S-läraren: ”Det behövs fler tydliga ska-krav”

Det var lite av en tillfällighet som gjorde att Jessica Fryksten för 15 år sedan började arbeta som lärare i SO-ämnena på IES i Gävle.

– Efter att jag tagit min examen vid Karlstads universitet vikarierade jag som lärare i Söderhamn, Gnesta och Sollentuna innan jag fick ett vikariat på IES i Gävle. Efter två år blev jag visstidsanställd och i ungefär samma veva lokalombud för Lärarnas Riksförbund.

– Ett par år senare valdes jag till ordförande för LR inom IES. Idag har jag samma uppdrag av Sveriges Lärare.

Jessica Fryksten berättar att hennes första fackliga kurs innebar ett uppvaknande.

– Den gjorde att jag blev klar över mina rättigheter.

Och alltmer fackligt engagerad.

– Jag har en tjänst på IES i Gävle. I dag arbetar jag fackligt på 95 procent av min arbetstid.

Varför blev du lärare?

– Jag lockades av att kunna jobba med både människor, papper och böcker, ett jobb där man får vara kreativ.

– När jag gick i skolan tyckte jag att många lärare hade väldigt mycket kunskaper samtidigt som de inte var lika bra på att förklara så att jag som elev verkligen förstod. Det ville jag ändra på. Bland det bästa jag vet som lärare är när en elev säger att hen verkligen förstår något som man har förklarat.

Varför blev du politiskt aktiv?

– Jag har alltid varit politiskt intresserad, men blev aktiv först för några år sedan i samband med att Socialdemokraterna äntligen började vakna i skolfrågan.

Vilka erfarenheter och insikter från skolans värld tar du med dig in i politiken?

– Många tror att det fungerar på ungefär på samma sätt inom skolan, oavsett var skolan ligger i Sverige eller vilken skola det är frågan om. Men så är det verkligen inte.

– Lagar och regler på skolans område behöver vara mycket mer konkreta och tydliga än vad de är idag, det räcker inte med allmänna och fina formuleringar.

Vilken är den viktigaste skolfrågan?
– En av de viktigaste är den bristande likvärdigheten. För att öka likvärdigheten måste den statliga styrningen av skolan öka. Det behövs fler tydliga ”ska-krav”. Kvaliteten på den undervisning som eleverna får ska inte bero på var de bor.

– En annan viktig fråga är klasstorlekarna. Som lärare är det en enorm skillnad att ha 30 elever i en klass jämfört med exempelvis 20. Samtidigt har alla elever, oavsett storlek på klassen, rätt till en lika bra undervisning.

Bör klasstorlekarna regleras centralt och av staten?

– Ja, och det gäller även exempelvis stödinsatser som behöver sättas in betydligt tidigare än i dag. För att blir bra på något behöver man träna, en del mer än andra.

– Det behövs även en reglering av lärarnas arbetstid och vad som ingår i den.

Krävs det mer pengar till skolan?

– Ja, det tror jag. Men det räcker inte att bara öka anslagen. Det gäller att pengarna verkligen går till det som de är avsedda för, vilket kräver fler tydliga ska-krav och färre ”bör-krav”. En tydligare statlig styrning och mindre utrymme för tolkningar helt enkelt.

Hur ska man få fler att vilja bli och, kanske framför allt, arbeta som lärare?

– Renodla lärarrollen och förbättra vår arbetsmiljö, vilket en tydligare statlig styrning kommer att leda till. Otydlighet leder till sämre arbetsmiljö.

– Samtidigt är det viktigt att slå vakt om läraryrkets kreativitet och självbestämmande.

Som minskar med en ökad statlig styrning?

– Nej, det kan kanske tyckas paradoxalt, men ökad statlig reglering och styrning av skolan leder till ökad frihet för lärarna, inte minskad.