”Vi är inte tränade för våld – men förväntas hantera det”
Minskande resurser och fler uppgifter – nu kräver Jonas Snäckmark att politiker agerar.
Debatt
Lärare tvingas hantera hot, våld och konflikter – helt utan utbildning. En konsekvens av politiska beslut om nedskärningar och ett ständigt växande uppdrag. Det skriver Jonas Snäckmark. Nu kräver han ansvar av beslutfattarna.
Jag är lärare i musik. Jag undervisar, planerar och ansvarar för skolans avslutningar och shower.
Det innebär repetitioner, samordning och extra arbete – ofta utanför schemat. I praktiken betyder det att jag regelbundet arbetar mer än vad jag får betalt för.
Men det är inte det mest allvarliga. Det mest allvarliga är vad läraryrket håller på att bli.
Foto: Privat
Jonas Snäckmark
”Inget självförsvar”
I dagens skola förväntas lärare hantera hot, våld och situationer som kräver helt andra kompetenser än de vi är utbildade för.
Lärarutbildningen innehåller inte självförsvar. Den innehåller inte träning i att hantera våldsamma konflikter. Ändå förväntas vi stå kvar.
Det här är inte en slump. Det är en konsekvens av politiska beslut.
Under lång tid har resurser minskat samtidigt som uppdraget har breddats.
Lärare fyller tomrummet
När stödfunktioner försvinner och kraven ökar är det läraren som förväntas fylla tomrummet. Men varje gång det händer förlorar undervisningen något.
När tid går till att hantera oro, konflikter eller uppgifter som städning och administration, då försvinner tid från planering, efterarbete och mötet med eleverna.
Resultatet är inte bara stressade lärare. Resultatet är sämre undervisning.
En utmattad lärare har svårare att vara kreativ, att anpassa undervisningen och att se varje elev. Det som borde vara en levande och genomtänkt undervisning riskerar att reduceras till att bara ta sig igenom dagen.
”Systemproblem”
Det här är inte ett individuellt problem. Det är ett systemproblem.
Politiker på både kommunal och nationell nivå måste sluta fatta beslut som bygger på att lärarna alltid ska räcka till, oavsett förutsättningar. Det gör vi inte. Ingen gör det.
Vi kan inte vara pedagoger, socialarbetare, ordningsvakter, administratörer och lokalvårdare samtidigt.
Det krävs politiskt ansvar. Resurser måste riktas till rätt saker: fler vuxna i skolan, fungerande elevhälsa och tydliga gränser för lärarens uppdrag. Arbetsmiljö måste bli en prioriterad fråga – inte något som lämnas åt enskilda skolor att lösa.
I slutändan är det enkelt:
Lärare ska undervisa.
Vi ska inte städa toaletter.
Vi ska inte hantera våld utan stöd.
Och vi ska inte förväntas klara uppgifter vi aldrig utbildats för.
Frågan är inte hur mycket mer lärare ska klara av.
Frågan är hur mycket mer skolan klarar innan det brister.
