Jag har arbetat som lärare i över sexton år och under alla mina yrkesår har jag varit med om en hel del förändringar. Jag har även sett och tagit del av nya och gamla trender, nytänkande inslag, spännande arbetssätt och gått på en hel del inspirationsföreläsningar om ditten och datten.

En del har varit matnyttigt, men mycket har också varit saker som jag har glömt bort i samma stund som jag har lämnat föreläsningssalen.

Ger upp så snabbt

Förutom detta har jag även märkt av en hel del förändringar när det kommer till skolbarnen. Jag vet inte vad det är – och hur det har blivit som det har blivit – men varför känns det som att fler och fler skolbarn inte har samma ork längre? Och då syftar jag förstås på det som sker under skoldagen, på lektionerna och i klassrummet.

Alltför många barn ger upp så snabbt, orkar inte anstränga sig, blir trötta, utmattade och nästan utbrända bara man ber dem fatta pennan och jobba med övningsbladet, arbetsboken eller skrivhäftet.

Ska utmana eleverna

Nu hoppas jag att du som läser detta tar det här med en nypa salt och att du förstår att jag målar med ganska breda penslar. Alla barn är olika (men på något sätt ändå ganska lika?) och alla barn har olika förutsättningar. Men barn är fortfarande barn och barn är ytterst lustfyllda och känslostyrda varelser som – precis som vi vuxna i många avseenden – gör vad de kan för att undvika alltför stora prövningar.

Därför är det lärarens uppgift att utmana eleverna och se till att de lär sig så mycket de kan under den tid de befinner sig i klassrummet.

Därför är det lärarens uppgift att utmana eleverna.

Alla barn vill inte arbeta i skolan men likväl måste de infinna sig i klassrummet och när de väl är i klassrummet så måste vi se till att de arbetar. Lustfyllt lärande i all ära, men lagstadgat tvång är den stora anledningen till att eleverna varje dag infinner sig i skolan. Om jag fick en krona för varje gång eleverna yttrade meningen ”Jag orkar inte” så hade jag inte varit en rik man idag, men jag hade kanske kunnat köpa mig en riktigt fin elcykel.

Elevernas ork har försämrats

Enligt en enkätundersökning från 2024, genomförd av tidningen Ämnesläraren, med svar från 5 000 lärare framgick det att över 93 procent av lärarna ansåg att elevernas uthållighet och ork har försämrats kraftigt på ett oroväckande sätt.

Många av lärarna som deltog i undersökningen tror att det främst beror på alla snabba kickar eleverna är vana vid att få i form av sociala medier. Ett dopaminberoende i form av tresekundersklipp.

Det må vara en väldigt billig och enkel förklaring på kunskapsförfallet, men jag tror inte vi är långt ifrån sanningen när vi pekar på mobiltelefonerna och sociala medier som den stora boven. 

Vad är alternativet?

Det kanske känns lite dystert, jobbigt och hopplöst när man tar del av detta (och av årets Pisa-resultat, något jag inte orkar behandla i denna text). Ibland känns det som att vi lärare ständigt arbetar i motvind. I uppförsbacke. Med solen i ögonen. Och med grus i skorna.

Men vad är alternativet? Vi kan inte, och vi ska inte, ge upp. Det är bara att kämpa vidare. Fyll på kaffekoppen och fortsätt kämpa för ungarna. Orken kanske inte finns hos eleverna längre. Men den måste finnas hos oss lärare. 

Frågan är bara hur länge till vi ska orka. Och vad som händer när energin är slut. 

Nåja, det orkar jag inte tänka på just nu.