Efter segern – tuffa kravet på rektorerna om lärares tid
”Barnen förlorar inte på att lärare får tid för undervisningsuppdraget”, skriver Annamaria Olsson-Lindau.
Debatt Sveriges Lärare Stockholm har fått igenom fem timmars schemalagd planeringstid i förskolan. Nu kräver facket att rektorer och huvudmän gör sin del för att följa det nya ramverket. ”Allt annat är att kräva kvalitet utan att ge de nödvändiga förutsättningarna”, skriver Annamaria Olsson Lindau, Sveriges Lärare Stockholm.
Det är ett märkligt mönster i svensk förskola: alla är överens om att undervisningen ska hålla hög kvalitet, men tiden för att planera, följa upp och utveckla den behandlas fortfarande som något man kan flytta på, låna till annat eller ta bort när organisationen blir pressad.
I Stockholm har många lärare i förskolan länge haft rätt till planeringstid i någon form. Problemet har varit att den alltför ofta gått bort i praktiken, styckats upp eller använts till sådant som inte hör till undervisningsuppdraget.
Nya regler
Det är mot den bakgrunden stadens nya ramverk för pedagogisk utvecklingstid ska förstås. Ramverket är viktigt, inte bara för att det anger en basnivå, utan för att det tydligt markerar något som professionen länge vetat: undervisning av god kvalitet kräver avsatt tid för planering och uppföljning.
Det handlar alltså inte om en extra förmån. Det handlar om en nödvändig förutsättning för att lärare i förskolan ska kunna ta sitt pedagogiska ansvar och bedriva ett systematiskt kvalitetsarbete som ger alla barn möjlighet att utvecklas.
Det handlar inte om en extra förmån
Nu säkras minst fem timmar pedagogisk utvecklingstid per vecka per förskollärare i staden. Ramverket tydliggör också vad tiden ska användas till: planering, analys, uppföljning, utvärdering, utveckling och dokumentation av det pedagogiska arbetet.
Tiden ska vara schemalagd, varje tillfälle ska vara tillräckligt långt för sammanhållet arbete, och om tiden inte kunnat tas ut ansvarar rektor för att den kompenseras i närtid. Det slås också fast att tiden inte får användas till arbetsuppgifter som inte är direkt relaterade till undervisningsuppdraget.
Finns på pappret
Det är just där mycket av problemet har legat. I många verksamheter har planeringstid redan funnits på pappret, men den har fått ge vika när bemanningen blivit skör eller dagen inte gått ihop. Den har också alltför ofta fyllts med annat: APT, informationsmöten, schemapussel, bemanningsfrågor, administrativa avstämningar, materialbeställningar, organisationsfrågor, praktisk samordning eller annat som behöver göras men som inte är undervisningsplanering. När pedagogisk utvecklingstid används på det sättet försvinner inte bara tiden. Själva läraruppdraget tunnas ut.
Planering, uppföljning och utveckling av undervisningen ska ske inom ramen för arbetstiden – inte pressas in i luckor, sena eftermiddagar eller obetald fritid. En lärare som saknar sammanhållen tid för att analysera undervisningen, följa barnens lärprocesser och förbereda nästa steg blir inte mer närvarande i undervisningen; undervisningen blir bara sämre rustad.
”Barnen förlorar”
Barnen förlorar inte på att lärare i förskolan får skyddad tid för sitt undervisningsuppdrag. Barnen förlorar när den tiden går bort, delas upp eller används till annat. Pedagogisk utvecklingstid behöver ses som en del av själva kärnverksamheten och undervisningens kvalitet – inte som en extra förmån för personalen vid sidan av.
Men det här handlar inte bara om Stockholm. Det handlar om villkoren för lärare i förskolan i hela landet, och ytterst om barns rätt till undervisning av god kvalitet oavsett postnummer. När riksdagen nu ska ta ställning till ett nationellt förslag om tid för undervisningsuppdraget är det en möjlighet att slå fast att planering, uppföljning och utveckling inte är ett lokalt önskemål, utan en självklar del av undervisningen i förskolan. Då duger det inte med formuleringar som bara låter bra på papperet – rätten till tid måste kunna märkas i varje lärares schema och i varje barngrupps vardag.
”Behöver skyddas”
Stockholms nya ramverk för pedagogisk utvecklingstid är därför ett steg i rätt riktning. Det definierar vad tiden är till för, slår fast att den behöver skyddas och tydliggör att den är nödvändig för att undervisningen ska hålla god kvalitet. Men ett ramverk är bara början.
Nu krävs rektorer som faktiskt värnar tiden i den dagliga planeringen, huvudmän som följer upp att den tas ut – och politiker, både lokalt och nationellt, som är beredda att ta ansvar när den inte gör det. Ska vi mena allvar med barns rätt till likvärdig utbildning i förskolan måste vi också mena allvar med lärares rätt att få tid att planera, följa upp och utveckla den undervisning de ansvarar för. Allt annat är att kräva kvalitet utan att ge de nödvändiga förutsättningarna.
Annamaria Olsson Lindau, huvudskyddsombud och förhandlingsombud, Sveriges Lärare Stockholm
LÄS ÄVEN:
Facket fick igenom krav på schemalagd planeringstid
Kommunlistan: Här är barngrupperna för stora
