”Ska eleverna drillas med ljudning dagarna i ända?”
Tarja Alatalo försvarar den strukturerade läsundervisningen, ljudning och avkodning.
Debatt
Övergången till avkodning och ljudningsmetoder i läsundervisningen är nödvändiga.
Men på lärarutbildningarna kan den mötas med skepsis, konstaterar Tarja Alatalo:
”Det är nödvändigt att lärarutbildare inom svenskämnet fördjupar sig i detta kunskapsområde”.
Ny läroplan och nya kursplaner för grundskolan är på ingång. Grundlärarutbildningens läs- och skrivkurser ska utökas och skärpas med innehåll som ger studenterna en grund i systematisk och strukturerad läs- och skrivundervisning i lågstadiet.
”Möter viss skepsis”
I flertalet lärarutbildningar har detta inte varit ett tydligt fokus på många år. Vid möten med lärarutbildare hörs en viss skepsis mot strukturerad ljudningsmetod och avkodning. Ska eleverna drillas dagarna i ända? Vad händer med läslust, läsengagemang och meningsfulla litteraturupplevelser? Det måste väl finnas andra sätt?
De andra sätten har prövats i några årtionden nu och har inte gett så gott resultat. Därför behövs förändrade angreppssätt. Blivande lärare förväntas ha kunskap om hur läsförmågan utvecklas, vilka kognitiva förmågor som är centrala för denna process och hur elever bäst kan stödjas i läsinlärningen och bli goda läsare.
En väl automatiserad avkodningsförmåga utgör grunden för utvecklingen av god läsfärdighet. Denna förmåga utvecklas inte av sig själv, utan kräver medveten, systematisk och välstrukturerad undervisning.
De andra sätten har inte gett så gott resultat
För att ge blivande lärare en stabil professionell grund behöver lärarutbildningen därför vila på kunskap från forskningsfält som med vetenskapliga metoder undersöker hur elever lär sig läsa och skriva.
Resultaten har prövats och replikerats i ett stort antal studier och sammanfattats i omfattande forskningsöversikter. Det är nödvändigt att lärarutbildare inom svenskämnet fördjupar sig i detta kunskapsområde, så att lärarutbildningen kan förbereda framtida lärare att både identifiera elevers läsutveckling och systematiskt stödja den.
”Flera komponenter”
Den systematiska och explicita ljudningsundervisningen utgör dessutom inte hela skoldagen. I de tidiga skolåren omfattar den ofta endast en begränsad del av undervisningstiden, exempelvis ett lektionspass om dagen.
Återstående tid ägnar sig eleverna åt andra ämnen och aktiviteter där undervisningen bygger på etablerad kunskap om att språk och lärande utvecklas i sociala sammanhang genom interaktion med andra elever och lärare.
”Inte ensidig pedagogik”
Förespråkare för strukturerad ljudningsmetod i lågstadiet argumenterar således inte för en ensidig pedagogik präglad av ständig färdighetsträning. Snarare betraktas systematisk och explicit tidig läs- och skrivundervisning som en av flera komponenter i en bredare utbildningsmiljö, där elevernas läsutveckling främjas genom språkförståelseinriktad och vägledd undervisning i samspel med meningsskapande aktiviteter och social interaktion.
Räcker inte med god litteratur
Det är osannolikt att läslust och läsengagemang väcks enbart genom tillgång till god litteratur. För att litteraturen ska bli meningsfull behöver eleverna också utveckla förmågan att läsa och förstå den. Att lära sig läsa är en demokratisk rättighet, och alla barn har rätt till undervisning som ger dem denna möjlighet. Goda grundläggande läs- och skrivfärdigheter utgör dessutom en stark drivkraft för fortsatt motivation att läsa och skriva. Det är där lärarutbildningen måste börja.
Tarja Alatalo, professor i pedagogiskt arbete, institutionen för kultur och samhälle, Högskolan Dalarna
Referens: Alatalo, T. (Red.). (2026). Läsundervisningens grunder (Uppl. 4). Gleerups.
LÄS ÄVEN:
