Vi var säkerligen många sfi-lärare som satte morgonkaffet i vrångstrupen häromveckan när vi hörde utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamssons reaktion på rapporten ”Mellan två världar”. Rapporten bygger på undersökningar av migranters värderingar, beställd av regeringen och genomförd av Bi Puranen, generalsekreterare på World Values Survey. Och om dess viktiga resultat finns mycket att prata om.

Men vad var det då som media främst snappade upp? Vilken hook kastades ut och vad nappade politiker och allmänhet på? Jo, att 48 procent av de sfi-elever som deltog i enkätstudien på en fråga svarat att homosexualitet aldrig är acceptabelt.

Sätt det i rätt sammanhang

Det är självklart ett oroväckande resultat och att så många svarar på det sättet måste tas på stort allvar. Men resultatet behöver också sättas in i sitt sammanhang. Det är en liten del av rapporten och bara fyra av tio deltagare svarade på just den frågan.

Framför allt är 48 procent som svarat på en fråga inte samma sak som att hälften av sfi-eleverna är homofober. Ett enkätsvar kan säga något viktigt om människors värderingar. Men det säger inte allt om en människa eller personens hur uppfattningar kan förändras över tid.

Ändå blev slutsatserna snabbt både långtgående och tvärsäkra. SD:s migrationspolitiska talesperson Ludvig Aspling menade att ”personer som inte gillar våra värderingar borde inte bo här”. Niels Paarup-Petersen, Centerpartiets integrationspolitiska talesperson, krävde i sin tur tydlig värdegrundsundervisning om svenska samhällets grunder som ett eget separat kursmoment i sfi.

Så kan det växa fram

Nästan som att lösningen på människors olika värderingar skulle vara att helt enkelt undervisa dem i vilka värderingar de ska ha.

Nu kanske det låter märkligt, säger jag som lärare, att undervisning inte gör skillnad eller inte kan förändra människors liv och tankar? Nej, självklart inte. Men människors uppfattningar förändras inte nödvändigtvis bara för att vi talar om för dem vad de ska tycka.

En slutsats i rapporten är att integration inte sker automatiskt bara för att tiden går. Det handlar också om vilka möjligheter människor får att delta i samhället. Får man lära känna människor utanför den egna kretsen? Kommer man in i arbetslivet? Får man använda språket i vardagen och möta andra sätt att tänka och leva? Det är i sådana möten som nya erfarenheter, värderingar och relationer kan växa fram och förändras.

Sfi är inte bara en plats där människor lär sig svenska.

Och vet ni? Den typen av möten sker varje dag runt om i sfi-klassrum i Sverige.

För sfi är inte bara en plats där människor lär sig svenska. Det är också en plats där människor med helt olika livserfarenheter, utbildningsbakgrund och uppfattningar möts. Där man får använda språket med människor man kanske aldrig annars hade träffat. Där man kan upptäcka att människor från samma land inte alls tycker lika och att det som känns självklart för en själv inte är självklart för någon annan.

Lärare kan inte bära ansvaret

Men sfi kan inte ensamt skapa integration och sfi-lärare kan inte bära hela det ansvaret. Även om vi har en möjlighet att skapa just de möten som rapporten pekar på som betydelsefulla.

Själv har jag arbetat som sfi-lärare och med nyanlända vuxna i nästan tjugo år nu. Min absoluta övertygelse och erfarenhet är: nej. Varannan sfi-elev är inte homofob. Men jag vet också att sfi är en av många platser där människor som annars kanske aldrig hade mötts faktiskt får möjlighet att göra just det.

Vad gör det med vår bild?

Därför blir det problematiskt när sfi-elever buntas ihop som en egen kategori av människor. När utbildnings- och integrationsministern säger: ”Nämen jag blir mörkrädd att varannan person som går på sfi är homofob” – vad gör det med vår bild av människorna som sitter i klassrummen? Och vem blir nyfiken på att lära känna människan bakom siffran?

För om vi vill att människor ska bli en del av samhället och att deras värderingar ska förändras behöver vi kanske inte bara fråga vad vi ska lära dem. Vi behöver också fråga vilka möjligheter de får att möta oss. Sfi är en sådan plats. Men det behövs många fler.

• Lillemor Malmbo är lärare på sfi/komvux och ordförande för Sveriges Lärare i Umeå.

LÄS MER:

”Jag är rejält trött på alla som rör runt i soppan”

Svarar om SFI: Tiden inte viktigast för progression

Efter larmen – därför måste SFI och Komvux utredas