Färre behöriga i friskolor: ”För många kryphål”
Christian Liljeros, vice ordförande i Sveriges Lärares förening vid skolkoncernen Academedia.
Granskning
Lärarbehörigheten är lägre i vinstdrivande friskolor än i kommunala skolor.
– Behörigheten är i första hand ett nationellt problem. Det finns alldeles för många kryphål i skollagstiftningen, säger Christian Liljeros som är vice ordförande i Sveriges
Lärares förening vid skolkoncernen Academedia.
Förra läsåret hade 74 procent (omräknat till heltidstjänster) av lärarna i kommunala grundskolor legitimation och behörighet och 83 procent av lärarna i kommunala gymnasieskolor, enligt Skolverkets statistik.
Bland fristående skolor var motsvarande andel 68 respektive 80 procent.
Vinstdrivande friskolor har i allmänhet även lägre lärartäthet än både ickevinstdrivande och kommunala skolor.
”Det går för långsamt”
Som grafiken här nedan visar varierar dock såväl lärartätheten som andelen lärare med legitimation och behörighet stort mellan de största friskolehuvudmännen.
Sett över tid har skillnaden i andelen behöriga lärare minskat mellan kommunala och enskilda huvudmän.
– Det är bra att behörigheten överlag ökar och att behörighetsgapet minskar, men det går alldeles för långsamt, säger Christian Liljeros som är vice ordförande i Sveriges Lärares förening vid skolkoncernen Academedia.
Varför går det för långsamt?
– Bland annat på grund av alldeles för många kryphål när det gäller behörighetsreglerna plus att det saknas ekonomiska incitament som styr mot ökad behörighet, till exempel skolpengsviktning.
– Enligt min bild finns det inom Academedias koncernledning inte en motvilja mot högre behörighet. Att den ändå är lägre beror på personalpolitiken och vissa strukturer som bromsar.
Med tanke på att vinstdrivande friskolor i genomsnitt har en lägre personaltäthet än kommunala, borde de ha lättare att hitta behörig personal.
– Det gör att argumentet att friskolorna bara behöver lite mer tid på sig för att komma i kapp inte håller.
Svagare anställningstrygghet
Christian Liljeros menar att en högre personalomsättning är en viktig förklaring till vinstdrivna friskolors lägre behörighetsgrad.
– Den leder i sin tur till ett större rekryteringsbehov.
Varför är personalomsättningen högre?
– Vad den frivilliga personalomsättningen, alltså att lärare väljer att byta jobb, beror på vet vi för lite om och borde kartläggas av Sveriges Lärare.
– Den högre ofrivilliga personalomsättningen beror bland annat på personalpolitiken och avtalsstrukturen, framför allt den svagare anställningstryggheten.
Hur då?
– Varje skolenhet ska bära sig själv. Det innebär att om elevantalet bara minskar något behöver man ganska direkt anpassa antalet tjänster, vilket inte sällan innebär uppsägning av behörig personal.
– Detta även om skolan inom sex månader behöver rekrytera nya lärare eller om en annan skola i samma koncern ett kvarter bort har ett underskott på behöriga lärare. Man omplacerar i princip aldrig någon utanför den egna skolenheten.
Strukturella problem i botten
Enligt Christian Liljeros leder detta till att friskolor ”tappar” behöriga lärare till arbetsmarknaden i stort.
– Lägg därtill att man visstidsanställer legitimerade lärare i högre utsträckning än kommunala skolor, använder sig av mycket långa inlasningstider, tillämpar i högre utsträckning undantag från turordningsreglerna och både använder sig av och avslutar provanställningar oftare.
– Avsiktligt eller oavsiktligt så försvårar detta friskolornas utveckling mot högre legitimations- och behörighetsgrad.
Minskade barn- och elevkullar borde, allt annat lika, leda till en högre andel legitimerade och behöriga lärare.
– Jag är inte så säker på att det blir så om man inte gör något åt de strukturella problemen.
