I de flesta sammanhang kommer informationen först. Därefter överväger man alternativen, gör sitt val och får besked. Vid valet till populära friskolor är ordningen ofta den omvända. Först måste föräldrarna reservera en chans till plats och först långt senare uppmanas familjerna att välja skola.

I praktiken avgörs alltså skolvalet långt innan skolorna ska väljas.

En orimlig kombination

En rimligare ordning är att alla familjer samtidigt får information om samtliga skolor, anger sina önskemål i ett gemensamt system och får ett placeringsbesked. Alla deltar, men ingen kan placeras på en friskola som familjen inte har valt.

Riksdagsmajoriteten har sagt sig vilja ha ett obligatoriskt skolval. När ett konkret förslag behandlades 2022 röstade emellertid samma riksdag nej till att avskaffa kötid. I stället beställde den ett nytt förslag om obligatoriskt skolval, bättre information och urvalsregler där kötid fortfarande skulle kunna användas.

Det är en orimlig kombination. Bättre information hjälper inte om attraktiva platser redan reserverats av dem som kände till skolorna långt tidigare. Alla uppmanas att delta i ett spel som vissa började spela flera år i förväg.

Löser inte problemet

Skolverket redovisade 2023 ett uppdrag om ett gemensamt system men ansåg att juridiken måste utredas vidare. En ny utredning skulle tillsättas men ännu i dag heter det att frågan ”bereds”.

I stället hörs förslag om kortare köer. Barnet ska kanske få ställas i kö först vid fyra års ålder eller max något år före skolstart. Det löser inte problemet utan byter bara sorteringsmekanism. Förturen går då till föräldrar som känner till den exakta öppningstiden och under arbetstid kan sitta redo med snabb internetuppkoppling. När många anmäler sig samtidigt måste lotten ändå skilja dem åt.

Lika möjlighet för alla

Så varför inte bara lotta bland alla som faktiskt väljer skolan?

Lottning brukar beskrivas som godtycklig. Men slumpen används först när det finns fler sökande än platser och ingen relevant grund för att skilja dem åt. Den skickar ingen till en skola som familjen inte valt. Den säger bara att alla som valt skolan ska ha samma chans.

Kommunen måste erbjuda alla barn en skolplats i rimlig närhet till hemmet. Därför måste kommunala skolor kunna använda geografiska urvalsgrunder. Friskolor har inget motsvarande uppdrag. De bestämmer själva hur många platser de erbjuder och behöver inte se till att varje barn får en skola nära hemmet. Utgångspunkten bör därför vara lika möjlighet för alla som söker.

Ska inte fördelas efter förtjänst

Det ligger också nära skollagens grundprincip. Fristående grundskolor ska vara öppna för alla, och deras urvalsgrunder ska vara förenliga med detta krav. Lagen säger inte att platserna ska fördelas efter förtjänst. Ändå försvaras kötid ibland som om den belönade ansvarstagande föräldrar.

Även om man köper denna premiss måste man undra vilken förtjänst det ligger i att känna till rätt friskola när barnet föds, att aldrig flytta och att förstå systemet innan kommunen ens berättat hur det fungerar? Barn kan inte gärna förtjäna en skolplats genom sina föräldrars framförhållning.

Ska ske när det är dags

Kötid ger vissa familjer trygghet, men denna trygghet består helt i att andra familjers valmöjligheter har tagits bort. Lottning är inte perfekt. Syskonförtur och särskilda behov kan motivera undantag, men när i övrigt likvärdiga sökande konkurrerar om friskoleplatser är lotten den metod som bäst motsvarar löftet om en skola öppen för alla.

Ett skolval värdigt namnet måste ske när familjerna har fått information och faktiskt ska välja. Inte flera år tidigare, i en kö som de först i efterhand får veta att de borde ha stått i.

Jonas Vlachos är skolforskare och professor i nationalekonomi, Stockholms universitet

LÄS MER:

Elinor Keiriö Östlin: Förskolan är där framtiden börjar

Lillemor Malmbo: Är varannan sfi-elev homofob?

Marcus Larsson: Politikerna ger lärarna en omöjlig uppgift