Rapport: Ökat fokus på yrkeskurser i folkhögskolan

Vad händer när finansiärerna av folkbildningen drar åt olika håll? Det är en huvudfråga som Folkbildningsrådet har velat få ökad tydlighet i. De har därför gett analysföretaget Governo i uppdrag att undersöka kommunernas och regionernas roll i finansieringen av folkhögskolor och studieförbund. Rapporten, som publicerades under sommaren, bygger på intervjuer med förtroendevalda i fem regioner, 18 kommuner och kulturpolitiska talespersoner från sex riksdagspartier.

Ökat fokus på yrkeskurser

Rapporten visar att oron för studieförbundens framtida finansiering är större än för folkhögskolorna. Men folkhögskolan har fått känna på åtstramningar bland annat på grund av att statsbidragen inte har kompenserat för inflation och kostnadsökningar. Så här lyder en slutsats i rapporten:

”Även om folkhögskolorna inte har drabbats av besparingar på samma sätt som studieförbunden har de ändå påverkats av den diskussion om folkbildningens roll i samhället som förts de senaste åren”.

En konsekvens som företrädare för regionerna uttrycker är att man försöker att anpassa stödet och styrningen så att folkhögskolan ska uppfattas som ”relevant och aktuell”. Det kan handla om ökat fokus på yrkeskurser. Samtidigt påpekas att folkhögskolan borde få ta viss del av resurser som går till yrkesutbildningar i gymnasiet.

Skepsis kommer främst från höger

De företrädare för kommuner och regioner som intervjuats är politiska ordföranden i olika nämnder med ansvar för folkbildningen. Vissa partiskillnader kan urskiljas.

– Den skillnad på värdegrundsnivå som har funnits i debatten på nationell nivå fanns även på regional och lokal nivå. Men det var inte lika infekterat eller profilerat. Man är mer pragmatisk ju närmare verkligheten man sitter, säger Anders Rånlund konsult på Governo.

Han ger en bild av att ifrågasättandet av folkbildningens värde främst har gällt studieförbunden.

– Vi intervjuade partiföreträdare i riksdagens kulturutskott. Där framkom bilden av att man ser ett uppenbart värde av folkhögskolans verksamhet från alla partier. Även om det finns ett höger- och vänsterperspektiv när det gäller den samlade folkbildningen. Ifrågasättande och skepsis kommer främst från höger.

God vilja

I intervjuerna med regionföreträdare framgår att det är lite olika hur mycket och om man stöttar de rörelsedrivna folkhögskolorna utöver mobilitetsstödet.

– Det handlar till viss del om god vilja hur mycket man vill bidra till de rörelseägda folkhögskolorna. Regionernas fokuserar på sina egna skolor och det kan man förstå. Regionägda folkhögskolor sägs generellt sätt har tryggare ekonomi än rörelsedrivna, säger han.

På frågan om det är en vettig modell med olika finansiärer av studieförbund och folkhögskolor var svaret ganska tydligt från politikerna.

– Ingen kan egentligen se något bättre system. Men kan man få en bättre överblick på de olika delarna så kan det vara välkommet. De tre nivåerna med kommunen, regionen och staten bör engagera sig. För folkhögskolan är det två delar, staten och regionerna. 

Anna-Karin Lindblom, generalsekreterare på Folkbildningsrådet, har kommenterat rapporten i ett pressmeddelande.

– Vi behöver ett handslag för folkbildningens framtid, för att säkra den arena för bildning, kultur och utveckling som folkbildningen är. Den här rapporten visar att politisk vilja finns. Nu behöver den viljan omvandlas till en överenskommelse som täcker in både en politisk bredd och samhällets alla nivåer, säger Anna-Karin Lindblom.

LÄS ÄVEN:

Ny rapport: Så många får jobb efter yrkesutbildningen