”Hur skolan fungerar blir tydligt i trappan”
”Tänk att så mycket skolpolitik kan rymmas i några enkla trappsteg”, skriver Mats Åberg, gymnasielärare i svenska och samhällskunskap.
Debatt
Simona Mohamssons utspel om att förbjuda fula skolor fick gymnasieläraren Mats Åberg att fundera över vad trapporna kan säga om en skola.
Nedsliten sten och snusprydda logotyper avslöjar mer än man kan ana.
Utbildningsministern vill förbjuda fula skolor. Det fick mig att tänka på trappor. Kan det vara så att trapporna skvallrar om vad för typ av skola man har att göra med?
Jag jobbar i en gammal skolbyggnad. En sån där väggarna vittnar om hundra år av elevstånk och stön. Hundra år där ungdomar släpat upp sina läroböcker, sina anteckningsblock och numer sina laptops. Först har de klättrat upp för ett berg och när de väl kommit fram är det dags att ta sig ännu högre upp. Entrén öppnar upp mot en ståtlig stentrappa i brunt. Vid första avsatsen delar den på sig och vänder tillbaka uppåt i två delar. Stegen är mjukt nedslitna i mitten på det där sättet som bara sten kan vara. Tänk att något som är så hårt kan kännas så mjukt.
Olika typer av trappor
En gång arbetade jag i en skola som var byggd på 1970-talet. Trapporna och skolans ledning hade ett och annat gemensamt. De var effektiva. De verkade i den öppna ljushallen. De markerade ut sina gränser med svartgul varseltejp. Tyvärr vette de två trapporna åt olika håll. Den ena gick till naturarnas välartade korridor och den andra till yrkesprogrammens eftersatta pingisrum.
Verkligt effektiv var trappan i kontorsbyggnaden hos skolkoncernen. Där handlade det om att minimera ytan för något så kostnadsinneffektivt som en trappa. Den var trång. Den zickzackade aggressivt och den var förlagd där inga fönster behövde slösas på några trappsteg. Den fungerade som avsett, det gjorde den. Trappan ledde visserligen uppåt men tyvärr i huvudsak ned. När man vandrade där fick man chansen att beundra företagets vackra logotyp som prydde en hel vägg. En snus satt fast så högt upp att den var svår att få ned.
Ryms mycket skolpolitik
Den första skoltrappan jag tagit till en arbetsplats finns inte längre kvar. Den låg under ett bussgarage som rivits och ersatts med moderna lägenheter – state of the art. För att minnas att det en gång funnits arbetare på platsen är gatorna döpta efter Stad-seriens romanfigurer. Henning, Lotten, Tvätt-Malin och de andra.
Trappan då? Det var bara ett enda steg i betong och ledde in i en hall. Där fanns klassrum och verkstad. Där fanns svetshall och gym. Ovanför oss inväntade bussarna och deras chaufförer nästa tur. Av den trappan finns nu inget kvar.
Tänk att så mycket skolpolitik kan rymmas i några enkla trappsteg. Jag undrar vilka av dem utbildningsministern skulle tycka var vackra.
Mats Åberg, gymnasielärare i svenska och samhällskunskap, Stockholm
LÄS MER:
