Vi riskerar förlora kunskap till ”No excuses”
Beteendestöd hjälper lärare i klassrummet – och har vetenskapligt evidens – enligt debattörerna.
Debatt ”Beforskade och utprovade arbetssätt som stärker studiero och förebygger störningar i klassrummet finns redan i Sverige. Men med förlegade lärarutbildningar och missuppfattningar om evidens riskerar vi att förlora denna kunskapsbas till “No excuses”-skolor”, det skriver Ekaterina Ivanova, Ola Stadig och Kristina Senneryd.
Det finns en variation i vad som brukar kallas för ”No excuses”-skolor, men den gemensamma nämnaren är tydliga uppföranderegler för hela skolan och väldefinierade konsekvenser vid regelöverträdelser.
Mycket vikt ska läggas på att uppmärksamma det som fungerar, men de exempel som lyfts fram betonar oftast den kompromisslösa tillämpningen av negativa konsekvenser. ”No excuses”-skolor framställs som en potent lösning på skolans utmaningar med trygghet och studiero.
”Pågått i åratal”
När den inflytelserika rapporten om ”No excuses”-skolor släpptes av Svenskt Näringsliv år 2023, hade arbetet med att skapa, pilottesta, kulturanpassa, utvärdera och modifiera arbetssätt för ökad studiero redan pågått i Sverige i åratal.
Det samlingsnamn som brukar användas för beskrivning av arbetssätten är skolövergripande alternativt klassrumsbaserat positivt beteendestöd. De olika namngivna programmen - PALS/IBIS, PAX i Skolan och Höjaspelet – är egentligen olika paketeringar av samma grundläggande kärnprinciper.
Möts av skepsis
Skolpersonal får träning i att skapa och kommunicera välanpassade och tydliga förväntningar och därmed maximera möjligheterna till att positivt uppmärksamma när elever – utifrån sina förmågor –övar på att bidra till en trygg skolmiljö.
Både kärnprinciperna och paketeringarna är välbeforskade internationellt och det finns en del nationell forskning och utvärdering. Ändå lyser kärnprinciperna – som är helt gratis att lära ut – med sin frånvaro på lärarutbildningarna och arbetssätten möts av skepsis som inte står i proportion till kunskapsläget. Hur har det blivit så?
”Vikten av forskningsstöd”
En anledning är evidenshets-retoriken, där man i skolvärlden fortfarande riskerar att misstänkliggöras för förkastlig syn på både professionen och eleverna bara man nämner vikten av forskningsstöd.
Värre blir det av att det sprids en felaktig bild av evidensbaserad praktik som något som motverkar professionellt hantverk, erfarenhet och lokalkännedom istället för att stärka dessa.
Kritik i sig är självklart inte problemet – den är ett absolut måste – men mycket av inflytelserik kritik är oinformerad och sker på väldigt lösa grunder, exempelvis att evidensbaserade arbetssätt skulle göra anspråk på att vara allmängiltiga eller felfria. Opinionen som följer hindrar metodförbättring, men metoder utan ambitioner att vara kunskapsbaserade flyger under radarn.
”Vägrar konkreta arbetssätt”
Lärarutbildningarna bidrar med att hålla sig helt till reflexiva etiska värdegrundsdiskussioner och vägra prata om konkreta arbetssätt. Frånvaro av evidensbaserat klassrumsnära metodstöd ramas in som respekt för det professionella omdömet, vilket är unikt för läraryrket. Kunskapsbaserade arbetssätt brukar däremot ha ett strukturerat implementeringsstöd som paradoxalt nog ses som ett hot mot lärarautonomin.
Evidensbaserad praktik är underordnad skolans värdegrund och är en viktig pusselbit i kampen mot ideologiska trender - som konceptet ”No excuses”-skolor är exempel på. Skolvärlden behöver ta ägarskap över denna pusselbit för att kunna utnyttja dess potential.
Ekaterina Ivanova, lärarstuderande, doktor i psykologi
Ola Stadig, specialpedagog, biträdande rektor
Kristina Senneryd, specialpedagog
LÄS ÄVEN:
”No excuses”: Räddning – eller skola för zombier
