”Böcker är ansvarsfullt lärarskap – inte nostalgi”

När jag började undervisa för fem år sedan hade mina elever böcker på bordet, pennor i händer och tid att läsa. Idag har de plattor. Och jag ser skillnaden varje dag, inte i engagemang eller teknikförmåga, utan i något betydligt oroande: förmågan att faktiskt läsa.

Det handlar inte om att barn idag är skötsammare eller slöare. Det handlar om vad vi tränar dem på. En generation som växt upp med notiser, flöden och korta videor har lärt sig att skrolla, inte att stanna kvar. Och det är vi vuxna, vi som utformat skolan, som låtit det hända.

Tydlig forskning

Forskningen är tydlig. Forskarna Anne Mangen, Bente Walgermo och Kolbjørn Brønnick vid Stavanger Universitetet visade redan 2013 att elever som läste på papper presterade betydligt bättre på läsförståelsetester än de som läste samma text digitalt.

En stor metaanalys av Delgado m.fl., publicerad i Educational Research Review 2018, bekräftade resultatet med data från ett stort antal studier: fördelen för pappersläsning är tydlig och återkommande, särskilt för längre och mer komplexa texter. Internationella PISA-data visar dessutom ett samband mellan hög skärmanvändning i klassrummet och lägre kunskapsresultat, även om sambandet är komplext. Ändå har vi, med hänvisning till modernisering och framtidsförberedelse, systematiskt prioriterat bort böckerna.

Jag möter kollegor som känner igen sig. Lärare som säger att elever i årskurs 8 orkar knappt läsa en halv sida utan att tappa tråden. Att hela klassrum sträcker sig efter plattan så fort det uppstår ett tomt ögonblick. Att tystnaden kring en bok känns främmande. Det är inte en slump. Det är resultatet av ett system som slutat prioritera läsning på riktigt.

Orkar knappt en halv sida

Skolverket konstaterar i sin kunskapsöversikt att det finns vetenskapligt stöd för att skärmfria miljöer skapar bättre förutsättningar för barn att koncentrera sig och lära sig läsa. Regeringen har tagit steg åt rätt håll och satsar nu på fler fysiska böcker i skolan. Men det krävs mer än riktlinjer och statsbidrag. Det krävs att vi som lärare, rektorer och politiker vågar säga högt: vi gjorde ett misstag, och nu rättar vi till det.

Investerar i böcker

Det innebär konkret att skolor åter investerar i fysiska böcker. Att läsningen får ordentlig tid i schemat, inte som ett marginellt inslag utan som en självklar del av varje skoldag. Att vi släpper idén om att allt måste vara digitalt för att räknas som modernt.På vår skola har vi redan börjat vända om. Vi fokuserar medvetet mer på böcker och läsförståelse i undervisningen, och det finns en tydlig anledning till det: eleverna använder skärmar tillräckligt mycket på fritiden och hemma. De behöver inte fler skärmar i skolan. De behöver en plats där den fysiska boken får ta plats, där de får träna sig på att sitta kvar med en text, utan notiser och avbrott. Skolan är den platsen.

”Har sin plats”

Digitala verktyg har sin plats i skolan. Men de ersätter inte boken utan kompletterar den, när de används klokt. En elev som inte kan läsa djupt, koncentrerat och självständigt är inte rustad för framtiden. Varken på en skärm eller utan.

Låt oss ge barnen tillbaka något vi tog ifrån dem: nöjet, koncentrationen och djupet som en riktig bok kan ge. Det är inte nostalgi. Det är ansvarsfullt lärarskap.

Keltoum Bentaher Oulehri, ämneslärare SVA och franska

LÄS ÄVEN: