Maria Wiman: Vad gör den här nya lagen för skillnad egentligen?
Krönika ”Betydde det där högtravande slå-sig-för-bröstet-snacket om att lärarnas administrationsbörda har minskat egentligen bara att rektors uppgifter ökar och att kränkningar riskerar att falla mellan stolarna?”, skriver Maria Wiman.
Maria Wiman: Vad gör den här nya lagen för skillnad egentligen?
Nu är det väl min tur att sätta på mig dumstruten igen. Jag tar en för laget som man säger.
Jag fattar nämligen inte den här nya lagen om minskad administration för lärare. Det sägs att kränkningsanmälningarna ska vara förenklade nu. Istället för att vi ska anmäla kränkande behandling till rektorn räcker det numera med att informera.
Men vadå? Det är ju bara två varianter av samma ord. Typ som att säga att: ”Nu tar vi bort utvecklingssamtalen – nu införs processamtal”. Eller att regeringen skulle deklamera att alla nationella prov slopas – nu införs inhemska prov istället. Det är ju bara vilt lattjande med ord.
Vad krävs av mig?
Jag försöker förstå vad som egentligen krävs av mig när jag ska informera om kränkande behandling till rektorn. Det är ju långtifrån glasklart liksom. Och döm om min förvåning – när jag vänder mig till Skolverkets snårlabyrint till hemsida möts jag bara av en snitsig ruta. I den står det ordagrant:
”Den 1 augusti 2026 ändrades skollagens bestämmelser om åtgärder mot kränkande behandling. Den här sidan är inte uppdaterad utifrån de ändrade reglerna men kommer att revideras.”
Det har alltså gått 55 dagar sedan lagen infördes men ingen av Skolverkets 850 anställda har haft möjlighet att uppdatera hemsidan. Smäckert!
Vem gör det istället?
I brist på styrning uppifrån får jag väl helt enkelt gissa hejvilt. Vad gäller egentligen? Låt säga att Bertil ger Buster en örfil på tiorasten. Är tanken då att jag ska svänga förbi rektorn i förbifarten med information. ”Hörredu rektorn! Bara så att du vet: Bertil örfilade Buster på skolgården. Buster blev då arg och tjolade en sten i bakhuvudet på Bertil. Hare gött!”.
Alltså, jag är helt för att lärares administrationsbörda ska minska. Men det måste liksom finnas en rimlig plan för det. Om man tar bort kränkningsanmälan från vårt bord – vem gör den då? För e-g-e-n-t-l-i-g-e-n måste den väl kanske göras? Någon måste informera vårdnadshavarna, prata med gossarna och följa upp om några dagar. Men vem gör det? Rektorn? Det blir sjuhelvetes massa jobb.
Det räcker inte
Betydde det där högtravande slå-sig-för-bröstet-snacket om att lärarnas administrationsbörda har minskat egentligen bara att rektors uppgifter ökar och att kränkningar riskerar att falla mellan stolarna?
Egentligen hade vi kanske behövt fler folk på golvet – socialpedagoger, heltidsmentorer, korridorsvärdar eller andra avlastande funktioner som hade kunnat ta sig an den arbetsbörda som konflikter mellan elever faktiskt blir.
En omformulering i en skollag räcker liksom inte om arbetet bara förskjuts på en annan överbelastad yrkesgrupp.
Det bara tuggar på
Jaja. verksamheten tuggar ju liksom på obönhörligt oavsett. Och i väntan på att Skolverket ska revidera den inaktuella hemsidan från helvetet så fortsätter väl jag att anmäla kränkningar skriftligt när jag ser dem.
Same procedure as every year, för att citera en fylltratt på nyår.
LÄS MER:
