SVA-debatten: ”Sluta mäta elevers svenska i antal år”

Två elever kan ha bott lika länge i Sverige men ändå ha helt olika språkliga förutsättningar. Ändå hör jag ofta samma fråga när en elev har svårt att följa undervisningen:

”Hur länge har eleven varit i Sverige?”

Frågan kan verka relevant. Men alltför ofta används svaret som en förklaring till hur mycket svenska eleven borde kunna. Som om språkutveckling följde en bestämd tidslinje.

Vanliga frågan om elever

I min egen undervisning i svenska som andraspråk möter jag elever som är födda i Sverige men som fortfarande har svårt att förstå det svenska skolspråket. Samtidigt undervisar jag elever som bara har bott här i några år och som redan kan resonera, läsa avancerade texter och uttrycka sig tydligt både muntligt och skriftligt. Det visar något viktigt. Tid i Sverige säger betydligt mindre om en elevs språkliga nivå än vi ibland vill tro.

Två elever som kom till Sverige samma år kan ha helt olika bakgrund. Den ena kan ha gått i skolan kontinuerligt, haft god undervisning och utvecklat en stark läs och skrivförmåga på sitt modersmål. Den andra kan ha haft avbrott i sin skolgång eller sakna tidigare erfarenhet av att läsa och skriva längre texter.

Modersmålet spelar också roll

Även elever som är födda i Sverige möter språket på olika sätt. En elev kanske använder svenska i skolan, på fritiden och hemma. En annan kanske främst möter svenska under lektionstid. Att vara född i Sverige betyder inte automatiskt att eleven har fått tillgång till det språk som krävs för att förstå läroböcker, skriva resonemang eller delta i avancerade klassrumsdiskussioner.

Modersmålet spelar också roll. Vissa språk har fler likheter med svenskan när det gäller ordförråd, meningsbyggnad och grammatik. För en elev kan det därför vara lättare att känna igen strukturer och överföra kunskaper från ett språk till ett annat. För en annan elev kan avståndet mellan språken vara betydligt större.

Individuella skillnader

Sedan finns de individuella skillnaderna. Elever lär sig helt enkelt olika snabbt. En del har lätt för att uppfatta språkliga mönster, minnas nya ord och använda dem i nya sammanhang. Andra behöver mer tid, fler repetitioner och tydligare stöd. Det gäller språkinlärning på samma sätt som det gäller matematik, idrott eller musik.

Problemet uppstår när tiden i Sverige blir en genväg i stället för att vi faktiskt undersöker vad eleven kan.

En elev som har varit här i många år kan förväntas klara sig utan stöd, trots att det akademiska språket fortfarande inte räcker till. En annan elev kan underskattas eftersom hen är relativt ny i landet, trots att hen har en stark skolbakgrund och utvecklas mycket snabbt.

Båda riskerar att få fel undervisning.

”Behöver ställa andra frågor”

Vi behöver därför ställa andra frågor. Hur ser elevens tidigare skolgång ut? Vilka språk använder eleven och i vilka sammanhang? Hur fungerar läsning, skrivande, muntlig interaktion och förståelse? Vilket stöd behöver eleven för att ta nästa steg?

Det är den typen av frågor som borde ligga till grund för undervisning, bedömning och beslut om svenska som andraspråk. Språkutveckling följer ingen kalender. Den formas av skolbakgrund, språklig miljö, modersmål, motivation, undervisning och individuella förutsättningar.

Tid är lätt att mäta. Språk är betydligt mer komplext.

Därför måste vi sluta bedöma elevers svenska utifrån hur länge de har bott i Sverige. Vi behöver börja se den faktiska eleven framför oss.

Erika af Petersens, lärare i svenska som andraspråk, Sala

LÄS ÄVEN:

Regeringen öppnar för att skrota SVA i ny utredning

Moderaterna: Skrota svenska som andraspråk

Forskaren: ”Läskrisen främst en SVA-kris”