”Då skulle många elever inte ha några lärare”

Han är uppvuxen i speedwayfästet Vojens i södra Jylland, bara några mil från den tyska gränsen. Efter grund- och gymnasieskolan – som han enligt egna uppgifter trivdes ganska bra i – flyttade Niels Paarup-Petersen först till Århus och senare till Köpenhamn för universitetsstudier i bland annat statsvetenskap.

– Framför allt i Århus var det mycket metodstudier. Efter att ha pratat med många politiker och journalister är det tydligt att det är något som fler borde ha studerat. Då skulle de slippa gå på en massa uppgifter om skolan som det inte finns stöd för.

En av de mest snabbpratande

För 20 år sedan flyttade han till Sverige och Malmö för kärlekens skull, engagerade sig i skolpolitiken efter att blivit förbannad över hur framför allt en skola i ett av Malmös socioekonomiskt svagaste områden behandlades.

– Trots att bara en tredjedel av eleverna blev gymnasiebehöriga tyckte Skolinspektionen att det var helt okej, säger Niels Paarup-Petersen som kom in i riksdagen 2018 och idag är en av församlingens mer snabbpratande ledamöter.

Årligen lämnar cirka 15 procent av niorna den svenska grundskolan utan att ha uppnått gymnasiebehörighet.

– Det var vansinnigt att införa en skarp F-gräns. Vi har i Sverige satt ribban på en nivå som många ungdomar inte har en chans att klara. I de övriga nordiska länderna är det mellan 2–4 procent som inte blir gymnasiebehöriga.

– Det är mycket bra att vi i det nya betygssystemet har skrotat den skarpa F-gränsen.

Trots det beräknas mellan sex och åtta procent inte uppnå gymnasiebehörighet?

– När det gäller elever med vad man skulle kunna kalla vanliga förutsättningar levererar den svenska skolan i Europas absoluta topp, vilket är viktigt att säga.

– Det är framför allt två grupper som sticker ut i negativ bemärkelse – elever i skolor i glesbygden och i de större städernas utanförskapsområden.

Det är viktigaste åtgärden

Gemensamt för många av dessa är föräldrar med svag utbildningsbakgrund och/eller att det inte pratas svenska hemma.

– Fler behöriga lärare är den absolut viktigaste åtgärden för att hjälpa dessa elever.

Hur vill du göra det?

– Bland annat genom ett särskilt ekonomiskt stöd som gör att det kan anställas fler behöriga lärare i dessa skolor. Samtidigt behöver andelen behöriga lärare öka generellt. Tyvärr leder regeringens förändring av lärarutbildningen till att det kommer att utexamineras tusen färre lärare per år. Det är helt fel väg att gå.

Centerpartiet säger sig ha en plan som ska göra att om tio år är alla (sic!) lärare i svensk skola är behöriga.

– För att pressa huvudmännen till att verkligen prioritera behöriga lärare vill vi begränsa möjligheterna att anställda obehöriga. Idag kan man anställa en obehörig på ett år, vi vill minska tiden till ett halvår.

– Vill man anställa en obehörig under en längre tid än så, ska det samtidigt upprättas en individuell utbildningsplan som leder till lärarlegitimation. Vi vill dessutom kraftigt bygga ut den kompletterande pedagogisk utbildningen (KPU).

Varför inte bara förbjuda anställning av obehöriga?

– Då skulle många elever inte ha några lärare alls. Däremot ska man inte vinna ekonomiskt på att anställa obehöriga, vilket är fallet idag.

– Vi vill att skolor som väljer att ha en låg lärarbehörighet ska straffas ekonomiskt och att undantagen i lärarlegitimationsreformen slopas. Det behövs tydliga ekonomiska incitament som ökar både andelen och antalet behöriga lärare.

”Tilliten till lärarna behöver öka”

Vill ni öka den statliga regleringen av skolan?

– Ja, framför allt genom att skapa bra förutsättningar för undervisningen. Själva undervisningen som sådan bör professionen i stor utsträckning styra över.

– Tilliten till lärarna behöver öka precis som det professionella ansvaret i klassrummet, detaljstyrningen minska. Det är viktigt att vi politiker har respekt för och litar på professionen när det gäller val av undervisningsmetoder och liknande, ungefär som vi har när det gäller sjukvården.

Ska lärare kunna undervisa hur som helst?

– Självklart ska metoderna vara evidensbaserade. Men det är inte rimligt att riksdagen till exempel beslutar att just metoden phonics ska användas för att lära barn läsa, vilket skedde i somras. Det är en helt annan sak att det finns mycket evidens för just phonics. Vill ni att staten reglerar grupp- och klasstorlekar i förskola och skola?

– Det viktiga är regleringarna är evidensbaserade och ger resultat. Vi vill införa maximala gruppstorlek i förskolan (med möjligheter till undantag är särskilda fall).

– Vi vet att mindre klasstorlekar gör skillnad för lärarnas arbetsmiljö, men även för möjligheterna att hjälpa de elever som har det svårt i skolan. 

Vill ni reglera maximal klasstorlek i grundskolan?

– Vi vill minska klasstorlekarna, särskilt där stödbehoven är stora. Men så länge lärarbristen är jättestor, kommer vi inte att föreslå ett maxtak. Det skulle bara innebära att fler elever undervisas av obehörig lärare.

Vill ni reglera lärartätheten?

– Först behöver vi se till att fler lärare är behöriga. Sen kan vi börja prata lärartäthet. Med tanke på att elevkullarna nu minskar är det troligt att vi kan börja reglera lärartätheten från och med 2030.

Står fast vid reglerad tid

I början på sommaren ändrade riksdagen skollagen så att det numera klart framgår att det i lärares undervisningsuppdrag ingår såväl undervisning som planering och uppföljning av undervisningen. Riksdagen gav samtidigt regeringen i uppdrag att tidsmässigt och i detalj reglera de olika delarna, vilken den gjorde ett par veckor senare.

Enligt Centerpartiet hade det varit bättre om frågan avgjordes i dialog mellan arbetsmarknadens parter och staten/regeringen.

Partiet säger sig dock inte – om man kommer till regeringsmakten efter höstens val – vilja ändra beslutet. Och det gäller inte bara regleringen av lärares undervisningstid och vad som hör till den.

Inga problem med vinstutdelning

Niels Paarup-Petersen säger att han i huvudsak vill behålla de förändringar inom skolans område som den nuvarande regeringen initierat och som riksdagen beslutat om.

Centerpartiet anser att aktiebolag även i framtiden ska får äga och driva förskolor och skolor, dessutom dela ut överskott till sina ägare. 

– Jag ser inget problem med det under förutsättning att man bedriver en högkvalitativ verksamhet. Men med vår förändring av finansieringssystemet kommer friskolor som exempelvis använder sig av obehöriga lärare få lägre ersättning. Friskolorna ska inte få betalt för tjänster som de inte utför, vilket är fallet idag.

Politiker ska inte skapa fördelaktiga villkor för några.

Kommer friskolor läggas ner om ert förslag går igenom?

– Sannolikt. Men det är inte mitt problem. Mitt jobb är att se till att det finns likvärdiga förutsättningar och villkor. Politiker ska inte skapa fördelaktiga villkor för några.

Är det rimligt att utländska intressen äger svenskar förskolor och skolor?

– När jag träffar representanter för friskolekoncerner som delvis ägs av utländska intressen får jag ofta höra att de bryr sig om svensk skola. Det gör de säkert, men knappast deras utländska ägare. Det är inte så att en saudisk fond investerar i svenska skolföretag för att dess ägare bryr sig om hur det går för svenska elever.

– Fonden investerar i svensk skola för att det är låg risk och hög avkastning, för att man får betalt för saker och ting som man inte utför. Och så ska det fan inte vara.

Då är det väl bara att förbjuda utländska ägarintressen i svensk skola?

– Jag tycker att det är en jättesvår fråga rent principiellt. Dessutom sätter EU-rätten begränsningar för vad vi kan göra.

Bör Sverige införa ett obligatoriskt och gemensamt skolvalssystem för grundskolan?

– Självklart. Vi vill också ta bort kötid som urvalsinstrument. Kötid minskar valfriheten och selekterar.

– Förmodligen kommer segregation alltid att finnas. Men man kan åtminstone göra insatser för att minska den. Idag har vi ett skolsystem som i stället stärker den. Det är väldigt, väldigt dumt.

”Viktigt med statlig struktur”

Är det dags att lägga in förstelärarsystemet i professionsprogrammet?

– Jag är öppen för att diskutera både förestelärarsystemet och professionsprogrammet. Det sistnämnda tycker jag är för snävt. Varför är bara akademiska studier meriterande, inte exempelvis VFU-handledning?

– Det är viktigt med en tydligt statlig struktur för lärarnas vidareutbildning och meritering. Om en huvudman därutöver vill införa eget system för belöning av duktiga lärare ser jag inga problem med det. Men då får huvudmannen själv bekosta det, inte staten.

Bör skolmyndigheterna göras om?

– Jag tycker att man ska se över strukturen. Skolinspektionen till exempel, sköter inte sitt uppdrag som man borde på grund av en kombination av för många uppdrag och för lite pengar. Ofta accepterar man ord i stället för handling från felande skolor.

Skolverket har vuxit kraftigt under de senaste åren.

– Jag tycker att Skolverket bör fokusera på det som verkligen förbättrar undervisningen och vara ett stöd för lärarna, inte en massa annat.

– Genom att ersätta riktade statsbidrag med ett sektorsbidrag går det att spara mycket på Skolverket samtidigt som vi underlättar för huvudmännen. Idag är det många som inte ens har möjlighet att söka bidragen.

Vilken är den viktigaste åtgärden på skolområdet?

– Har man bra lärare, bra rektorer och hyfsat med resurser så löser sig väldigt mycket. Ett stort problem med skolpolitiken på riksplanet är att den ofta fokuserar på allt annat än det som jag faktiskt gör nytta. Det irriterar mig otroligt mycket.

• FOTNOT: Intervjun med Niels Paarup-Petersen ingår i Vi Lärares serie med partiernas skolpolitiska talespersoner. Övriga intervjuer med samtliga partier publiceras efterhand.