I åratal har politiker talat om stökiga klassrum, lärare som flyr yrket, sjunkande kunskapsresultat och ökad betygsinflation. Vi lärare har gång på gång beskrivit vår verklighet: att kärnuppdraget inte längre fredas, att dokumentationen växt lavinartat, att bråk, stök och våld ökat och att elever inte längre får stöd när de halkar efter.

Inom kort lägger regeringen fram ett stort antal skolpropositioner som handlar om sådant som vi lärare ofta lyfter fram som avgörande. Det handlar om att säkra arbetsron i klassrummet, evidensbaserade läroplaner, konkret elevstöd i stället för verkningslösa anpassningar, reglerade lärartjänster och ett mer rättvist betygssystem. Men från oppositionen är det tyst i många av de frågor som lärare upplever som akuta. Vad vilja Socialdemokraterna? är idag en fråga som i saknar ett svar, åtminstone vad gäller den här delen av skolpolitiken. Det är oroande.

Har förlorat många år

Svensk skola har förlorat alldeles för många år på politiskt revirpinkande där varje reform som föreslås ska misstänkliggöras för att den kommer från fel block. Regeringen har själv gjort sig skyldig till detta. Men nu har vi inte längre tid med partipolitiskt käbbel. Situationen i många klassrum i Sverige är för allvarlig.

Oppositionen behöver ställa sig bakom de förslag som regeringen lägger fram nu i juni och som kan förbättra för både lärare och elever. Vi lärare behöver känna att det finns ett brett politiskt stöd bakom dessa. Det vore ansvarslöst om reformer som kan stärka svensk skola stoppas därför att politiker känner behov av att markera mot varandra istället för att lösa problemen.

För utan arbetsro i klassrummet faller allt. Trots det har man har under lång tid skickat dubbla budskap till oss lärare. Man har sagt att vi måste ansvara för ordning och studiero, samtidigt som vi inte får ingripa vid bråk och våld för då riskerar vi att själva bli anmälda och/eller förlora våra jobb. Resultatet har blivit en ängslig vuxenvärld som inte vågat sätta gränser. Lärare måste känna fullt stöd uppifrån vad gäller ordningsfrågor.  

Leder inte till lärande

Samma sak gäller läroplanerna. Skolan har i tre decennier präglats av konstruktivistiska, progressiva idéer om att undervisning ska vara elevstyrd, lustfylld, digital och att eleverna ska visa upp en massa fluffiga förmågor. Idag vet vi att en sådan undervisning inte leder till lärande. Vi behöver nya läroplaner baserade på kognitionsvetenskaplig evidens med en lärare som leder undervisningen och elever som lär in kunskaper. Detta måste klubbas igenom!

Ett stort orosmoln är även frågan om reglerad undervisningstid. Här har Socialdemokraterna inte visat sig vara lärarnas vän. Genom Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har Socialdemokraterna avstyrkt regeringens lagförslag. De har hävdat att arbetstidsfrågor bäst hanteras av parterna på arbetsmarknaden. (Jo, tjena, hur tycker ni att det har fungerat?)

Socialdemokraternas motstånd mot regleringar är ytterst oroande.

I Sveriges Lärare Stockholms podd ”Kvarsittning” säger Anders Ygeman, utbildningspolitisk talesperson för Socialdemokraterna att reglering av lärares undervisningstid ”kan leda till kaos”, vilket naturligtvis är rena dumheterna. Kaoset är det vi ser nu: Förskollärares och lärares arbetsbelastning bara ökar och mer än var tredje riskerar att bli utbränd.

Socialdemokraternas motstånd mot regleringar är ytterst oroande. Vi lärare behöver få tid för vårt undervisningsuppdrag och regleringar är det som krävs för att säkra detta. Jag vädjar till oppositionen att värna lärares arbetsmiljö och klubba igenom förslaget.

Drivkrafter för betygsinflation

Det gäller även betygssystemet. Marknadsskolan med sin osunda skolkonkurrens har skapat starka drivkrafter för betygsinflation, vilket drabbar elever med korrekt satta betyg. När skolor konkurrerar om elever och skolpeng, blir höga fuskbetyg ett effektivt konkurrensmedel. (För tydligheten gäller detta både fristående som kommunala skolor.)

Nu ligger på förslag ett betygssystem med 1–10, utan skarp F-gräns och med externt rättade slutprov som kommer normera betygen, vilket kan stoppa betygsinflationen. Det är av största vikt att oppositionen vill och kommer att ställa sig bakom detta.

En märklig tystnad

Ingen av reformerna kommer rädda svensk skola. Men tillsammans markerar de en tydlig kursändring. Därför blir oppositionens tystnad så märklig. Om de delar problembilden (och mycket tyder på att de faktiskt gör det) ja, då måste de också våga stödja reformer som kan förbättra situationen för landets lärarkår och elever även om det känns ”blockpolitiskt svårt”.

Som lärare hoppas jag att svensk skola är viktigare just nu än tydliga positioneringar under ett valår. Jag vädjar därför till oppositionen:

Ställ er bakom dessa nödvändiga reformer. Svensk skola behöver dem!

LÄS MER: