”Svensk skola ett nytt Vasaskepp – dags för ny farled”
Vasaskeppet sjönk som en sten – och Elisabeth Sandstedt ser likheter med svensk skola.
Valdebatt
Det är inte svårt att dra paralleller till Vasaskeppet, när man ser svensk skola.
Det skriver Elisabeth Sandstedt, huvudskyddsombud för Sveriges Lärare:
”Frågan är om politikerna väljer att täta läckorna, eller om ytterligare en generation lärare och elever får betala priset”.
Svensk skola befinner sig i sjönöd. Skrovet knakar, vattenlinjen kryper allt högre och lärarna springer förtvivlat fram och tillbaka utan att kunna täta läckorna. Trots detta sätts fler kanoner ombord, seglen hissas högre och kursen ändras inte. Frågan är inte längre om den svenska skolan kommer att förlisa – utan när.
”Risk för kantring”
De flesta känner till Vasaskeppets öde på 1600-talet. Sveriges skulle stoltsera med ett krigsskepp utan dess like. Allteftersom bygget fortskred så krävde Gustav II Adolf fler kanoner, högre däck, större slagkraft.
Skeppsbyggmästaren Henrik Hybertsson såg faran, proportionerna bar inte, men han vågade inte säga emot. Om kungen har beordrat något så lyder man. Innan jungfrufärden lät man trettio man springa fram och tillbaka på däck för att se om skeppet var stabilt. Det var det inte, det fanns risk för kantring. Trots detta så sjösattes Vasa och mycket riktigt, skeppet sjönk som en sten på sin jungfrufärd. Inför 1000-tals häpna åskådare.
”Från kapten till handledare”
Det är inte svårt att dra paralleller med Vasaskeppets öde med den svenska skolans förlisning. Sedan 1990‑talets reform har lärarrollen förändrats från grunden. Läraren gick från att vara kapten till att bli handledare. Eleverna fick ta rodret själva och navigera, långt innan de lärt sig läsa sjökortet.
Grupparbeten och ”eget ansvar” lanserades som lösningen på det mesta och den lärare som höll fast vid katederundervisning riskerade att ses som omodern. Eleverna skulle själva formulera sina frågor och gemensamt komma fram till rätt svar.
Likt Vasas besättningsmän på däck fick lärarna springa fram och tillbaka i klassrummen och säkerställa att alla elever var på banan. Det blev en markant fokusförflyttning från lärarledd undervisning till individens upplevelse och intresse för det egna kunskapsinhämtandet.
Skolan ses som serviceinrättning
Samtidigt växte läraruppdraget. Den reglerade undervisningstiden avskaffades och tid för planering, efterarbete, ämnesutveckling krympte. I dess ställe uppstod ett behov av nya arbetsuppgifter som snabbt fylldes på med ökad administration, dokumentation och uppgifter som inte hade med undervisning att göra.
Klasserna blev större. Mentorskap infördes utan att någon tid tilldelades. Uppgift efter uppgift lades till, precis som kungens kanoner på Vasa. Besparingar i skolan presenterades som effektiviseringar. Andra yrkesgrupper gick överbord: elevassistenter, bibliotekarier, skolvärdar, studie- och yrkesvägledare.
”Lärare betalar”
Resultatet blev att lärare fick betala med sin tid och energi. Samhällsutvecklingen har under en lång tid gått mot en hög grad av individualisering och som därmed bidragit till en komplicerad arbetssituation för lärare. Allt högre krav ställs på individualiserade lärmiljöer, anpassningar och planeringar.
På senare år har skolan setts som en serviceinrättning och inte för vad den faktiskt är, en samhällsviktig och nödvändig verksamhet som bidrar och säkerställer elevers utbildning. Att skolan idag fortfarande flyter beror inte på god konstruktion, utan på lärares lojalitet, flexibilitet och yrkesheder.
Precis som med Vasa kommer eftervärlden att förvånas: Hur kunde man tro att svensk skola skulle fortsätta att vara ett regalskepp när riskerna var så uppenbara? Om kursen inte ändras omgående så kommer svensk skola bli ett vrak, liggande på havets botten. En kvarleva från den tiden då utbildningsväsendet fungerade väl och bar ett helt samhälle. En tid då vi faktiskt var något att räkna med som kunskapsnation.
”Behöver rimligt uppdrag”
Det går att ta ut en ny farled. I början av juni väntas politiker ta ställning till förslag som stärker ramarna för läraruppdraget och minskar administrationen. Svensk skola behöver stabilitet, tid för planering, tid för uppföljning och ett rimligt uppdrag som går att bära utan att lärarkåren går på knäna. När lärare får göra sitt jobb, undervisa, så stärks och ökar studieron, likvärdigheten och resultaten.
Vasa sjönk på sin jungfrufärd. Svensk skola sjunker långsammare. Vi kan fortfarande täta läckorna. Frågan är om politikerna väljer att göra det innan ännu en generation lärare och elever tvingas betala priset?
Elisabeth Sandstedt, högstadielärare och huvudskyddsombud, Sveriges Lärare Stockholm
LÄS ÄVEN:
