Här får lärarna tid till mentorsuppdraget

Undervisande lärare får inte tillräckligt med tid för mentorskapet. Det visar en tidigare granskning från Vi Lärares specialtidning Ämnesläraren.

Men undervisningstiden för lärare på Malmö idrottsgymnasium är mellan 500 och 530 timmar om året – helt inom de gränser som Bo Jansson förslår i sin utredning ”Tid för undervisningsuppdraget”.

Men det är inte undervisningen som äter upp tiden, enligt Daniel Johnson.

– Det är väldigt mycket som händer med 32 elever i klassen, som vi har i Malmö. Det är mycket fix och småbitar, och som mentor måste man hålla koll på kunskapsutvecklingen i alla ämnen, säger han.

I en undersökning i Vi Lärares specialtidning Ämnesläraren svarar 76 procent av gymnasielärarna att de inte har tillräcklig tid för mentorsuppdraget.

Endast tre procent uppger att de inte har mentorsuppdrag. Mentorer är ett lagkrav på gymnasie­skolorna.

– Uppdraget är viktigt, eleverna behöver kontakten. De är barn fortfarande, och behöver en vuxen som hjälper dem, säger Daniel Johnson.

”Får gott om tid”

Sedan Malmö idrottsgymnasium införde sin modell 2020 har Daniel Johnson kunnat ägna sig helt åt undervisningen, att planera och utveckla.

– Man behöver inte vara ”all over the place”. Jag kanske behöver fånga upp en elev som har problem i engelska, men det är inom ramen för min undervisning, säger han.

Marie Lilja och de andra mentorerna har runt 200 timmar avsatta för uppdraget, fördelat mellan 30 till 60 elever. Övrig tid undervisar hon på försäljning- och serviceprogrammet.

– Jag tycker man får gott om tid, men det krävs mycket för att följa en ungdom som elitsatsar på sin idrott samtidigt som de ska fixa skolan. Vi i facket är överens med ledningen om att det ska vara luftigt i tjänstefördelningen, säger Marie Lilja.

Delar på utvecklingssamtal

Ansvaret för eleverna löper över idrotter, inte klasser.

– Eleverna är spridda över hela skolan. Det vi har gemensamt är idrotten, säger Marie Lilja.

Hennes mentorselever drömmer om en karriär inom konståkning, gymnastik eller cheerleading. De flesta tränar två gånger om dagen, före och efter skolan.

– Fördelen med upplägget är att jag inte undervisar mina mentors­elever. Det finns ingen beroendeställning. Jag och eleven ingår i ett partnerskap, jag är där för deras bästa, säger hon.

Här är elevernas tränare en lika viktig kontakt som vårdnadshavarna.

De flesta elever tränar både före och efter skolan, och det är skoltränarna som följer och dokumenterar utvecklingen inom idrotten.

Ämneslärare och mentorer delar på utvecklingssamtalen. Marie Lilja håller sina under hösten. Daniel Johnson under våren.

– Det är lite åt det hållet som Bo Janssons utredning pekar, vi pratar skola och ämne och kunskap­s­utveckling. Jag är där som ämnes­lärare, vi pratar lite mindre om hur eleverna mår, säger Daniel Johnson.

Det kan vara svårt att motivera dem i ämnesstudierna.

– Jag fattar att tyska inte är världens sexigaste språk, men får de prata lite om idrott så blir de glada. Man får inte så mycket passion eller intresse, men de gör vad de ska, säger Daniel Johnson.

Själv längtar han inte tillbaka.

– Det finns lärare som älskar mentorsbiten, och saknar den. Men det tar mycket tid från undervisningen. Facket säger att lärare inte ska vara mentorer, men vissa tycker att det är det roliga med jobbet. Så det är ett svårt ställningstagande, säger Daniel Johnson.

Ämneslärare och mentorer följer eleverna genom ett digitalt ”trafik­ljussystem”. När Daniel Johnson upplever problem med en elev, går han in och sätter en gul varningsmarkering, och skriver några rader. Marie Lilja följer upp.

Elever med för stor skolfrånvaro kan tvingas göra avbrott i träningen. ”Det värsta som kan hända”, enligt Daniel Johnson.

Tid är nyckeln

I skolan är linjerna mellan uppgifter och ansvarsområden för mentorer och lärare suddiga.

De två Malmö-lärarna har jobbat hårt för sin uppdragsbeskrivning.

– Det är svårt att veta var gränsen går. Vad jag är ansvarig för och inte? Vi ska följa deras studier, men hur långt? säger Marie Lilja.

–  Det blir bättre och bättre, men det har varit svårt att bedöma när klassansvaret slutar och mentorsansvaret börjar, säger Daniel Johnson.

Frågan är om upplägget kan fungera även på andra skolor.

– Jag tror att det hade fungerat bra, även om det hade varit annorlunda, säger Daniel Johnson.

– Why not? Men det bygger på att man får tid till det, och det får vi här. För mig är det nyckeln, det finns tid att arbeta med varje elev, säger Marie Lilja.

LÄS ÄVEN:

Larmet: Så knäcks lärare av mentorskapet

Mentorer på heltid – då minskade lärarnas stress

Liberalerna vill ersätta mentorer med klasslärare