Maria Wiman: Hur man tar studenten har blivit en klassmarkör
Krönika ”Att fröjdas i ungdomens vår borde vara bra mycket mindre komplicerat än det är idag. Jag skulle önska att studentens lyckliga dar inte präglades av att leta pant för att skrapa ihop till en mössa”, skriver Maria Wiman.
Maria Wiman: Hur man tar studenten har blivit en klassmarkör
Jag är med i en lokal Facebookgrupp. Där diskuteras allt mellan himmel och jord. Där har jag donerat en hundcykelkorg och fått ett skrivbord alldeles gratis. En gång förekom vilda spekulationer om vem som hade hängt upp plastbajskorvar i centrumets julgran.
Häromdagen dök det upp en annons som stack ut. Det var en ungdom som frågade om vi i grannskapet hade pant hemma. Han undrade eftersom han ville skramla ihop till sin studentmössa.
Då var det inte kostsamt
När jag tog studenten hade alla likadana studentmössor. Studentflak bekostades av närliggande bönders medmänskliga välvilja. Jag köpte klänning på Gina Tricot. Att ta studenten var visserligen en grandios känsla men inte speciellt kostsamt.
Men då var då och nu är nu. Nu måste vissa ungdomar äska gamla ölburkar i den lokala Fejjan-gruppen för att kunna ta studenten med äran i behåll.
Det är komplett vansinne.
… men nu ska det kosta
I genomsnitt spenderas 13 000–17 000 kronor på studenten om man ska tro sajten Studentmottagning. Det handlar om mössa, kläder, bal, skivor, presenter, flak och den egna mottagningen. Det finns till och med flådiga hemsidor där man kan designa sin egen mössa med pärlor, emblem, hittepå och krusiduller.
Att ha avklarat tretton år i skolan räcker tydligen inte längre. Det ska kosta att vara student. Det ska märkas om du är en sån där som aldrig hade med dig matsäck till friluftsdagen, som alltid åt skolmaten med god aptit och som fick en klump i magen inför längre ledigheter.
Det är alldeles snett
Hur man tar studenten har blivit en klassmarkör.
Barnrättsorganisationen Maskrosbarn vittnar om ungas rädsla för gymnasietidens sista veckor, sorgen över att inte kunna delta på aktiviteter och skräcken att springa ut till en skolgård där ingen väntar.
Så besynnerligt att det fattas beslut till höger och vänster om att man inte får ge lärare en chokladkaka på skolavslutningen av omtanke för barnen som inte har råd. Men ingen pratar om barnen som inte har råd att fira examen efter 13 år i vår kostnadsfria skola. Är det inte alldeles snett, vint och bakfram?
Att låta hjärtat klappa med friska tag borde vara typ gratis. Att fröjdas i ungdomens vår borde vara bra mycket mindre komplicerat än det är idag. Jag skulle önska att studentens lyckliga dar inte präglades av att leta pant för att skrapa ihop till en mössa.
LÄS MER:
