Läraren: ”Det pratas för lite om mentorsuppdraget”

När jag studerade till ämneslärare mellan åren 2017–2022 pratades det förvånansvärt lite om rollen som mentor. Den roll som kan vara avgörande för en elevs prestation, vilja och möjlighet att ta sig till skolan.

Det relationella fick stå i skuggan av ämneskunskaperna under universitetsstudierna, vilket skapar en orättvis bild av läraryrket. Det kan rent av chockera nyexaminerade lärare när de för första gången sätter sin fot i skolan som legitimerade lärare.

”Mer tid och resurser”

Begreppet heltidsmentor är för de allra flesta yrkesverksamma lärare ett vedertaget begrepp, men långt från alla har kommit i direkt kontakt med det.

Efter examen började jag min första tjänst på en skola med heltidsmentorer för varje årskurs. Vi lärare fick mer tid för undervisningen och eleverna fick en mentor med tid och resurser att möta dem. Idag jobbar jag inte kvar på samma skola och här finns inga heltidsmentorer. Precis som på många andra högstadieskolor bollar vi lärare mentorskapet parallellt med undervisningen. I mina ögon missgynnar det eleverna.

Det pratas för lite om det relationella på ett vetenskapligt plan på lärarprogrammen, vilket skapar en orättvisa inom lärarkåren.

Vissa lärare bär på den magiska förmågan

Medan vissa lärare bär på den där magiska förmågan en mentor bör besitta från början, saknar andra den helt, men oavsett vem man är förväntas båda utföra samma jobb. Jag törs ändå påstå att de som behöver stöttning i sitt mentorsuppdrag sällan får det.

Problemen når sällan ledningen och i slutändan drabbar det eleverna. Beroende på vilken klass man är mentor i kan dessutom mängden tid man ägnar åt det skilja sig markant från lärare till lärare, vilket i sin tur påverkar undervisningen och i värsta fall lärares ork.

När jag efter ett halvårs föräldraledighet återvände till mitt jobb och ringde runt till mina vårdnadshavare för att stämma av läget hade jag snart trasslat in mig i ett nät av konflikter, behov och oro som direkt fick konsekvenser för min planering och genomförande av lektioner.

”Vad förväntas mentorn göra?"

Här kommer nästa aspekt ur orättvisan in… En mentors engagemang. Vad förväntas en mentor göra? När förväntas den säga stopp och be en kurator, skolsköterska eller någon annan med större kompetens ta över.

I samtal med kollegor har jag hört flera säga att de är rädda att bli av med mentorskapet och därmed relationen till sina elever, vilket förvånar mig. Jag har aldrig upplevt att jag har en dålig relation till elever jag inte är mentor för. Det går att ha en god relation till alla och jag menar att vi kan ge dem bättre återkoppling och bättre anpassa undervisningen när tid för detta frigörs.

Mentorskapet kan för en elev liknas med en tombola. Vilken mentor kommer den att få när den börjar i en ny klass? Kommer den att få den mentor vars dörr alltid står öppen eller den som drar sig för att behöva ringa det där tuffa samtalet hem till en vårdnadshavare?

När vi diskuterar mentorsrollen i lärarsamtal efter att korridorerna tystnat blir det tydligt att ramen för vad en mentor ska göra skiljer sig åt. I mina ögon vore det mer likvärdigt för våra elever att ha anställda heltidsmentorer vars akademiska kompetens i mänskliga relationer trumfar våra egna.

En yrkeskår som inte behöver bry sig om att planera nästa arbetsområde i kemi eller rätta den där högen med nationella prov som aldrig tycks ta slut. Snarare skulle elevernas möjlighet till likvärdigt stöd öka med en heltidsmentor. Om mentorskapet är avgörande för elevers trygghet och skolgång måste det också tas på allvar i lärarutbildningen och i skolans organisation.

Henric Pettersson, högstadielärare SO, Aneby

LÄS ÄVEN:

Lärarna: Därför är mentorskapet ett omöjligt uppdrag