Pisa: ”Vad har vi slutat att kräva av våra elever?”
Anna Bengtsson frågar vilka krav lärare slutat ställa på sina elever.
Debatt
Sara Bengtsson vill att politiker och andra tyckare ska börja lyssna på lärarna:
”Ibland är den bästa hjälpen att säga: ”Jag vet att det här är svårt. Men jag tror på dig – och jag hjälper dig att klara det.”
Resultaten analyseras från alla håll och som vanligt letar vi efter någon att skylla på. Är det lärarna? Läroplanen? Skolsystemet? Friskolorna?
Efter snart 30 år som lärare tycker jag att vi behöver ställa en annan fråga: Har vi blivit så rädda för att ställa krav att vi ibland anpassar bort det eleverna faktiskt behöver träna på?
Samma problem
Jag har arbetat mer än 20 år i kommunal skola och har nu erfarenhet från friskola. Min erfarenhet är tydlig: problemen är i stora delar desamma. Det finns skickliga och engagerade lärare på båda sidor, liksom elever som lyckas, elever som behöver mycket stöd, elever med hög frånvaro och elever som inte mår bra.
Skolans utmaningar försvinner inte för att huvudmannen byts ut.
I debatten hörs ofta att skolvalet och friskolesystemet är orsaken till segregationen och försämrade resultat. Men var skolan verkligen bättre när elever och föräldrar inte kunde välja?
Jag tror inte det.
Problemen uppstår när vi anpassar bort det som är svårt
Jag har mött elever som mått dåligt av att hamna på en skola där de inte trivts eller fungerat. Att kunna välja en annan skola kan också vara en möjlighet att hitta en miljö där eleven lyckas.
Självklart ska vi diskutera hur skolans pengar används och hur resurser fördelas. Men vi löser inte skolans problem genom att göra friskolan till syndabock.
Vi har blivit väldigt bra på att anpassa. Det är bra när anpassningen hjälper en elev att nå målen. Problemet uppstår när vi börjar anpassa bort det som är svårt.
”Stöd att läsa”
En elev som har svårt att läsa behöver stöd att läsa. Den som har svårt att koncentrera sig behöver stöd och träning i koncentration. Den som tycker att det är jobbigt att tala inför andra behöver få träna – steg för steg.
För livet är inte anpassat efter oss. Man behöver kunna läsa svåra texter, lyssna, koncentrera sig, ta ansvar och hantera motgångar.
Anpassning ska ge olika elever olika vägar till målen – inte innebära sänkta förväntningar eller att vi tar bort det eleven behöver utveckla.
Ibland är den bästa hjälpen att säga: ”Jag vet att det här är svårt. Men jag tror på dig – och jag hjälper dig att klara det.”
Belöningen uteblir
Varför ska elever anstränga sig i PISA? Det påverkar inte deras betyg eller gymnasieval. För eleven kan frågan därför vara enkel: Vad får jag ut av det här?
Om vi under lång tid har lärt elever att prioritera det som ger omedelbar utdelning är det kanske inte konstigt att motivationen blir låg när belöningen uteblir.
Vi måste lära elever att ansträngning är värdefull även när belöningen inte kommer direkt.
Jag tror inte på hårdare tag för hårdare tagens skull. Jag tror på tydliga vuxna, studiero, struktur, respekt och höga – men rimliga – förväntningar.
”Lyssna på lärarna”
Och framför allt tror jag på att lyssna på lärarna.
Så nästa gång PISA-resultaten kommer kanske vi ska sluta fråga: ”Vem har gjort fel?”
Och i stället fråga:
”Vad har vi slutat kräva av våra elever – och vad behöver vi börja träna igen?”
För skolans uppgift är inte att göra livet så enkelt som möjligt.
Den ska göra våra elever redo för livet.
Sara Bengtsson, leg lärare i slöjd, hem- och konsumentkunskap samt matematik, Jensen grundskola Uppsala
LÄS ÄVEN:
Två av tio lärare saknar läromedel: ”Får ont i magen”
De får Stora Läspriset: ”Vi kan öka läsmängden”
Forskaren: ”Utbildning behöver flera perspektiv”
Anna Olskog: Ingen borde vara förvånad över Pisa-resultatet
Jonas Vlachos: När Pisa faller börjar käpphästarna galoppera
