”Skolan bör bli en plats för: Äntligen måndag, tjoho”

AI:s intrång i vår värld måste innebära att föreställningen om vad som är viktig kunskap för en elev i grundskolan förändras radikalt. Nu kan en femtonåring skriva: ”Förklara franska revolutionens konsekvenser för dagens samhälle.” På några sekunder kommer ett begripligt svar. Sedan kan personen be om en enklare förklaring, en fördjupning eller en diskussion om vad som är omstritt. AI har visserligen brister, men väldigt ofta är den läskigt korrekt – och den blir bättre för varje minut.

Gemensam grund

Samtidigt vill jag säga något som nästan varit förbjudet i skoldebatten: all kunskap är inte lika viktig för alla människor. Geografi kan vara fantastiskt för den som älskar geografi, medan musik, bild, slöjd, fysik eller biologi kan bli nyckeln till ett gott liv för andra.

Om mycket av det vi lär oss i skolan idag är kunskap som inte alla behöver bära med sig i morgon, hur ska då morgondagens skola se ut?

Den gemensamma kunskapsgrunden ska naturligtvis finnas kvar. Svenska, engelska och grundläggande matematik ger avgörande verktyg att navigera i livet, och en grundläggande allmänbildning i övriga ämnen bör alla få.

All kunskap är inte lika viktig för alla

Men från årskurs 8 borde elevernas möjligheter att välja och fördjupa sig öka kraftigt. En elev kan fördjupa sig i matematik och fysik, en annan i historia och samhällskunskap och den som älskar att bygga saker kan gå ”all in” i slöjdsalen. Låt elevens intresse bli motorn i lärandet.

Om man läser vår ”bibel”, läroplanen Lgr 22, finner man att det egentligen är så vi borde arbeta redan nu. Där står: ”Skolväsendet ska främja alla elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära.” Skolan ska också låta varje elev finna sin unika egenart och anpassa undervisningen efter elevens förutsättningar och behov.

”Kraftfullt nej”

Det låter utmärkt. Men lyckas dagens skola med detta? Svaret är ett kraftfullt nej.

Hur upplever den elev som under nio år möter höga kunskapskrav, svåra prov och jämförelser? Vad händer med självkänslan när man år efter år får flest bevis på vad man inte kan? Och vad händer med den ”livslånga lusten att lära”?

Vi har byggt en skola som alltför ofta är bättre på att upptäcka vad elever inte kan än på att hjälpa dem upptäcka vad de faktiskt kan. Och eftersom vi inte vet vilka kompetenser framtiden kommer att kräva borde vi i större utsträckning arbeta med kreativitet, nyfikenhet, mod, uthållighet, samarbetsförmåga och förmågan att lära nytt.

”Nyfikna och modiga”

Vi vet inte vilka kunskaper våra barn kommer att behöva om tjugo år. Men vi kan hjälpa dem att bli hela människor – trygga i sitt eget värde, nyfikna på världen, modiga nog att försöka, uthålliga nog att börja om och generösa mot andra.

Låt oss förverkliga Lgr 22 genom att förändra grundskolan i grunden – till en plats där man vill vara, där man gör saker som fler tycker är viktiga. En plats där fler kan känna: ”Äntligen måndag, TJOHO!”

Magnus Mossberg, lärare i matematik, engelska och slöjd, förstelärare med 35 års erfarenhet av svensk skola