Att undervisa i yrkesämnen innebär att vi har olika aktörers krav och önskemål på oss när vi planerar innehållet i en kurs eller lektion. Kraven kommer från Skolverket och huvudmannen. Önskemålen, och till viss del kraven, kommer från branschen där eleverna förhoppningsvis landar efter avslutade studier. Men vad och hur gör vi när vi har elever med egna krav, önskemål, intressen, förmågor och förkunskaper som påverkar dagens lektion? Hur jag lär ut ett hantverk till en elev kan skilja sig mycket mot hur jag lär ut det till en annan elev. Att personifiera lärmoment är ett stort ansvar som tar mycket tid och energi, men samtidigt är det en nödvändighet för att ge eleverna chansen att lyckas i både studier och i arbetsliv.

Väga in elevens intressen

Självklart finns det ramar och regler för många av våra grunder inom matlagningskonsten. Till exempel ska en majonnäs smaka på ett visst sätt och ha en viss konsistens för att vara godkänd. Och skära julienne eller mire poix ska göras på ett visst sätt, men samtidigt finns det många moment som görs på olika sätt beroende på arbetsplats och geografisk plats.

Jag som lärare måste till viss del väga in elevernas intressen men kunskapskraven måste uppfyllas. Jag har vid ett fåtal tillfällen låtit avgångselever fokusera på till exempel dessert/konditori då de visat stora framsteg inom det området. Men, beslutet har tagits efter att eleven visat tillräckliga kunskaper inom övriga delar av ämnet matlagningskunskap.

Fostras till tålamod

En annan aspekt är att nivån på förkunskaper och inlärningsförmåga är väldigt olika i en grupp och det ställer krav på oss lärare, vilka ibland är svåra att leva upp till. Under det första året hos oss blir det ibland en del väntetid för de elever som lär sig fort. Detta får jag ibland acceptera och eleverna behöver också fostras till att ha tålamod. När jag lärt känna elevernas behov, intressen, förmågor och förutsättningar kan jag enklare hitta på extrauppgifter till de som blir klara fort. I stället blir väntetiden ett lärmoment.

Bemästra samarbete

Dock får jag aldrig sluta hjälpa de som behöver mer tid, med mer genomgång eller mer hjälp och det gör jag gärna så länge de visar intresse, för utan intresse uteblir progression. När jag och mina kollegor har lärt oss hur våra elever fungerar är det också lättare att matcha ihop dem inför restaurangdagarna då kraven på prestation ökar eftersom gästerna faktiskt betalar för mat och dryck. Då kommer ytterligare en dimension in i lärandet; samarbete, som är bland det viktigaste att bemästra i arbetslivet. Att jobba med människor kräver att vi ibland frångår våra rutiner och vanor för att en annan person ska växa och utvecklas, jag är övertygad om att alla är vinnare i det tankesättet. 

• Emil Karlsson är yrkeslärare på restaurang- och livsmedelsprogrammet på Ängelholms gymnasieskola.

LÄS ÄVEN:

Emil Karsson: Vi ska lära eleverna hantera yrkets stress