Våldet i skolan: ”Därför behövs rapporterna”
Våld och kränkningar mot lärare blir vardag, skriver debattören.
Debatt John Bang skriver om hur våld och kränkningar mot lärare blir vardag, och tipsar om en modell för att ta hand om eleverna som hotar och skadar. Han skriver också om varför det är viktigt att anmäla incidenter.
När jag pluggade till lärare jobbade jag extra som vårdare på gruppboende för människor med grav autism. Det var ett oerhört krävande jobb där man var tvungen att läsa av vårdtagaren och förutse och förebygga olika former av utbrott.
Man kunde få slag, spott och saker kastat på sig. En gång fick jag en smäll mitt mellan ögonen så glasögonen flög och en annan gång missades mitt huvud med en hårsmån av en slungad kaffekopp som glömts framme av misstag.
John Bang
Detaljerade dokument
Vid dagens slut skrev vi incidentrapporter. Det var ett långt mer detaljerat dokument än vad som finns i skolan, med kartor över kroppen som visade var man blivit skadad. Men det var viktigt, sa man till mig, att jag skrev rapporterna rätt och noggrant.
Det var nämligen de som befogade personaltätheten. Som bevisade hur svårt jobbet var och vad som krävdes för att klara av det och garantera personalens och vårdtagarnas säkerhet, väl och ve.
På mitt första lärarjobb minns jag rapporterna som enkla. Efter tillräckligt många rapporter blev det åtgärder. Det var en ganska liten och trevlig skola och incidenterna var aldrig särskilt alarmerande.
Mitt andra lärarjobb var däremot en utmaning. Det hände saker hela tiden. Eleverna slogs, lärarna blev hotade, det var skadegörelse och konstanta kränkningar - nästan som inbyggt i vardagsspråket.
Konstanta kränkningar
Det gick ganska snabbt att inse att det inte går att skriva incidentrapporter på allt. Det skulle ta flera timmar varje dag att dokumentera allt på rätt sätt och samtidigt ägna arbetstiden åt att faktiskt hantera konflikter.
Så man prioriterade. De lättare kränkningarna kunde passera utan vidare notis och slagsmål kunde avbrytas utan rapport om ingen skadades.
Det här skapar en kultur. Ett normaliserande av våld och kränkningar. Toleransnivån höjs och man lär sig att leva i en tuff värld där man får vara beredd att klara lite skit.
Det kan låta som en bra grej. Det som inte dödar härdar och sånt där snack. Men livet ska inte vara fullt av våld och kränkningar.
Ett sätt att arbeta
Ingen människa ska vänja sig vid slag och att bli förnedrad eller att kunna säga och göra vad som helst utan konsekvenser. Det blir en värld där den som är störst och starkast, slår hårdast och är mest dominant vinner. Och våldspyramiden går genom alla åldrar från nian till förskoleklass. Det är som helvetets nio kretsar.
När jag var arbetslagsledare på samma skola kom jag på ett förhållningssätt för att kunna verka som vuxen ansvarig i en sån värld: R.M.D.
- R - Reagera. Visa tydligt när någonting händer. Det signalerar att det som skett är uppseendeväckande och visar såväl för den som gör en handling mot någon annan, för mottagaren och för alla runtomkring som ser och hör att det inte passerar obemärkt. Det som hände ska inte normaliseras.
- M - Motivera. Förklara för den som utfört en handling mot någon annan varför du reagerade. Helt objektivt. Lägg ingen personlig värdering i vad som har hänt utan förklara bara sakligt varför du reagerade på händelsen.
- D - Dialog. Ge eleven en chans att förklara vad det var som hände. Ofta finns en bakomliggande orsak. Och även om det inte gör det så får barnet en chans att använda ord för att kommunicera kring och om konflikter. Det gör så att barnet känner sig sedd och värderad trots att det har gjort fel, vilket i sin tur skapar trygghet och förtroende, främjar empati och mänsklighet samt ger verktyg att hantera sig själv och möjligheten att tänka efter nästa gång.
”Bryt normaliseringen”
Även om man inte hinner göra allt detta på sin transportsträcka mellan lektioner och tmatsal så kan - nej, måste - man göra åtminstone en av ovanstående punkter. Helst alla tre, men man måste i alla fall reagera och bryta normaliseringsprocessen.
Och helst incidentrapport. Men de är inte till för barnet. De är till för att göra personaltätheten befogad, bevisa hur svårt jobbet är och vad som krävs för att klara av det. Och garantera personalens och elevernas säkerhet, väl och ve.
John Bang, lärare
LÄS ÄVEN:
”Vi är inte tränade för våld – men förväntas hantera det”
20 fall av utsatthet – så drabbas lärarna av våldet
Lärarnas egna ord om våldet: ”Kallar mig hora”
Akut kris i anpassad skola: ”Personalen far riktigt illa”
