Forskaren: ”Jag är inte orolig för digitala verktyg”
Susanne Kjällander pratar om digitala verktyg i undervisningen på Sett-dagarna.
Sett-dagarna
De har sin plats i läsundervisningen – även i yngre åldrar. I varje fall enligt Susanne Kjällander, docent i barn- och utbildningsvetenskap vid Stockholms universitet.
Hon är inte bekymrad över digitala verktyg i förskolan.
– Undervisningen leds ju av kunniga lärare, säger hon.
Läskrisen är väldokumenterad. Pisa-resultaten faller.
Vi Lärares specialtidning Ämnesläraren har rapporterat om hur Ed-tech-företagen kammar hem miljoner på att erbjuda lyssneläsning, inlästa texter även för elever som inte har dyslexi.
Forskare har till exempel visat hur läsning på papper är mer gynnsamt för hur barn minns innehållet i texten, än när de läser på skärm.
Och sex av tio lärare i förskolan välkomnar regeringens beslut om skärmfri förskola, enligt en granskning i Vi Lärares specialtidning Förskolan.
”Kunniga lärare”
Flera lärare och forskare har delat sin bild av hur skärmarna har påverkat utvecklingen negativt.
– Jag har inte forskat om läsförståelse och skärmar, så jag kan inte svara generellt på frågor om kausalitet. Men jag kan erkänna att jag är orolig över all den tid som barn spenderar på att titta på korta klipp på skärmen på sin fritid och skulle gärna vilja att barn och unga läste mer. Det jag inte är orolig över är användning av digitala lärverktyg i undervisningen eftersom den leds av kunniga lärare, säger Susanne Kjällander.
Hon har forskat i tjugo år på digital kompetens i skolan, och disputerat på lärande i digitala miljöer.
Susanne Kjällander är docent och doktor vid Stockholms universitet, barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen, och grundare av ”Nationella forskarnavet digitalisering i förskolan”. Hon samarbetar med bland annat Skolforskningsinstitutet och Vetenskapsrådet och är en av talarna på Sett-dagarna 2026.
Här samlas lärare, forskare och företag för föreläsningar och vimmel.
Då funkar verktygen
Susanne Kjällanders egen forskning visar att barn med funktionsnedsättningar, barn med annat modersmål än svenska, och barn från socioekonomiskt svaga hem gynnas av att lärare använder både fysiska böcker och digitala verktyg.
– Jag är kritisk till att andra än förskollärarna bestämmer hur undervisning ska ske i förskolan – de har både universitetsutbildning och erfarenhet och vet vad som fungerar i just deras barngrupp på deras förskola, säger Susanne Kjällander.
Som forskare har hon varit verksam både under digitaliseringens guldgrävardagar i svensk skola, och under den mer återhållsamma praktik som råder sedan regeringen rev upp Skolverkets digitaliseringsplan.
– I en polariserad debatt ryms inte nyanseringar eller argument som bygger på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, som visar att digitala verktyg passar bäst i vissa situationer för vissa barn medan analoga verktyg passar bättre i andra situationer med andra barn. Det är just den typen av kritiskt förhållningssätt som är så viktigt i barnens vardag och det framtida samhället de ska verka i som vuxna, säger Susanne Kjällander.
Motstridiga rön
Som på många andra områden finns motsägelsefulla rön inom forskningen, Susanne Kjällander har till exempel kritiserat Barnläkarföreningen för att deras hårda rekommendationer kring digitala verktyg inte tar hänsyn till den typen av användning som förekommer i förskolan.
Studierna de refererar till i sin översikt visar, enligt Susanne Kjällander, att utbildningsprogram som lärare och barn ser tillsammans och diskuterar, har en positiv effekt på barnens språkutveckling.
– Mig veterligen finns det ingen som menar att man bara ska använda digitala och inga andra verktyg i skolan – de flesta förespråkar både och, och det gäller särskilt forskare inom utbildningsvetenskap såsom didaktik och pedagogik, de som faktiskt är ute i förskolor och skolor och forskar med barn, elever och pedagoger. Sen finns de ju också de som mest fiskar röster, utan att veta särskilt mycket om dagens skola, säger Susanne Kjällander.
LÄS ÄVEN:
