Efter Pisa: ”Tro inte på läxor – tro på repetition”
Sarah Cross vill hellre tala om repetition än om läxor.
Debatt
Träning och repetition ger färdighet, men ordet ”läxa” har blivit ett skällsord.
Det skriver Sarah Cross – som vill se läxorna som ett tillfälle till repetition.
Träning ger färdighet. Träning, övning och repetition. Den som vill bli bättre på något behöver göra det. Om och om igen.
Fotbollsspelaren tränar. Dansaren övar. Musikern spelar samma stycke tills det sitter.
Men när det gäller skolan har ordet läxa nästan blivit ett skällsord. Hur vågar man ens säga det? Jag skulle faktiskt vilja fråga alla som knorrar över sina läxor: Vad består läxan av?
”Jag ska läsa några sidor.”
”Jag ska räkna några tal i matteboken.”
Jag trodde nästan att läraren hade skickat hem halva kursplanen och sagt: ”Lär dig det här själv till torsdag.”
”Skillnad på att lära och träna”
För det är skillnad på att lära sig något själv och att träna på något man redan har fått undervisning i.
”Man lär sig ingenting av läxor!”
Nej. Det var inte poängen heller.
Ämnet läxor kom upp när jag och min SO-kollega diskuterade vår nya årskurs sju. Jag sa: ”Nej, jag tror inte på läxor. Jag tror på repetition.”
Hon svarade:
”Exakt!”
Att förstå något på lektionen betyder inte automatiskt att man kan det själv. Det finns ett glapp mellan det eleven nästan kan och det eleven faktiskt kan. Det är där repetitionen kommer in. Eleven behöver göra om det. Flera gånger. Det som först kräver mycket tanke kan efter tillräckligt många repetitioner börja sitta. Det är inte särskilt spännande. Men det fungerar.
Ibland behöver den träningen ske hemma.
Glapp mellan det eleven nästan kan och det eleven faktiskt kan
Men allt som görs hemma är inte repetition. Ibland behöver eleverna läsa hemma för att skolan helt enkelt inte hinner göra allt på lektionstid. När vi läser skönlitterära böcker i svenska ger jag eleverna läsläxa. Några kapitel till veckan därpå. Eleven ska inte lära sig något nytt hemma. Eleven behöver bara ha läst texten. Samma sak kan gälla i SO.
”Vi ska börja med romarriket på torsdag. Läs de här sidorna tills dess.” Eleven kan tänka: ”Men varför? Vi ska ju ändå göra det på lektionen.”
Detta är poängen
För att det ska bli enklare att hänga med. För att lektionen inte ska börja från noll. Poängen är inte att eleven ska kunna allt utantill som den har haft i läxa. Poängen är att när jag sedan undervisar ska eleven känna igen det jag pratar om.
”Jaha, det här har jag läst om.”
Då behöver vi inte börja från noll. För oss lärare kan syftet vara så självklart att vi glömmer bort att säga det högt. Och föräldrarna då? Många vuxna går hem från jobbet och fortsätter arbeta. De har möten, förbereder sig eller gör klart sådant som inte hanns med under dagen.
Menar vi verkligen att de aldrig tar med sig arbete hem? Det tror jag inte på en sekund.
”Inte i mitt klassrum”
Men när en elev får några mattetal eller några sidor att läsa blir det plötsligt ett problem eftersom det inkräktar på deras fritid. Jag blir också less på argumentet att läxor inte fungerar eftersom alla elever inte har föräldrar som kan hjälpa dem.
Läxan ska inte förutsätta att man har akademiker till föräldrar. Jag är utbildad lärare, inte någon som skickar hem undervisningen och hoppas att en akademiker ska råka finnas i familjen. Inte i mitt klassrum.
Den viktigare frågan är egentligen: Vad ska eleven göra – och varför?
Om uppgiften är repetition, träning eller förberedelse inför undervisningen kan hemmet ibland vara en alldeles utmärkt plats. Om uppgiften är att lära sig något nytt som ännu inte har undervisats, då behöver vi fråga oss varför eleven ska göra det hemma.
Vi pratar gärna om Pisa-resultaten. Kanske skulle vi också våga prata om repetition. Och kanske till och med om läxor. Några mattetal. Några sidor att läsa. Lite repetition.
Inte för att eleverna ska lära sig själva. Utan för att det de redan har fått undervisning i ska börja sitta.
Tro inte på läxor, tro på repetition!
Sarah Cross, lärare, Stockholm
LÄS ÄVEN:
Lärarnas larm: Därför nöter vi för lite i skolan
Utspridd repetition ger tydliga resultat i matten
Lärarens vittnesmål: ”90-talets flumpedagogik håller i sig”
Utan repetition inget arbetsflöde
