer först – att de först läser, analyserar och skriver, och sedan eventuellt tar redskapen till hjälp för att förbättra och fördjupa.

– Allt fler nya studier visar just att hur man använder AI är avgörande för vad som händer med de egna kognitiva förmågorna. Det blir viktigt för lärarna att följa denna utveckling och hitta sätt att använda AI-verktygen för att stärka inlärning på lång sikt.

Skolans mål en politisk fråga

Kognitionsvetenskapen blir allt större inom skolan, som söker en balans mellan hårda och mjuka perspektiv, evidens och beprövad erfarenhet, neurovetenskap och pedagogik. Här finns risker för polarisering och politisering?

– Politiker slirar gärna på mål och medel och kan ägna sig åt att välja ut just de vetenskapliga rön som passar deras idéer om vad en skola ska vara, samtidigt som man ignorerar andra. Men det går inte att komma ifrån att skolans övergripande mål är en politisk fråga och som sådan föremål för en demokratisk debatt.

– Vill vi att skolan ensidigt fokuserar på kunskapsuppdraget eller finns andra mål som är lika viktiga, som att lära eleverna hur man agerar i en demokrati? I auktoritära länder handlar det uteslutande om att banka in kunskaper, fast inte kunskaper som är misshagliga för regeringen. Där vill vi absolut inte hamna. Men samtidigt har skolan i västvärlden gått för långt åt andra hållet och tonat ner kunskapsöver­föringens roll.

– Det rimliga är en balans. Demo­kratin kräver kunniga medborgare, men också medborgare som vågar tala för sin sak och kan engagera sig politiskt för att påverka utvecklingen. Den balansen måste vi hitta, och jag tycker nog att den skola jag själv gick i under 1970-talet lyckades ganska väl!

”Utvecklingen går åt motsatt håll”

Sedan din och din bror Mårten Wikforss bok ”Därför demokrati” kom 2021 har desinformation, polarisering och angrepp på institutioner bara ökat. Är du orolig?

– Ja. 2021 kändes det ju som om det ljusnade. Biden vann valet i USA, techplattformarna lovade bättring och pandemin fick alla att inse hur viktig vetenskapen är för att lösa samhällsproblem. Nu går utvecklingen åt motsatt håll på alla dessa punkter.

– Utvecklingen i USA får konsekvenser för världens demokratier, och det är samma mönster i land efter land: kulturkriget bidrar till framväxten av högernationalistiska populister, deras retorik om elitens svek medför en tilltagande känslomässig polarisering och oenighet om samhällsrelevanta fakta, till exempel om klimatet, och vi får en alltmer ohanterlig politisk oenighet och en oförmåga att lösa samtidens stora utmaningar. I det läget är demokratin i fara. Forskning visar att när väljarna bryr sig mer om att straffa de politiska meningsmotståndarna än om demokratins grundregler är risken mycket stor att systemet förvandlas i auktoritär riktning.

Så var hittar du hoppet, även när du inte är i Oxford?

– Själva idén att det finns utrymme för hopp är central i min och Mårtens nya bok, där vi konstaterar att sett till hur människors värderingar utvecklas, till exempel i World Value Surveys, så rör vi oss sakta men säkert mot mer frihetliga, demokratiska värderingar. Människor vill ha demokrati. Då gäller det att förmedla kunskapen om hur hoten mot demokratin ser ut i dag och vad vi kan göra för att skydda oss. Det är vår nya boks uppdrag: att förmedla denna livsviktiga kunskap.

LÄS ÄVEN:

Torkel Klingberg: ”Alla behöver en lärare som pekar ut riktningen”

Här tar lärarna bussen till Bokmässan