Forskaren: ”Utbildning behöver flera perspektiv”
Sally Windsor varnar för att göra kognitionsvetenskapen allenarådande i skolan och lärarutbildningen.
Debatt Sally Windsor ger gärna kognitionsvetenskapen en stol vid det akademiska bordet – men inte alla. Hon varnar för att ställa kognitionsvetenskap och utbildningsvetenskap mot varandra.
Kognitionsvetenskapen har något av ett genombrottsögonblick i svensk utbildning. Den får större plats i lärarutbildningen, åberopas i läroplansreformer och framställs som ett sätt att ge undervisningen en stabilare vetenskaplig grund. Som någon som förvånats över hur lite svensk lärarutbildning ägnat åt pedagogisk psykologi och forskning om lärande välkomnar jag utvecklingen. Men när ett sätt att förstå lärande flyttar mot centrum måste vi fråga: Vad trängs samtidigt ut mot marginalen?
Plats i utbildningen
Regeringen har beslutat att kognitionsvetenskap ska få större plats i lärarutbildningen från 2028, och Vetenskapsrådet har fått i uppdrag att inrätta en forskarskola inom området. Skolverket stödjer också kurser för yrkesverksamma lärare.
Läroplansreformerna pekar i samma riktning. Läroplansutredningen 2025 föreslog läroplaner bättre anpassade till barns kognitiva utveckling och med starkare fokus på grundläggande kunskaper och färdigheter.
Det finns goda skäl till detta. Lärare bör förstå minne, uppmärksamhet, kognitiv utveckling och förutsättningar för lärande. Risken uppstår när mer obemärkt börjar betyda viktigast, och ett kunskapsområde får avgöra vad som räknas som verkligt vetenskaplig kunskap om utbildning.
Starkare fokus på grundläggande kunskaper'
I en parallel australisk debatt använder Sakina Alhadad begreppet ”epistemisk centralisering” för att beskriva hur en selektiv tolkning av ”the science of learning” kan gå från värdefullt bidrag till dominerande förklaring av lärande. Pernilla Nilsson och Håkan Löfgren har på liknande sätt varnat för att ställa kognitionsvetenskap och utbildningsvetenskap mot varandra här i Sverige.
”Mångfald av perspektiv”
Kognitionsvetenskapen är inte problemet. Problemet uppstår om dess växande auktoritet begränsar den mångfald av kunskapsperspektiv som god utbildning vilar på.
Barn kommer trots allt inte till skolan som hjärnor med ryggsäckar.
De kommer med kroppar, känslor, språk, kulturer, relationer, identiteter och olika erfarenheter. De lär sig genom att minnas, men också genom att delta, argumentera, föreställa sig, känna tillhörighet, misslyckas och försöka igen, och ibland därför att en lärare lyckats få något att betyda något för dem.
Därför behöver utbildning flera kunskapsperspektiv. Kognitionsvetenskap kan belysa viktiga dimensioner av lärande. Sociologi kan fråga vem som får tillgång till det; filosofi vad utbildning är till för; didaktik vad som är värt att undervisa om och hur; sociokulturell forskning hur lärande formas i gemenskaper; pedagogisk psykologi hur utveckling, motivation och relationer spelar in. Ingen ger hela bilden.
”Ge den en stol”
Så låt oss välkomna kognitionsvetenskapen till svensk lärarutbildning. Ge den en stol vid bordet. Ge den forskningsmedel, kurser och forskare.
Men ge den inte alla stolarna.
När en vetenskap om utbildning blir vetenskapen om utbildning riskerar vi, i vår beslutsamhet att förstå hur barn lär sig, att göra själva utbildningen svårare att se.
Sally Windsor, docent i pedagogiskt arbete, institutionen för didaktik och pedagogisk profession, Göteborgs universitet
LÄS ÄVEN:
