Maria Wiman: Tänk om det är vi lärare som är ”experterna”
Krönika ”Utbildningsministrar genom tiderna har många fina titlar – men ingen är direkt inriktad på självaste expertområdet: Skolfrågan”, skriver Maria Wiman.
Maria Wiman: Tänk om det är vi lärare som är ”experterna”
Ordet expert kommer från latinets expertus. Det betyder ”erfaren”. Skön grej ändå! Att ha erfarenhet, stenkoll på läget, att liksom veta varför skåpet ska stå där det står när man ställer ner det.
Det är svårt att bli expert. Ofta krävs inte bara utbildning utan också ett djupare kunnande, förvärvat genom upplevelser, fältarbete eller livets hårda skola.
Ofta är det så.
Det är många fina titlar
Men om man är till exempel politiker på högre nivå räcker det ofta med att omge sig med experter. Man kan styra och fatta beslut enkom utifrån underlag man får av andra.
Låt oss kolla på utbildningsministrar som styrt de senaste åren – och vars fotavtryck vi golvnötare kravlar omkring i om dagarna. Jan Björklund, till exempel, gick på Militärhögskolan och blev major innan han blev någon slags expert på utbildningsfrågor, Mats Persson hade disputerat i historia, Anna Ekström och Johan Pehrson var jurister, Simona Mohamsson har en kandidatexamen i officiell förvaltning.
Många fina titlar är det. Men ingen är direkt inriktad på självaste expertområdet – skolfrågan.
Jag fattar att de måste frottera sig med sakkunniga.
Jag är inte helt fläng i bollen. Jag fattar att det är snudd på en omöjlighet att alla ministrar ska vara utbildade och arbetslivserfarna inom varje område de fattar beslut om. Jag fattar att de måste frottera sig med sakkunniga. Att de måste luta sig mot myndigheterna, läsa utredningar och ta del av remissvar. Jag vet också att ministerstyre, det vill säga att en enskild minister ensam fattar beslut i enskilda ärenden, är ohållbart i en demokrati.
Men ändå.
Vore det inte spännande att se vad som skulle hända om till exempel utbildningsministern faktiskt hade ett inifrånperspektiv på skolan? Om man liksom på riktigt visste vad man pratade om? Ja, fatta om den som ska vara expert på skolfrågor faktiskt var en riktigt erfaren expert på skolfrågor? Man blir ju nästan vimmelkantig av blotta tanken.
Experterna kallas lite allt möjligt
Skolan är ju full av jättemånga experter. De benämns aldrig som experter. Man brukar kalla dem lite allt möjligt, såsom lärare, fritidspersonal, pedagoger, dagisfröknar, mentorer, allt-i-allo, slasktrattar. Men aldrig experter. Vi som befinner oss i den där parallella verkligheten där besluten hamnar får snällt finna oss i att någon annan – utan egen verklig expertis på vårt område – står för de stora förändringarna och besluten.
Det är sådana där tankar som får hjärnan att krulla ihop sig som en ostbåge när man egentligen borde sova.
LÄS MER:
S-förslag om max 12 elever per lärare: ”Räcker inte”
