Tobias Israelsson: Jag imponeras av nya lärares förhållningssätt
Krönika Många nya lärare jag möter ifrågasätter sådant som vi alla ibland tar för givet. De har mycket att lära av oss med erfarenhet – men vi kan också lära mycket av dem, skriver Tobias Israelsson.
Under de senaste åren har jag arbetat tillsammans med flera lärare som ganska nyligen lämnat lärarutbildningen. Jag har suttit med dem i arbetslag, pratat undervisning över en kopp kaffe och varit inne i deras klassrum.
Flera gånger har jag gått därifrån med samma tanke. De här lärarna har något att berätta. Det handlar inte om att de kan mer än vi som har arbetat länge i skolan. Det handlar inte heller om att de har hittat lösningar på alla de utmaningar som möter oss i vardagen.
Men de verkar bära med sig ett förhållningssätt som jag tycker är intressant. De ställer frågor. Inte bara frågor om hur man ska göra, utan också om varför.
Kanske är det just det som jag fastnar för. Frågorna handlar sällan om att hitta snabba lösningar. Ofta handlar de om att försöka förstå vad som händer i undervisningen.
Handlar om små saker
Varför kommer en elev inte i gång med uppgiften? Varför fungerar instruktionen för vissa elever men inte för andra? Vad händer om vi förändrar placeringen i klassrummet? Hur kan undervisningen utformas så att fler elever får möjlighet att lyckas?
Jag möter också nya lärare som pratar om bildstöd, tydliga instruktioner, visuella scheman och förförståelse. Inte som särskilda stödinsatser för några få elever, utan som en naturlig del av undervisningen.
Det handlar sällan om stora förändringar. Ofta handlar det om små saker som kan göra undervisningen tydligare för eleverna. Små justeringar som kan få stor betydelse för hur eleverna tar sig an undervisningen.
Många av dem verkar utgå från samma fråga: Hur gör vi undervisningen mer begriplig utan att sänka kraven?
Vi kan lära av varandra
När jag började arbeta i skolan minns jag att många samtal handlade om vilka anpassningar som behövde göras när en elev inte lyckades i den undervisning som redan fanns. I dag hör jag oftare samtal om hur undervisningen kan planeras från början för att fungera för så många elever som möjligt.
Det handlar i grunden om samma sak. Hur vi får fler elever att förstå. Hur vi får fler elever att delta. Hur vi ger fler elever möjlighet att lyckas.
De nya lärarna har mycket att lära av oss. Erfarenhet. Ledarskap. Relationer. Men jag tror att vi har något att lära av dem också.
Det ena behöver inte utesluta det andra. Tvärtom tror jag att skolan blir bättre när olika erfarenheter möts. Nya lärare kommer in med perspektiv som kan bidra till samtalen om undervisning, samtidigt som de får ta del av den erfarenhet som finns hos kollegor som arbetat länge i yrket.
Deras nyfikenhet. Deras vilja att pröva tankar. Deras vana att ställa frågor kring sådant som vi alla ibland tar för givet.
Och kanske är det därför jag lämnar de där samtalen med en positiv känsla. Inte för att de nya lärarna kan allt. Utan för att de har något att berätta.
Tobias Israelsson är 1–7-lärare och arbetar med ”Skolstöd Handledning” i Jönköpings kommun.
LÄS ÄVEN
Israelsson: Digitala verktyg är bra redan i förskoleklass
Israelsson: Barnen blir peppade när deras arbete har en mottagare
Israelsson: Ämneslärare på lågstadiet – då krävs det mer av eleverna
Israelsson: Alla nya lärare måste få det stöd de har rätt till
Israelsson: Undervisning i matte är mer än ett rätt eller fel i en bok