Almega vill ge regeringen ansvar för kunskapsglappet

När den nya regeringen förhandlar måste skolans kunskapsklyftor stå högt på dagordningen. Skolverkets statistik visar att 20 800 elever lämnade grundskolan utan gymnasiebehörighet i våras. Det är 16,5 procent av eleverna i årskurs nio. Det får inte bli en siffra som går obemärkt förbi i nyhetsflödet. Alla elever ska få de kunskaper som krävs för att kunna gå vidare.

Statistiken visar hur långt skolan har kvar i sitt kompensatoriska uppdrag. Bland elever med minst en förälder med eftergymnasial utbildning är 90,2 procent behöriga till gymnasiet. Bland de vars föräldrar saknar sådan utbildning är andelen 71,6 procent. Bakom siffrorna finns unga som inte ges samma möjligheter att lyckas i Sverige idag. Det är ett enormt misslyckande.

Politikens uppgift måste vara att minska det gapet. Men då behöver vi förstå vilka arbetssätt som lyckas ge alla elever de kunskaper de behöver. Det kräver att vi vågar granska resultaten även när de utmanar våra egna övertygelser.

 

Det kräver att vi vågar granska

 

I fristående skolor är 89,1 procent av eleverna gymnasiebehöriga, jämfört med 82 procent i kommunala skolor. Skillnader i elevsammansättning måste såklart vägas in och siffrorna är inget facit ​för vilken driftsform som är bäst. Men friskolornas resultat förtjänar att analyseras med samma allvar som andra skolors. Vilka lyckas kompensera för elevernas bakgrund? Vad kan vi lära av dem?

Vi som företräder friskolorna är beredda att ta ansvar för och granska var våra verksamheter brister. Samma ansvar bör gälla den som är kritisk till friskolor genom att vara lika beredd att lära av de som lyckas. Elevernas rätt till en bra utbildning kräver konsekvens åt båda håll.

 

Därför bör den kommande regeringen tillsätta en nationell skolkommission som analyserar orsakerna bakom kunskapsklyftorna och föreslår en sammanhållen reformagenda. Nya reformer måste prövas mot tydliga mål för kunskaper, likvärdighet, trygghet och rättssäkerhet.

 

Det behövs också en blocköverskridande överenskommelse om skolans grundläggande spelregler. Hållbar finansiering och ett gemensamt skolval ska ge alla huvudmän möjlighet att planera långsiktigt. Reformer måste genomföras med rätt stöd, kompetensutveckling och en tydlig ansvarsfördelning.

Att ta ansvar för svensk skola är att följa reformerna hela vägen till elevernas lärande. Att besluta om en reform är en liten del av det arbetet. Ansvaret sträcker sig hela vägen till vad den betyder för elevernas lärande. Resultaten ska följas upp och politiken justeras när målen inte nås. Därför måste fungerande arbetssätt spridas, brister åtgärdas och skolor som lyckas få möjlighet att utvecklas. Samma principer måste gälla oavsett huvudman.

 

De nya siffrorna kräver mer än bekymrade kommentarer. I förhandlingarna behöver regeringen tydligt redovisa hur kunskapsklyftorna ska minska och fler elever få en väg vidare till gymnasiet. Varje reform måste bedömas efter hur den stärker undervisningen och elevernas möjligheter att lyckas. Det är det ansvar som eleverna har rätt att kräva av oss alla.

 

LÄS ÄVEN:

Efter fackets kamp: Lärarna på IES får lönelyft