Matte: ”Ibland misstar vi tystnad för förståelse”
Reynaldo Garcia Qiunteros skriver om hur fler elever kan förstå och visa att de förstår matte.
Debatt
Undervisning som till störst del består av genomgångar och enskilt arbete, innebär risker för läraren. Det är lätt att missa elevers svårigheter och deras förståelse.
Reynaldo Garcia Quinteros tipsar om frågan som kan ge fler elever chansen att visa sina kunskaper.
När undervisningen främst består av genomgångar och enskilt läroboksarbete riskerar vi att missa både elevers svårigheter och deras faktiska förståelse. Genom att ibland göra tänkandet synligt – med bilder, samtal och gemensamt arbete – kan fler elever få möjlighet att visa vad de faktiskt kan.
Betyder olika saker
I klassrummet misstar vi ibland tystnad för förståelse. Men tystnad kan betyda helt olika saker: osäkerhet, intern bearbetning eller att eleven redan har greppat innehållet. En elev kan räkna sig igenom en hel sida med rutinuppgifter utan djupare förståelse, medan en annan kan ha ett starkt grepp om fenomenet men låsa sig inför den formella algebran.
Matematik och fysik handlar om mer än räkneregler – det handlar också om begreppsförståelse, resonemang och problemlösning. Ta andragradsekvationer eller kraftvektorer. På papper kan arbetet lätt bli en mekanisk formelövning. Men flyttar vi ibland uppgiften till en whiteboard, där elever två och två får rita problemet, sätta ord på stegen och pröva sig fram, kan andra förmågor bli synliga. En elev som sällan räcker upp handen kan visa en stark visuell förståelse, medan en som kämpar med algebran kan formulera ett skarpt resonemang muntligt.
Det handlar inte om individuella inlärningsstilar
Det handlar inte om individuella inlärningsstilar, utan om att erbjuda flera representationer: symboler, bilder, språk, samtal och praktiskt görande. När elevernas tänkande blir synligt kan vi upptäcka missförstånd i stunden, ställa riktade frågor och låta ett räknefel bli början på ett fördjupat samtal.
Olika arbetssätt fyller olika funktioner. Läroboken, genomgången, individuell träning och gemensam problemlösning behöver inte ställas mot varandra. Frågan är snarare vad de låter oss upptäcka om elevernas förståelse.
”Kan göra skillnad”
Små steg kan göra skillnad. Att ibland låta elever rita och prata kring ett problem kräver varken dyra appar eller avancerad teknik. Kärnan är kommunikationen mellan eleven, läraren och kunskapen.
Klassrummet måste få vara ett laboratorium där vi observerar elevernas tänkande i stunden. Genom att systematiskt observera elevernas arbete kan vi få syn på resonemang, strategier och missuppfattningar som inte alltid framträder i prov eller läroboksarbete. Ingen metod synliggör allt, och vi kan inte göra varje lektion perfekt för varje elev. Men vi kan vara försiktiga med att ta för givet att den tysta eleven också har förstått.
När en elev sitter helt tyst behöver vår första fråga därför kanske inte vara:
”Varför säger du ingenting?”
Utan snarare:
”Hur kan jag ge dig en annan väg att visa vad du faktiskt kan?”
Reynaldo Garcia Quinteros, lärare i matematik och fysik, Eskilstuna
LÄS ÄVEN:
