”Det var dumt att skära ner på elevinflytandet”

För ungefär ett år sedan utsågs hon Vänsterpartiets utbildningspolitiska talesperson efter att företrädaren Daniel Riazat blivit politisk vilde.

Isabell Mixter växte upp i Hammerdal utanför Östersund, blev i tidiga tonåren politisk aktiv i Ung Vänster, gick estetprogrammet på gymnasiet och flyttade till Sundsvall för universitetsstudier (examen i statsvetenskap).

Hon arbetade under några på Kronofogdemyndigheten som handläggare innan hon blev kommunal- och regional heltidspolitiker i Sundsvall/Västernorrland.

I dagarna är det fyra år sedan Isabell Mixter valdes in i riksdagen.

De största utmaningarna

Vilka är skolans största utmaningar?

– Den stora gruppen elever som inte får rätt stöd, den stora mängden pengar som försvinner ut ur skolan i form av vinster och den omfattad segregationen. Aktiebolagens logik har tagit över och trasat sönder svensk förskola och skola.

Vad vill du göra åt det?

– Vi behöver få bort aktiebolagen, och det bör ske under den kommande mandatperioden.

– Det är positivt att allt fler partier pratar om att begränsa eller stoppa vinsterna i skolan. Men det kommer inte räcka. Vi måste få bort själva roten och de vinstdrivande incitamenten, bland annat aktiebolagen.

Vad har den nuvarande regeringen gjort bra på skolområdet?

– Regleringen av lärares undervisnings- och planeringstid. Det är jätteviktigt att förbättra lärares arbetsmiljö.

Vilka regeringsbeslut på skolområdet vill du ändra på om du får bestämma efter valet?

– Jag tycker att det var dumt att skära ner på elevinflytandet. Jag är också oroad över hur de nya stödsystemen i skolan ska fungera i praktiken.

– Jag är inte nödvändigtvis negativ till att extra anpassningar tas bort. Men man bör göra det på ett sätt som garanterar att eleverna får det stöd som de behöver. Det kräver i sin tur att det sätts in mer resurser, vilket regeringen inte har någon plan för.

Förändringarna är bra, men inte finansieringen?

– Ja, och det är något som vi verkligen behöver följa upp.

Ska inte bero på postnummer

Vänsterpartiet bildar tillsammans med Sverigedemokraterna och Liberalerna ett skolpolitiskt ”förstatliga-block”.

– Det är alldeles för stor ojämlikhet i svensk skola. Det är inte rimligt att en elevs skolgång beror på vilket postnummer hen har.

– Med statligt huvudmannaskap blir det lättare att styra resurserna dit de behövs bäst och öka jämlikheten i skolan. Jag tror också att det skulle öka statusen på läraryrket.

Hur ansvaret för skolan ska fördelas mellan staten och kommunerna har både varierat och varit en återkommande och omtvistad fråga i mer än hundra år, egentligen sedan den allmänna folkskolan infördes.

Ett förstatligande är ingen snabb lösning på skolans problem.

Hösten 2022 konstaterade regeringsutredaren Thomas Persson efter två års arbete att det skulle ta 20 år att fullt ut förstatliga den offentliga skolan.

– Ett förstatligande är ingen snabb lösning på skolans problem. Det som vi behöver göra här och nu är att öka resurserna till skolan. Det är tydligt hur antalet elever per klass har vuxit och växer. Att öka resurserna och få bort aktiebolagen är prio ett för oss.

Bör staten reglera grupp- och klasstorlekar i förskola och skola, antalet barn/elever per lärare och liknande?

– Definitivt. Tyvärr saknas det nationell statistik kring klasstorlekarna, vilket gör det svårt att säga exakt hur stora de som mest ska få vara. Men det är uppenbart att de behöver minskas och regleras.

– Det gäller även fritidshemmen som man inte talar så mycket om.

Bör maximalt antal barn/elev per lärare regleras.

– I förskolan vill vi ha en lagstiftning enligt norsk modell.

För knappt tio år sedan beslutade norska Stortinget om en bemanningsnorm som innebär att det i norska förskolor ska finnas minst en anställd per tre barn i de yngre åldrarna (under tre år) och minst en anställd per sex barn i de äldre åldrarna.

Normen säger också att det ska finnas en förskollärare per sju barn i de yngre åldrarna, och en per fjorton i de äldre.

– När det gäller skolans klasstorlekar bör man utreda exakt vad som är rimligt att reglera och hur den regleringen ska se ut, till exempel beroende på om man har tvålärarsystem eller inte.

”Undantag nyttjas friskt”

Lärarlegitimationen infördes 2011 med argumenten att det skulle göra läraryrket mer attraktivt, lärarprofessionen starkare, höja undervisningens kvalitet och förbättra barn och ungas rättssäkerhet.

Det infördes samtidigt vissa undantag från kravet på lärarlegitimation vid tillsvidareanställning, bland annat för yrkeslärare, lärare som undervisar på engelska om det inte handlar om språkundervisning och för skolor med Waldorfpedagogik.

– Det är undantag som nyttjas friskt av framför allt vinstdrivande friskolor, vilket vi måste komma bort ifrån. Det är inte rimligt att i princip hela skolor kan han undantag från kravet på lärarlegitimation, säger Isabell Mixter.

– Samtidigt kan det finnas anledningar varför man bör behålla vissa typer av undantag, till exempel när det gäller yrkeslärare. Men kraven behöver skärpas och undantagen begränsas.

Det kräver mer pengar

Idag tjänar skolhuvudmännen ekonomiskt på att anställda obehörig personal. Borde de inte straffas i stället?

– Jag tycker att vi snarare bör ge skolorna bättre möjligheter att vidareutbilda obehöriga lärare, men även snäva till tidsgränsen så att man inte kan ha obehöriga lärare anställda lika länge som idag.

– Vi vill ju dessutom rejält begränsa undantagen i lärarlegitimationsreformen.

Vad är viktigast för att öka antalet som vill utbilda sig till och arbeta som lärare i förskola och skola?

– Framför allt behöver arbetsmiljön förbättras, inte minst i förskolan. Mindre barngrupper och högre personaltäthet är två viktiga åtgärder. I skolan tror jag att regleringen av lärares undervisnings- och planeringstid kan ha positiv effekt. Men det behövs också mindre klasstorlekar, fler speciallärare, fler lärare i fritidshem och en massa andra åtgärder vilket kräver väsentligt mer pengar till skolan.

Beror skolans problem mer på en för hårt slimmad verksamheten än bristande regelverk?

– Ja. Det handlar om nedskärningar som har pågått i 30 år, sedan 1990-talskrisen. Det är hög tid att vi vänder trenden och i stället börjar satsa på skolan.

Beror bristande ordning och studiero på nedskärningarna?

– I huvudsak. Enligt min uppfattning är det inte barnen som det är fel på, utan systemet. Jag tycker inte att det är konstigt att det blir stökigare i en klass med 30 barn än i en klass med 20.

Inför kommunalt veto

– En del barn har svårt att svårt koncentrera sig om det är för många i klassen, och då blir det stök. En synskadad person kommer inte att börja se bara för att man säger åt den att titta. 

Vilket innebär?

– En lugn skolmiljö kräver mindre klasser och tillräckligt mycket personal.

Bör det införas ett kommunalt veto inför etablering av nya friskolor?

– Absolut.

För lågt avdrag

För ungefär ett år sedan föreslog regeringens utredare Lena Holmdahl att det, med kommunernas större ansvar som motivering, bör införas ett avdrag på skolpengen till enskilda huvudmän på sex procent per år. Det är förslag som regeringen valt att skrota, bland annat efter häftig kritik från friskolornas branschorganisation Almega utbildning.

– Ett avdrag är viktigt för att öka jämlikheten i skolan. De kommunala skolorna har ett mycket större uppdrag än friskolorna. Däremot tror jag att sex procent är för lågt.

Vad tycker du om det nya betygssystem som ska införas 2028?

– Vi röstade för det i riksdagen och tycker att det är bra att den hårda F-gränsen försvinner. Men tyvärr riskerar vi att få ett ganska så byråkratiskt betygssystem.

I det nya betygssystemet beräknas mellan sex och åtta procent av en årskull inte uppnå gymnasiebehörighet.

Vad ska hända med dessa barn?

– Vi ska jobba mot att alla elever klarar grundskolan, vilket kräver att stöd sätts in tidigare och i större omfattning än idag. För dem som ändå inte klarar skolan får man ta till individuella lösningar.

– Vi tycker inte att idén om en förenklad yrkesutbildning är särskilt bra. En sådan riskerar att cementera människors livschanser på en låg nivå.

• FOTNOT: Intervjun med Isabell Mixter ingår i Vi Lärares serie med partiernas skolpolitiska talespersoner.