”Varför har Vygotskij dominerat svensk utbildning?”
Vygotskij är en klassiker i svensk utbildning. Erik Cardelús undrar varför.
Debatt
Erik Cardelús rensar bokhyllan – och hittar en klassiker.
Nu frågar han sig varför Vygotskij dominerat svensk lärarutbildning.
Nyligen rensade jag i hemmabiblioteket. I en bokhylla stod Lev Vygotskijs ”Tänkande och språk”, ett verk som följde mig under min forskarutbildning då många doktorandkollegor byggde sina avhandlingar på Vygotskij, påverkade av institutionens två dominanta professorer som var starkt troende sociokulturalister. Även oräkneliga studentarbeten innehöll Vygotskij och hans verk stod på många kurslistor.
Ny läroplan
Ofta har jag frågat mig varför. Varför har Vygotskij dominerat svensk utbildning? Frågan aktualiseras sedan en ny läroplansreform klubbades i riksdagen, för det vore onekligen fint att slippa pedagogiska husgudar inom skolfältet denna gång, oavsett vem det är.
Så hur framstår verket ”Tänkande och språk idag”? Redan i förordet sägs att ”Intresset för Vygotskijs idéer växer” och att ”hans idéer bildar grunden för en ny pedagogisk inriktning” som genomsyrar Skola för bildning (SOU 1992:94), förarbetet till 1990-talets läroplansreformer.
Grund i svensk skolutveckling
Men någon tydligare förklaring till denna särställning ges inte, förutom att ”Många har inspirerats av Vygotskijs bok ´Tänkande och språk´ eftersom den berör något centralt för oss människor, nämligen våra ord, språket och tänkandet, det vill säga. vårt medvetande”.
Sedan förekommer ett långt kulturellt och akademiskt namndroppande, liksom fraser som ”dialogicitet i språket, både den inre och yttre”, ”eklektiska lösningar”, ”språket genererar nya betydelser för tanken” och att det förflutna vänds mot framtiden.
”Lösligt framskrivna”
Läser man vidare i Vygotskijs egen text märks en del pedagogiska idéer, fast påfallande lösligt framskrivna. Många ordkaskader blir det med ekon från det sovjetiska 1930-talet.
Texten blir ofta filosofisk och poetisk: ”Medvetandet avspeglar sig i ordet, så som solen i en liten vattendroppe”. ”Så som en tvättsvamp suger åt sig havets väta suger dessa två ord åt sig bilder och djupsinniga innebördsliga generaliseringar ur poemets enskilda kapitel”.
”De döda orden stinker”
Här står också att ”De döda orden stinker som bina i en övergiven kupa”. Många aspekter och referenser samsas: Goethe och Dostojevskij, Thorndike och Piaget, teatermannen Stanislavskij som tolkar rader ur en pjäs av Gribojedov och en massa annan lärdom som Vygotskij spretigt och frikostigt delar med sig av.
Så – är det bra eller dåligt? Här passar det akademiska svaret: ”det beror på” och vardagsfrasen ”smaken är som baken”.
Klart är i alla fall att ingen akademisk handledare – på något universitet i världen – skulle acceptera en sådan studenttext idag, men som grund i svensk skolutveckling gick det bra.
Erik Cardelús, fil dr i språkdidaktik, knuten till Handelshögskolan i Stockholm, och legitimerad gymnasielärare i svenska, historia och moderna språk
Referens: Vygotskij, L. S., & Öberg Lindsten, K. (2001). Tänkande och språk / Lev S. Vygotskij ; översättning från ryska: Kajsa Öberg Lindsten ; förord: Gunilla Lindquist.
LÄS ÄVEN:
”Vi pratar för lite om beprövad erfarenhet”
