Även om vi ofta gör olika bedömningar av hur man bäst använder pengarna kan jag känna stor respekt för politikers otacksamma uppgift att hushålla med samhällets begränsade resurser. Medborgarnas intresse för att betala skatt är helt enkelt mycket mindre än de förväntningar vi har på välfärden.

Eftersom de politiker som har makten gärna vill behålla den trollas den här målkonflikten bort i komplicerat formulerade budgetar, där vård, skola och omsorg inte i närheten kompenseras för lagstiftningens ambitiösa formuleringar om välfärdens kvalitet och kvantitet. Det här är inte snyggt, men givet omständigheterna kan jag förstå varför det sker.

Då går det över gränsen

Men inte ens när något är gratis är politikerna beredda att kompromissa med sin övertygelse att rollen som arbetsgivare innebär att pressa ut så mycket som möjligt från sina medarbetare. Och då går det över gränsen för vad som är anständig arbetsgivarpolitik.

Så länge jag har jobbat som lärare har det funnits en, ibland uttalad men oftast outtalad men ändå uppenbar, vilja från arbetsgivarorganisationerna att komma åt lärares förtroendetid. Det är något med de där dryga tio timmarna i veckan i snitt som sticker i ögonen på Sveriges kommuner och regioner (SKR) och Almega.

Efter att regeringen reglerat lärares undervisningstid och rätt till tid för planering i lag har SKR sagt upp kollektivavtalet med Sveriges Lärare. De säger att de vill ha in ”moderna villkor” i avtalet och att det därför behöver göras ”nödvändiga anpassningar”. Min bild av vad sådant språkbruk brukar betyda är att de vill ha mer makt till arbetsgivarna och mindre till lärarna.

Svårt att förena med tillit

Substantivet ”förtroende” är närbesläktat med ”tillit”. Den som känner tillit till någon kan ge denne sitt förtroende. I nästan varje kommunpolitisk budget står det att kommunen arbetar med tillitsstyrning. Men att vilja minska lärares förtroendetid och öka arbetsgivarens kontroll över arbetstiden är svårt att förena med talet om tillit till lärarnas profession.

Något annat som står i nästan varje budget är att arbetsmiljön ska bli bättre. Det får i och för sig aldrig kosta pengar, men färre lärare ska bli sjuka på grund av sitt arbete.

En av de mest uttjatade fraserna i svensk skoldebatt är att all verksamhet i skolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Flera vetenskapliga studier indikerar att låg kontroll över den egna arbetstiden hänger samman med psykisk ohälsa och utmattning.

Orden inte värda någonting

Politiker säger att skolan ska styras med tillit och vila på vetenskaplig grund, men orden är inte värda något så fort det kommer till konkreta frågor om skolans styrning. Då agerar politiker som den värsta sortens arbetsgivare, i alla fall om man bedömer dem utifrån lärares placering i sjukskrivningsstatistiken.

Tillit och förtroende kostar inte mer än egen prestige. Men det verkar vara ett för dyrt pris att betala för de politiker som sitter i SKR:s beslutande församlingar. Nu kommer lärares kollektiva kraft att testas. Det måste inte vara dåligt, för det är också en chans för facket att mobilisera medlemmarna.

Ta fram ditt nuvarande schema och en penna. Dra ett streck en timme senare på dagen än dina sluttider. Skriv in ”rektor bestämmer” på de fem nya timmar reglerad tid som uppstår. Det är vad en halvering av förtroendetiden skulle betyda. Men inget talar väl egentligen för att SKR nöjer sig med det.

LÄS MER:

SKR säger upp avtalet med Sveriges Lärare: Ingen skillnad

Marcus Larsson: Så nära står politiken och skolägarna varandra

Marcus Larsson: Politikerna ger lärarna en omöjlig uppgift