AI och skolan: ”Vårt ansvar att se till kreativiteten”

I en värld som utvecklas allt snabbare, och där teknologi och människor möts på sätt som var otänkbara för inte alls så länge sedan, så kan det vara värt att fundera över det mänskliga behovet av att skapa, samt hur det kan se ut framöver.

Ryan Jurison

Från grottmålningar till gobelänger, järngallusbläck till IPhone 17, så har vi ägnat oss åt skapande i olika former. Det är en väsentlig del av att tillhöra vår art.

”Vad blir konsekvensen?”

Vi befinner oss i generativa AI:s tidevarv, där vi lätt kan få AI att ”skapa” och göra allt kreativt och konstruktivt. Många ungdomar framförallt verkar rätt villiga att överlåta skapandet av allt möjligt till maskiner, men vad är konsekvensen för deras framtid om deras kreativa förmåga inte utvecklas och tränas?

Samtidigt som många betonar det positiva med AI, så verkar ett visst motstånd växa fram. Det finns flera, såväl elever som vuxna, som vill se skolan gå tillbaka till böcker och pennor. Som läromedelsförfattare så tycker jag naturligtvis att det låter fint, men jag undrar också om det inte finns ytterligare en stor fördel med ett ”back to the books”- system, som inte har belysts än.

Skapandet en nyckelfråga

Psykoanalytikern Erik Erikson, som ligger bakom en välkänd psykosocial utvecklingsteori, tyckte att skapandet är av så stort värde för människor att det i stort sett blir en nyckelfråga för personer i medelåldern.

Människor som inte ägnar sig åt generativitet i medelåldern upplever, enligt teorin, stagnation och till slut förtvivlan vid ålderns höst. Om skapandet är så viktigt, vad skulle hända till en generation om deras kreativa och generativa muskler atrofierar? Det är en fråga utan svar så länge.

Kreativa dagligen

Läraryrket är en av de mest generativa professioner som finns. Det vi sysslar med dagligen är att använda vår kreativitet, våra talanger och energi, för att forma framtiden. När man pratar med lärare så är det ju det som oftast lyfts som hela meningen med det vi gör. Vi ger av oss själva, och vi får tillbaka i gengäld.

Driften att skapa och som individ vara av nytta för framtida generationer: Genom att använda kreativiteten, vägleda och vara mentor för andra som kommer att leva vidare efter oss. Det är paradoxalt. Å ena sidan är människor själviska i att de vill uppnå en slags symbolisk odödlighet, å den andra är de altruistiska i att de ger tillbaka och bidrar till en framtid där de själva inte kommer att existera.

Det finns gott om exempel på att sådana interaktioner som sträcker sig över generationsklyftor gynnar alla parter, och ett symbiotiskt förhållande blir till. De äldre genererar och ger av sin erfarenhet och hårt intjänad visdom. De yngre tar emot, samt ger tillbaka till de äldre i form av sitt kunnande. Ett generationsöverskridande perspektiv blir till för alla inblandade.

Om generativitet är så viktig för oss som har växt upp med möjlighet att träna upp den, är det inte vårt ansvar att se till att framtida generationer också har en välutvecklad kapacitet för att skapa och generera?

Ryan Jurison, lärare och läromedelsförfattare

LÄS ÄVEN:

Forskaren: ”Jag är inte orolig för digitala verktyg”

Hjärnforskaren varnar för ensidigt neurofokus i skolan