Jag har gått barfota över ett papper täckt av färg tillsammans med ett gäng ettåringar. Jag har rullat nerför backar som rulltårtor med skrattande barn. Jag har legat i mossan i skogen tillsammans med spralliga treåringar och tittat upp mot trädkronorna för att försöka förstå vinden.

För den som ser det utifrån kanske det mest ser ut som lek och faktiskt kanske till och med lite galet.

Men det är undervisning. Undervisning på hög nivå i förskolan.

När vi rullar nerför backen kan vi prata om friktion och vad som gör att vissa underlag går snabbare än andra. När färgen känns mellan tårna undersöker vi färg, konsistens, kropp och sinnen. När vi ligger i mossan och tittar upp mot träden kan en fråga om vinden bli början på samtal om naturvetenskap, rörelse och sådant vi ännu inte kan se.

Skapar undervisning ur nyfikenhet

Det är kanske det finaste med att vara lärare i förskolan, att undervisningen kan ta avstamp precis där barnens nyfikenhet finns och se ut på så många olika sätt.

Den kan börja med färg under bara fötter, en kropp som rullar nedför en gräsbacke eller en fråga om varför träden rör sig fast vinden inte syns.

Vi får skapa undervisning utifrån barnens nyfikenhet, frågor och upptäckarlust. Vi får fånga det som händer just där och då och göra det till något mer. Något som får barnen att vilja undersöka vidare.

Mitt i allt det som kan se ut som lek händer något viktigt.

Barnen prövar. De undersöker. De kommunicerar, samarbetar och löser problem. De misslyckas och försöker igen. De upptäcker samband och börjar förstå både sig själva och världen omkring dem.

Det är här lusten till ett livslångt lärande får växa.

Och kanske är det just därför förskolan behöver få ta större plats när vi pratar om framtiden och utbildning.

Förskolan är inte väntan på skolan. Den är början på den.

Elinor Keiriö Östlin, lärare i förskolan och debattör, är ny krönikör på Vilärare.se.

För när vi pratar om utbildning hamnar blicken ofta på skolan. På kunskapsresultat, betyg och framtida utbildningar och det är självklart viktigt. Men innan barnen sitter där finns flera år av lärande redan bakom dem.

De har haft lärare.
De har undervisats.
De har fått upptäcka att de kan lära sig nya saker.

Förskolan är den första delen av utbildningskedjan. Ändå pratar vi inte alltid om den som den utbildning den faktiskt är.

Förskolan är inte väntan på skolan. Den är början på den.

Valet närmar sig och förskolan har redan lyfts i debatten. Det är bra. Men det räcker inte att säga att förskolan är viktig. Det behöver också synas i de beslut som fattas och i de ekonomiska förutsättningar som verksamheten får.

För det är lätt att prata om vilken framtid vi vill ge våra barn. Svårare är att prata om vad vi behöver göra idag för att skapa den.

Vi som arbetar i förskolan har kunskapen, idéerna och engagemanget. Vi kan planera undervisning, skapa miljöer och följa barnens lärande. Men vi kan inte bära hela utbildningsuppdraget själva. Vi gör vårt arbete inom ramar som någon annan har beslutat om.

Och de ramarna spelar roll.

Bär med sig resten av livet

En förskola med stora ambitioner behöver människor, tid och en arbetsmiljö som gör det möjligt att bära dem. Det behöver finnas tid att planera och reflektera över undervisningen. Det behöver finnas möjlighet att använda sin kunskap som lärare och faktiskt genomföra det uppdrag vi är satta att göra. Men allt det här kostar pengar. Och utan ekonomiska förutsättningar är inget av det möjligt.

I grunden handlar det om vilken utbildning vi vill att våra yngsta barn ska få.

Det som händer i förskolan är inte bara viktigt för barnen just nu. Det är en del av det de bär med sig vidare i resten av livet.

För en dag kommer de barn som idag vandrar med färgiga fötter över ett papper, rullar som rulltårtor nedför en backe eller ligger i mossan och studerar trädkronorna att vara de vuxna som formar vårt samhälle.

Och kanske är det just därför det spelar så stor roll vad vi väljer att ge dem redan nu.

För framtiden börjar inte sedan.

Den börjar nu.