Friskolläraren: ”Verkligheten ryms inte i debatten”
Susanne Moe efterlyser en nyanserad debatt om friskolorna.
Debatt
Hon arbetar på en friskola – men känner inte igen sig i debatten.
”Självklart ska vi diskutera vinster i välfärden och granska oseriösa aktörer. Men när förslag utformas som breda verktyg riskerar de att slå hårt även mot de skolor som fungerar väl, där det kanske snarare hade behövts en pincett än en spade”, skriver Susanne Moe.
Friskolor får i dag ta emot en oproportionerligt stor del av kritiken i skoldebatten. Bilden som målas upp är ofta ensidig och förenklad, där komplexa verksamheter reduceras till slagord. Verkligheten ser annorlunda ut. Jag är speciallärare på friskola och vill bidra med ett perspektiv som alltför sällan får plats i dagens skoldebatt.
Jag kommer själv från en politiskt engagerad familj i Jämtland, där synen på skolan och inte minst friskolor var tydlig. När jag började min lärarutbildning bar jag med mig en stark övertygelse om att privata skolor främst drevs av vinstintresse och därför var något av ondo. Det var en åsikt jag hade utan egen erfarenhet.
Förändrar elevens liv
När jag sedan fick mitt första jobb hamnade jag, något motvilligt, på en resursskola i privat regi. Det blev början på en resa där verkligheten visade sig vara betydligt mer komplex än mina föreställningar. I dag, efter flera år inom samma sektor, ser jag dagligen hur elever som tidigare inte klarat av skolan hittar tillbaka, ibland för första gången. De får vänner, når kunskapsmål och inte minst en känsla av sammanhang. I vissa fall förändras inte bara elevens liv utan hela familjens situation.
Nedärvda uppfattningar
Det är mot den bakgrunden svårt att känna igen sig i den debatt som förs. Den är ofta ensidig, med svepande formuleringar och stora politiska utspel som signalerar handlingskraft men som sällan fångar verksamheternas verklighet. Självklart ska vi diskutera vinster i välfärden och granska oseriösa aktörer. Men när förslag utformas som breda verktyg riskerar de att slå hårt även mot de skolor som fungerar väl, där det kanske snarare hade behövts en pincett än en spade.
Fler nyanser
Min egen resa har lärt mig hur lätt det är att bära på nedärvda uppfattningar utan att ifrågasätta dem. Jag tror att många delar den erfarenheten. Därför behöver vi fler nyanser i samtalet. Vi behöver lyssna till dem som faktiskt arbetar i verksamheterna och möter eleverna varje dag.
För mig har det blivit tydligt att friskolor kan göra det bättre, inte som ett generellt påstående om alla utan som en beskrivning av att vissa verksamheter lyckas där andra inte räcker till. Det handlar inte om att ställa skolformer mot varandra, utan om att värna det som fungerar oavsett huvudman.
Om vi menar allvar med att sätta elevernas bästa i första rummet måste vi också våga föra en mer nyanserad diskussion. Verkligheten är sällan så enkel som debatten ger sken av.
Susanne Moe, speciallärare, Snitz grundskola, Stockholm
LÄS MER:
Sveriges Lärare: Idéburna friskolor är vägen framåt
15 lärare: ”Skolan behöver räddas från aktiebolagen”
Replik: ”Vi är inte annorlunda än andra lärare”
