Anna Olskogs tal på Sergels torg: ”Därför ryter vi ifrån”

Mötesdeltagare!

Resursbristen i skolsverige är akut. I de flesta av landets kommuner har det skett nedskärningar de senaste åren.

Konsekvenserna är djupt allvarliga.  För kvaliteten. Och för arbetsmiljön för oss lärare: Minskad personaltäthet, resurspersoner som tas bort och större klasser och barngrupper.

När politikerna missar att investera tillräckligt i ungas utbildning, så riskerar det att följas av negativa konsekvenser för samhället. Både här och nu – OCH i form av en skyhög kostnad i framtiden.

Specifikationerna på samhällets framtidsnota heter sämre kunskaper, segregation och utslagning. Och dessutom försämrad konkurrenskraft och välfärd, minskad tillit och framtidstro.  I värsta fall även kriminalitet. Sambandet mellan svaga skolresultat och brottslighet är tyvärr ett faktum.

Ändå fortsätter nedskärningara

Allt detta vet politikerna. Ändå fortsätter nedskärningarna.

I spåren på detta följer sjukskrivning av personal och fler unga med skolmisslyckanden i sitt framtidsbagage.

Vi ser så gott som dagligen vad sparandet och gnetandet innebär:

• Så stora klasser att alla barn och elever inte blir sedda.
• Att det sällan finns extra stöd till elever med särskilda behov.
• Att undervisningen får stryka på foten för att planeringen inte hanns med.

Rikspolitikerna lägger ansvaret i knät på kommunerna. Kommunpolitikerna hänvisar till att regeringen borde skjuta till pengar till kommunerna.

Båda har rätt och båda har fel. Det är alldeles sant att regeringen borde höja statsbidragen till kommunerna, men det fritar inte kommunpolitikerna från ansvar. 

Totalt sett har Sveriges kommuner gått med stora överskott under flera år. Och alla kommuner har full frihet att prioritera vad de använder sina pengar till och vad som är ett nödvändigt skatteuttag för att möta behoven.

                                                                 ****

Och om det nu är ont om resurser – varför får då skolkoncernerna fortsätta att ur svensk skola mjölka ut miljard efter miljard i vinster till sina aktieägare?

Det är mer än hög tid att lämna den galna tid där Sverige som tämligen ensamt land riggat en marknadsskola som bygger på vinstmaximering istället för klassiska bildningsideal.

Varför ska det vara så svårt att få politiker som förstår att den verkliga vinsten med en bra förskola och skola är den som ger välutbildade elever? Elever som så småningom bidrar med allt de kan till samhälle och arbetsliv.

Det är inte skolan i sig som ska vara den så kallade ”affären”. Det är effekten av välutbildade människor som är själva poängen.

Mötesdeltagare!  Marknadsskola och vinstjakt måste få ett slut. Vi har inte råd att låta miljarderna forsa ut ur svensk skola.

                                                                 ****

Eller har jag fel? Det är kanske vi lärare som kostar för mycket?

Nej. Sacos återkommande livslönerapport visar att utbildningspremien för många lärargrupper inte ens finns! Ur ett livslöneperspektiv är vårt yrkesval en ekonomisk förlust.

Samtidigt som friskolornas ägare berikar sig låter Sverige läraryrket vara en förlustaffär. Detta måste ändras! Yrkesskicklighet och erfarenhet måste löna sig och märkas i våra lönekuvert.

Det är dags att sätta lärare och utbildning först.

                                                                 ****

Det nya sparmantrat

Men den prioriteringen är allt för sällsynt. I stället heter det att ”Vi måste lägga ner förskolor och skolor eftersom barnkullarna minskar”.

Detta är det nya mantrat för många kommunala sparivrare.

Det är lätt att riva ner. Svårare att bygga upp igen.

Och vet ni vad? När det ska byggas ut igen brukar det visa sig att det blir dyrare än att ha behållit befintlig kapacitet.

Utgår man från Statistiska Centralbyråns barn- och elevprognos för hela Sverige, så ser man att barnkullarna i förskolan minskar fram till 2030. Det vill säga de närmast kommande åren.

Men sedan vänder de upp igen och ökar varje år under hela 2030-talet.

I stället för att lägga fokus på neddragningar, borde kommunerna ta chansen att skapa den kvalitativa skola och förskola som barnen borde ha rätt till.
Och som samhället i stort skulle vinna på.

 

                                                                 ****

Nu tas ett viktigt steg

Jag slutar aldrig hoppas på ett skolsverige som ger oss lärare rätt förutsättningar.

Och nu tas äntligen ett viktigt steg framåt. Riksdagen har äntligen beslutat om att reglera lärares rätt till tid för planering och uppföljning kopplat till undervisningen.

Efter att ha slitit för detta väntar vi just nu spänt på att få se detaljerna i den förordning som regeringen väntas utfärda inom kort. Jag hoppas verkligen att regeringen håller vad den lovat.

Och sedan återstår det för alla skolhuvudmän att följa reglerna. Resurserna måste fram och lärarkåren måste befrias från alla överflödiga uppgifter som så många huvudmän så huvudlöst brukar lägga i knät på oss lärare.

Jag tror att jag talar för alla här i idag när jag säger att vi alla förväntar oss politiker som förstår värdet av lärare som ges rätt förutsättningar att klara sitt uppdrag.

För faktum kvarstår: Det dyraste ett land – eller en kommun – kan göra är att spara på sina förskolor och skolor.

Vi som samlats här idag vet att en bra utbildning är nyckeln till framtiden för alla unga individer som växer upp.
Vi vet att det samhället investerar i förskolan ger mångdubbelt tillbaka. 

Därför ryter vi ifrån. Det går inte att fortsätta spara, dra in och lägga ner. Det är dags att börja satsa. På utbildning. På framtiden.

Stort tack för att ni slutit upp här idag.

LÄS MER:

Här pressar de politikerna: Backa inte från reformen

Se Maria Wimans tal: ”Var är en barndom värd?”

Stor kampanj: ”Skolan, Sveriges viktigaste val”