”Hur ska två lärare räcka för 60 barn?"

Till er som fattar beslut om kommunens fritidshem:

Jag skriver till er som yrkesverksam i fritidshemmet, men framför allt som en vuxen som varje dag möter våra barn.

Jag vill att ni ska förstå hur verkligheten ser ut bakom siffrorna och budgeten och att situationen som beskrivs ser nästan likadant ut på de flesta andra ställen i kommunen.

60 barn inskrivna

På vår fritidshemsavdelning är omkring 60 barn inskrivna. På eftermiddagarna är vi endast två pedagoger som ska ansvara för alla dessa barn, minst 45 till antalet.

Samtidigt förväntas vi bedriva en pedagogisk verksamhet utifrån läroplanen. Två förmiddagar i veckan har vi bild och idrott, och utöver det ska vi hinna med planering, dokumentation, utveckling av lärmiljöer, föräldrakontakter, arbetslagsmöten, omdömen, betygsättning och mycket annat.

Men det viktigaste av allt är barnen.

Varje barn är unikt och alla ska få bli sitt bästa, som det så fint heter.

”Se varje barn”

Alla barn har olika behov, olika förutsättningar och olika erfarenheter. Vissa barn behöver extra stöd och uppmärksamhet. Andra behöver någon som lyssnar. Någon behöver hjälp att komma in i gemenskapen. Ett annat barn kanske mår dåligt utan att kunna sätta ord på det.

Vårt uppdrag är att se varje barn och möta deras behov.

Men hur ska vi kunna göra det när två pedagoger ska räcka till för 60 barn?

Fritidshemmet är inte en förvaringsplats efter skoldagens slut.

Fritids är inte en förvaringsplats

Vi har ett pedagogiskt uppdrag och en viktig roll i barnens utveckling. Vi skapar relationer, trygghet, gemenskap och meningsfull fritid.

Vi har också en viktig möjlighet att arbeta förebyggande.

I dag pratar vi mycket om barns och ungas psykiska ohälsa, ensamhet och utanförskap. Vi pratar också om den allvarliga utvecklingen där unga kan rekryteras till kriminella nätverk och gäng.

Här börjar arbetet

Det förebyggande arbetet börjar långt innan ett barn riskerar att hamna där.

Det börjar med att barn får känna att de är viktiga.

Att någon ser dem.

Att någon lyssnar.

Att de får känna tillhörighet och lyckas i positiva sammanhang.

Fritidshemmet kan vara en sådan plats.

Vi möter barnen varje dag. Vi kan upptäcka förändringar, fånga upp konflikter, se när någon hamnar utanför – och bygga relationer med barn som kanske inte alltid har lätt att hitta sin plats.

”Måste ha tid”

Men för att kunna göra detta måste vi ha tid att vara närvarande.

När två pedagoger ska ansvara för minst 45 barn går en stor del av tiden åt till att bara få verksamheten att fungera.

Det är då det finns risk att det viktigaste går förlorat nämligen möjligheten att se det enskilda barnet.

Jag vill fråga er:

• Hur ska vi kunna leva upp till läroplanens krav?
• Hur ska vi kunna ge varje barn den trygghet och uppmärksamhet de behöver?
• Hur ska vi kunna upptäcka barn som mår dåligt eller hamnar i utanförskap?
• Hur ska vi kunna arbeta förebyggande mot psykisk ohälsa och framtida kriminalitet?

Om vi inte får tillräckligt med personal och tid för att faktiskt möta barnen?

Det här handlar inte bara om vår arbetsmiljö.

Det handlar även om barnens trygghet, utveckling och framtid.

”Vill göra ett bra jobb”

Vi som arbetar i fritidshemmet vill göra ett bra jobb. Vi vill inte ha mindre ansvar. Vi vill ha möjligheten att ta det ansvar vi redan har men med rimliga förutsättningar..

Därför ber jag er som kommunpolitiker att lyssna på oss som arbetar nära barnen.

Kom ut i våra verksamheter. Se hur vardagen ser ut. Prata med personalen.

”Lyssna och agera”

Och framför allt: fråga er själva om de resurser som finns verkligen ger barnen den verksamhet som ni vill att kommunens barn ska ha.

Låt oss få de förutsättningar som krävs för att kunna se dem.

För barnens skull. För personalens skull. Och för vårt framtida samhälles skull.

Med hopp om att ni lyssnar och agerar,

Peter Lenngård, lärare i fritidshem

Över 50 elever i fritidsgrupperna

Ny lönestatistik för lärare i fritidshem – här tjänar lärarna mest

Fritidsläraren: ”Sanningen är att jag inte fattar hur jag orkar”