”Vi måste vara relevanta.”

”Vi behöver möta elevernas behov av flexibilitet.”

”Vi måste jobba mot nämndens mål om högre genomströmning.”

Alla vi som arbetar inom vuxenutbildningen möter detta. Oftast förr än senare. Och självklart är det också så och inte fel i sak. Om vi inte är relevanta, varför ska då eleverna söka sig till oss? Om lektionerna krockar med jobb eller andra studier kommer eleverna att välja en annan anordnare. Och att eleverna klarar sina studier och går vidare vill vi alla se.

Brottas med styrningen

Men som komvuxlärare brottas man också ständigt med styrningen av vuxenutbildningen i relation till läraruppdraget. Vi vet att vuxenutbildningen ska vara flexibel. Vi förstår att den ska vara individanpassad. Vi är medvetna om att den ska bidra till etablering, vidare studier och arbete. Men vad händer om flexibiliteten och effektivitetskraven gör att det till slut inte finns särskilt mycket tid kvar för själva lärandet?

För komvux är en spretig och komplex skolform. En del av våra elever läser hela utbildningar, andra enstaka kurser. Vissa behöver undervisning flera gånger i veckan medan andra kombinerar studier med arbete och familjeliv. Utbildning kan bedrivas i klassrum, på distans, med kontinuerligt intag och på många andra sätt. För lärare utanför komvux kan vår skolform framstå som en snårig terräng. Det är den också.

Undervisningen bantas

Men det som oroar mig är att elevernas tid för undervisning hela tiden verkar kunna bantas lite till. Förinspelade filmer kan likställas med lärarledda lektioner tillsammans med andra elever. Distanskurser riskerar att bli enbart självstudier snarare än undervisning. Och någonstans på vägen smyger sig känslan på att det viktigaste är att eleven blir klar, snarare än att eleven faktiskt lär sig något.

Den här spänningen mellan det professionella uppdraget och vuxenutbildningens styrning är inte bara något jag själv upplever. I en studie från Linköpings universitet beskriver forskare hur komvuxlärare möter en dold läroplan, där marknadslogik, konkurrens, effektivitet, ekonomiska incitament och kortsiktiga resultat påverkar lärarnas arbete. Forskarna använder begreppet short-termism för att illustrera hur vuxenutbildningen påverkas av en alltmer ökad inriktning på kortsiktighet. Och det är sett till det som jag börjar fundera på vad som då händer med bildningen?

Utbildning har flera mål

För när den dolda läroplanen konkurrerar med den officiella och genomströmning ställs mot tid för reflektion och fördjupning riskerar något annat att försvinna. Något som kanske är svårare att mäta, men som jag ändå tycker borde vara en självklar del av vuxenutbildningen. Bildning.

Visserligen kan ordet nog lätt uppfattas som lite torrt eller kanske till och med omodernt. För vad ska man med bildning till om det enda man tänkt sig med komvux är snabbaste vägen till jobb?

Men utbildning borde inte enbart handla om att klara nästa moment, få ett betyg eller gå vidare. Utbildning har flera mål, men vi borde prata mer om vad som händer med människan på vägen mot målen. Även eleverna på komvux förtjänar tid och möjlighet att upptäcka att de vill veta mer, att tänka om och att se en fråga ur flera olika perspektiv.

Vad har vi effektiviserat bort?

Jag tänker att vi behöver både våga och orka prata om bildning inom komvux. För vad vill vi egentligen att vuxenutbildningen ska åstadkomma? Elever som klarar sina kurser eller utbildning som också hjälper människor att förstå, tänka och klara sig bättre i samhället? Självklart behöver vuxenutbildningen göra både och.

Men om allt som inte går att mäta i genomströmning, betyg och etablering successivt försvinner, vad är det då vi har effektiviserat bort?

LÄS MER:

Tuff utmaning att undervisa sva på komvux

Lillemor Malmbo: Är varannan sfi-elev homofob?