Läraren: ”Det är sällan försent att göra något”

Rinkebyskolan är en kommunal högstadieskola med knappt 250 elever i en socioekonomiskt utsatt del av nordvästra Stockholm. Trångboddheten i området är stor precis som arbetslösheten, fattigdomen och utanförskapet.

Sedan 2021 har drygt hälften av niorna (55 procent) lämnat Rinkebyskolan med ett eller flera F-betyg, en riskfaktor för att senare i livet dömas till fängelse.

Tre av tio har inte uppnått gymnasiebehörighet.

Trenden är dock positiv. 2025 blev 74,5 procent av niorna gymnasiebehöriga.

”Har gått illa för en del”

Therese Österling har arbetat som lärare i ungefär 30 år, varav de senaste sju på Rinkebyskolan, och undervisar i SO och svenska som andraspråk.

Har du haft elever som suttit eller sitter i fängelse?

– Även om jag inte följer dem efter att de har slutat här vet jag att det har gått illa för en del. Jag har också haft elever som hastigt flyttats från skolan på grund kriminalitet.

Rinkeby klassas av polisen som särskilt utsatt område med flera kriminella nätverk.

– Kriminaliteten är en del av många ungdomars närhet och vardag. Inte minst nu när det blir varmare ser man hur det langas och läggs droger utanför skolan. Polisen är ofta i området.

”Ibland lyckas vi hjälpa dem”

Therese Österling berättar att det emellanåt är ganska tydligt vilka elever som löper extra stor risk för att hamna snett.

– Om en elev till exempel börjar ha stor frånvaro, verkar uppgiven och tappar i förhållande till övriga i klassen är det viktigt att snabbt agera och sätta in resurser.

Klarar ni det?

– Ibland lyckas vi hjälpa dem, ibland inte.

Tror inte på ”No excuses”

Under senare tid har så kallade ”no excuses-skolor” diskuterats som en metod för att öka studieresultaten, speciellt i utsatta områden.

– Det tror jag inte alls på. Vi har en helt annan ingång; undervisningen spelar roll. Är den bra får vi studiero. Vi kan inte rädda elever i riskzonen genom att först disciplinera och straffa dem. Det är bara genom bra undervisning som vi klarar det.

Lärartätheten är hög på Rinkebyskolan, cirka åtta elever per lärare i genomsnitt, precis som andelen legitimerade och behöriga lärare.

– På skolor som vår kan inte läraruppdraget vara ett ensamuppdrag, ”jag och mina elever”.  Vi får bättre undervisning när vi lärare planerar och arbetar tillsammans. Och nära eleverna. Vi behöver hela tiden ha koll på vad som just nu upplevs som svårt, vilka som inte hänger med, vad vi behöver ta om och repetera. Det kompensatoriska uppdraget måste vara en uttalad del av själva undervisningen. 

Arbetet sker i skolan

En vanlig sägning i svensk skola är att ”vi måste tro på våra elever och deras förmåga att klara skolan”.

– Vi har valt att vända på den sägningen; det viktigaste är att eleverna tror på vår undervisning, att den angår dem, att de vet att de kommer att få hjälp, att deras lärare förstår dem.

En stor del av eleverna på Rinkeby­skolan har föräldrar med begränsad utbildningsbakgrund och svaga kunskaper i svenska språket.

– Vi förutsätter att allt skolarbete i princip behöver ske i skolan och att föräldrarna inte har möjlighet att hjälpa sina barn med det akademiska, till exempel med en läxa i svenska eller att resonera på svenska om för- och nackdelar med revolution. Många av eleverna bor dessutom mycket trångt, har det tufft ekonomiskt och behöver hjälpa till mycket hemma.

Annat gäller med nyanlända

Det är väl belagt att tidiga insatser är en framgångsfaktor, ibland till och med avgörande, för elever som är i behov av extra stöd.

– De flesta som kommer till oss från mellanstadiet har okej kunskaper, en del har mycket goda. Det finns i allmänhet en skolbakgrund att bygga på. Det är sällan jag har känt att det är för sent att göra något, vi har trots allt tre år på oss.

– Det är en annan sak när det gäller nyanlända. Då räcker ofta inte tre år, framför allt inte för att de ska klara svenskan.