De ser hur vetenskap och praktik krockar i förskolan

Genom vår mångåriga erfarenhet i förskolan och senare från förskollärarprogrammet, har vi upptäckt vi en glitch mellan vetenskaplig grund och förskolepraktik. Under vår utbildning möttes yrkesverksamma förskollärarstudenter från hela landet, och vi gavs möjlighet att reflektera över våra likartade erfarenheter. Samtidigt förkovrade vi oss i den senaste forskningen.

”Svalt intresse”

Tyvärr är vi många som bemötts med svalt intresse när vi kommit dragande med spännande studier och rapporter. Vi upplever ett avståndstagande till den vetenskapliga grunden och den systematiska implementeringen av denna, och vi har ombetts förenkla det pedagogiska språk vi så stolt lärt oss.

Vår känsla bekräftas i den spännande avhandlingen ”Konstruktion av vetenskaplig grund i planeringssamtal” (Karlsson, 2025), som beskriver just denna dualism mellan vetenskaplig grund och förskolepraktik, där eget tyckande ofta går före systematiska analyser.

Vetenskaplig grund ska vara en del

I samtal med kollegor kring systematiskt kvalitetsarbete (SKA) påtalas ofta bristen på tid för att kunna förankra dess syfte och utformning, vilket ofta resulterar i att en ensam pedagog ”fyller i SKA i sin egna lilla hörna”, som en kollega uttryckte det.

I förskolan arbetar både förskollärare med lång yrkeserfarenhet, liksom de med helt ny examen. Detta borde vara en tillgång, men innebär samtidigt olika syn på förskoledidaktik och inställning till vetenskaplig grund. I krisläge (läs: sjukskrivningar) finns fortfarande kravet på att utbildningen ska genomföras systematiskt – oberoende av hur, bara arbetsuppgiften ”fylla i SKA” bockas av?

”Vi arbetar systematiskt”

Det är just detta med att ”fylla i” som vi fastnar för... SKA inte det systematiska arbetet vara grunden för förskolepraktiken? Om ett arbetslag kontinuerligt kartlägger, planerar, genomför och analyserar sitt arbete så arbetar de systematiskt. Det är när vi skriver ner denna process som vi dokumenterar vårt SKA. Har vi inte arbetat systematiskt det senaste halvåret, kan vi inte sätta oss ner på en studiedag och hämta i kapp genom att ”fylla i SKA”.

Vi tänker på årshjulen som siktar rätt men träffar fel. Ni vet, där det står att man ska kartlägga barngruppens behov den 1: a augusti, och sedan planera för resten av terminen två veckor efter det. När kravet på SKA kommer uppifrån, tenderar dessa mallar att skapa misstro till styrningen och dess funktion. Egentligen SKA det ju vara en arbetsmetod som hjälper oss att att hålla kursen mot måluppfyllelser och identifiera utvecklingsområden.

”Stresstriggande”

Vetenskaplig grund ska vara en naturlig del av utbildningen och förskollärarens uppdrag. Den ska gå hand i hand med praktiken ... Vilka förutsättningar krävs då för att detta ska möjliggöras?

Vi ser att SKA tenderar blir en stress-triggande dokumentationsbörda, addera till detta de stora barngruppernas höga tempo! Plötsligt förstår vi varför nyexade förskollärare byter yrke efter bara några år. Krocken mellan utbildningens idealbild och verklighetens realism är svår att hantera – även för oss som redan var yrkesverksamma före utbildningen.

Dock fick vi möjligheten att under 3,5 år diskutera och strategisera inför att så småningom komma ut som förskollärare i denna komplicerade verksamhet. Med andra ord hade vi tid att under utbildningen förberedda oss på framtida glitchar. Frågan är nu: hur kan vi mötas i arbetet för en mer likvärdig och glitchfri förskola?

Almira Ramic, leg lärare i förskola

Mai Ilkko, förskollärarstudent

LÄS ÄVEN:

”Barnpassning eller undervisning? Vi måste bestämma oss”

”Föräldrarnas livspussel är inte förskolans uppgift”