När jag funderar över förskolans väl och ve och klurar på hur jag tycker den borde se ut framöver stöter jag ibland på dem. De som nog helst inte skulle vilja ha en förskola alls. Och det kan ju stå var och en fritt eftersom det är en frivillig skolform.

Jag tror de skräms av hur de hört att förskolan är idag. Stora barngrupper, små lokaler och slutkörd personal.

Jag kan förstå dem. På gott och ont har vi verkligen inte en likvärdig förskola i det här landet. Kvaliteten mellan förskolorna skiljer sig verkligen. Och absolut, hade jag likt en John Lennon kunnat vara hemma de första fem åren av min sons liv hade jag naturligtvis varit det. Jag är inte förskollärare. Jag arbetar som det. Det är stor skillnad. När det är som tyngst på jobbet på höstarna brukar jag boka jag en konsertbiljett till Stora Vega i Köpenhamn så att jag har något att se fram emot.

Utbildning med pedagogisk innehåll

Men som yrkesverksam i denna institution under snart tre decennier vill jag så klart propagera för svensk förskola som idé. Lyssnar jag på hemmaföräldrarna är de övertygade om att deras barn får en tryggare och lugnare uppväxt hemma. Att deras ögonsten måhända kommer bli fullständigt nedmanglad av sina jämnåriga vildingar hos oss.

Vi är ju några lärare här. Du, jag och drygt 40 000 till. Och hur barnkära vi än är ju vårdnadshavare och förskollärare lite olika saker. Helt väsensskilda roller, om du så vill. Jag vet inte om vi i vår kår varit ovanligt tysta om det, men vi bedriver ju faktiskt en utbildning med ett klart uttalat pedagogiskt innehåll. Är den utan mening?

Och visst jag har mött vårdnadshavare på hela skalan. De som är helt öppna med att de gjuter en trappa till sommarstugan när de har sitt barn hos oss, eller de som gärna drygar ut sin föräldraledighet med lite studier så de får rätt till fler än 15 timmar. Vore det inte skönt om färre än 87 procent av Sveriges alla 1–5-åringar vore inskrivna hos oss, så vi kunde andas lite mellan varven? Är det inte en ganska fin tanke att kunna ta hand om sitt eget barn på heltid?

Finansiera förskolan – så kan vi leverera

Det säger jag inget om. Men vad ska vi ersätta förskolan med om alla väljer den vägen? Det gamla vårdnadsbidraget, som när det fanns till största delen utnyttjades av föräldrar med utländsk bakgrund och bara gav dem lägre arbetsinkomster på sikt?

När förskolan började byggas ut ordentligt i början av 1970-talet gav den kvinnor en arbetsmarknad de inte haft på samma sätt tidigare. Och med ett eget arbete en egen inkomst, en helt annan ekonomisk självständighet. Är det den vi ska radera ut?

Jag slåss mer än gärna för att vår förskola ska bli bättre med färre barn i grupperna, ha generösare rum för barnen och därmed få ner de höga sjuktal vi i förskollärarkåren fortfarande dras med. Vi sänker inte de krav i förskolan Skolverket redan ställer, utan finansierar den, så vi kan leva upp till dessa krav.

Mycket hellre än att gå tillbaka till en 1800-talsvärld av hemmafruar.

Erik Stenkula, lärare i förskolan i Norrköping.

LÄS OCKSÅ:

Stenkula: Barnpengen krossar drömmen om mindre barngrupper

Moraliska pekpinnar spär på hemmafrutrenden

Krav på intyg minskade tiden på förskolan

Syskon får rätt till fler timmar i förskolan

Lyssna på Förskolan: