Förändringarnas vindar blåser och piskar! Känner ni hur det svider på kinderna? Nu jädrar känns det att man lever, tänker man när man smörjer det nariga ansiktet med fetkräm och vaselin. 

Ja, nu haglar reformerna som stenklumpar från himlen. Det blir en gedigen lista av grejer som på kort tid ska hända svensk skola. Nya läroplaner, nytt betygssystem, tioårig grundskola och reglering av lärarnas uppdrag.  Hörde jag någon säga omfattande implementeringsarbete?

Megajordbävning

Svensk skola behöver reformer. Det är ju knappast så att allt har förflutit fläckfritt de senaste åren. Det är bra att det rör på sig.

Men vi måste vara beredda på megajordbävning. 9,9 på Richterskalan minst.

Det kommer att ta tid att implementera nya läroplaner. Det kommer att ta tid att lära sig ett nytt betygssystem. Jag menar, det är ju rättesnören som har reell och verkligt kännbar effekt på vår vardag. Vi som har arbetat länge måste omplanera, omvärdera, omprioritera. 

Jag kan inte låta bli att stressvagga lite fram och tillbaka på plats. Jag måste bekymra mig lite över hur det ska bli. Kommer vi att få tid att på riktigt införliva dessa reformer i vår vardag? Det kommer att krävas mycket utbildning, mycket läsande, lång tid av förkovrande och mycket mycket avsatt tid för kollegiala samtal. Jag antar att Skolverket kommer att bomba ut en hel drös med pedagogiska moduler - måtte de göra det bra och överskådligt. 

Erfarenheten har ärrat mina torra kinder. Jag är ganska avmätt van vid att en lucka regelbundet öppnas i skolans tak och därigenom haglar politiska reformer, nya digitala system, nya skollagar eller moderna riktlinjer ner lite hipp som happ. Sedan stängs takluckan och verksamheten förväntas fortgå som vanligt. Det är sällan saker får tid att sätta sig inom skolans väggar. Det kommer nya beslut hela tiden och vi förväntas bara niga artigt och dansa med.

De digitala nationella proven är ett skräckexempel där vi förväntades gå utbildningar, testköra och förbereda elever utan några som helst förutsättningar. Och sedan skrotades hela skiten innan det hann sjösättas. 

Häromdagen hörde jag på radio om den nya skolplattformen som införts i Blekinges kommunala skolor. Den är käpprätt genomusel, lärare gråter, är förbannade och har lämnat jobbet i frustration. “Det borde ha genomförts en risk - och konsekvensanalys. Vi hade behövt längre implementering,” konstaterar Mikael Persson från Sveriges lärare. 

Behandlas som slukhål

Så väldigt talande.

Skolan behandlas alltsom oftast som ett slukhål för allehanda reformer, nymodigheter och förändringar. Det är som att man glömmer att vår tid inte stannar upp bara för att ett nytt beslut har klubbats igenom. Verksamheten förväntas liksom pågå ändå, samtidigt som takluckan öppnas och allt det nya dimper ner obarmhärtigt. 

Det känns som att stormen kommer. 

Och där står jag på klassrumsgolvet och parerar med ett trasigt paraply från Temu. 

• Fler krönikor av Maria Wiman hittar du här

LÄS MER:

Inför nya avtalet: ”Vill lyssna med verkligt stora örat”

Nya uppdraget från regeringen: Utred mindre klasser

Guide: Så mycket får lärare undervisa enligt de nya reglerna – frågor och svar