Forskaren: ”Skriva är mer än att bara stava rätt”

Vinterns stora skoldebatt har kretsat kring läsning och skrivande. I en undersökning från Vi Lärares specialtidning Ämnesläraren uppger många lärare att elevernas skrivande är undermåligt.

Men bilden behöver vidgas, menar Eva Lindgren, professor i språkdidaktik vid Umeå universitet.

– Om man säger att någon är dålig på att skriva, så väcks frågan: Vad är bra skrivande då? Debatten har handlat mycket om att eleverna är dåliga på att stava och om stor och liten bokstav. Det är, vad man brukar kalla, ytnivån i en text.

Hon betonar att skrivande är betydligt mer komplext än så.

– Skrivandet handlar ytterst om kommunikation och yttrandefrihet. Man ska kunna, vilja och våga skriva. Lever vi i ett textsamhälle – och det gör vi – måste man ha redskapen och hitta orden när man vill uttrycka något. Man ska kunna anpassa sin text till en mottagare så att det man vill säga faktiskt går fram. Och man ska inte vara rädd för att göra det.

Samtidigt vill hon inte avfärda betydelsen av korrekthet.

– Vi ska inte underskatta ytnivån. Det finns starka normer kring hur en text ”ska” se ut, och vi bedömer ofta den som skriver utifrån just det. Men det är bara en del av helheten.

När hon själv möter elever ser hon något annat än en generation som inte kan skriva.

– Jag upplever att elever är fullt kapabla att skriva. Men det ser väldigt olika ut. De lärare som har svarat på enkäten beskriver ju det de möter, och jag ifrågasätter inte alls deras erfarenheter. Men om elever är svaga på en sak kan de vara starka på något annat.

En demokratifråga

Att debatten blev så ensidigt fokuserad på ytan tror hon hänger ihop med hur svårt det är att tala om skrivandets komplexitet.

– Tillsammans med kollegor har jag tagit fram en figur som visar några viktiga saker som behövs för att bli en säker skribent. Man behöver ett syfte, en mottagare, kunskap, återkoppling och träning. Det vet vi från såväl kognitiva som andra teorier om skrivande och lärande.

Risken med att ensidigt fokusera på fel och brister är, menar hon, att man missar skrivandets djup och kraft.

– Jag säger inte att ytan inte är viktig. Men glömmer vi djupet gör vi eleverna en björntjänst. Ytan kan vara rätt – men vad står där? Vad vill du säga? Vem lyssnar? Om ingen lyssnar kanske jag inte heller har något syfte.

I grunden är det en demokratifråga.

– Den som kan läsa kan ta till sig kunskap och information. Den som kan skriva kan skapa kunskap och information. Det är kärnan i varför jag ägnar mig åt skrivande. Vi ska inte fostra passiva medborgare. Vi ska fostra aktiva medborgare som kan ta del när de vill – och som kan delta, påverka och uttrycka sig i skrift när de vill det.

LÄS ÄVEN:

Forskarsamarbetet höjer elevernas skrivande

Larmet: Elevernas skriftspråk är i fritt fall

Nya läroplaner ska stoppa skriv- och läskrisen